söndag 12 november 2017

Sviten höll

Som jag skrev i förra inlägget. Vi siktade på vissa större lopp när året var ungt, vi tog oss till alla tilltänkta och fick med oss en slant i samtliga fram till de två i fredags, vilka ännu inte var körda då inlägget skrevs.

Och sviten höll hela vägen in i kaklet och vi tog pengar i de två loppen också.

Katla hade en omöjlig uppgift med massor av tillägg. Hon gjorde det i alla fall bra, hann ikapp fältet 800 m från mål, styrde på ute i spåren, blev störd, fick ta ny sats osv. Mitt i sista sväng låg hon tia, men sin vana trogen så plockade hon placeringar upploppet ner och slutade till slut sjua på en fin tid. Godkänt, varken mer eller mindre.

Marre stred som vanligt som ett lejon. Kändes segerfarlig på bortre långsidan. Tyvärr så blev det galopp då kusken inte fick upp checken när farten skulle dras upp. Galoppen blev inte så lång men hon tappade placeringar. I samband med galopperande fick hon till slut upp checken ett par hål och avslutade mycket fint till en tredjeplats.

När fredagen grydde var jag nöjd om vi skulle få med oss 20.000 hem från tävlingarna, nu blev det istället nästan 30.000, så det det blev en mycket lyckad kväll.

Katla verkar lite hängig för dagen så hon får ta igen sig någon vecka. Långt till nästa start oavsett. Marre har tävlat färdigt för i år och kommer sannolikt inte ut på banan förrän i vår. Hon ska få en månad i hagen nu, därefter blir det en månad med pullerten och sedan börjar vi ta sats mot en ny, förhoppningsvis framgångsrik, säsong.

Jerker.

fredag 10 november 2017

Sista dansen - för i år

Den första tävlingssäsongen för Marre R.F. tar slut ikväll. Hon har med råge överträffat alla förväntningar vi hade på henne i våras. Vi trodde att hon skulle tjäna en del pengar, vi hoppades att hon skulle runda 100.000 kr och vi drömde om ännu mer. Drömmen slog in. Per idag, innan årets sista start, så ligger hon på tredje plats på listan över landets treåriga kallblodsston, avseende intjänade pengar med sina dryga 200.000 riksdaler.

Hur det går ikväll är mest av akademisk betydelse. Hon har som sagt redan gjort det vi hade förväntat oss och mer därtill detta år. Ändå har den riktiga smällkaramellen uteblivit, kanske kommer den ikväll. Helt omöjligt är det inte, om allt stämmer, Gud vill och byxorna håller så kan det gå. Men en förutsättning är, till att börja med, att åtminstone dessa nämnda parametrar slår in.

Katla Kiro startar också. Hon får nog svårt att vinna, men kan tjäna fina pengar ändå. Efter fyra starter med ny utrustning så har hon blivit mindre dålig från start och det lovar gått inför framtiden. Dock tycker jag att hon var lite sämre än vanligt i den senaste starten så ett litet frågetecken föreligger avseende formen.

Fredagkvällen på Umåker innehåller finalerna i Norrlands Elitserie för treåringar, fyraåringar och äldre ston. Var och en av finalerna erbjuder 100.000 kr till vinnaren. Vi har två starthästar i stallet och båda startar alltså. Marre i treårsloppet och Katla i stoloppet. Stort! Umåker har verkligen lyckats göra en stor kallblodskväll så här på senhösten. Totalt körs ikväll sex kallblodslopp på Umeovalen, varav hela fyra på V64-kupongen. Det håller på att finnas ett gäng sådana här tävlingar runt om i kallblodssverige. För oss som håller på med kallblod är detta något att drömma om och hänga upp hela årets matchning på. Att på olika sätt ta sig till dessa tävlingar medelst kval, startpoäng osv. Umåkers kväll är den sista stora händelsen för året. Vi siktade, när året började, på att ta oss till sto-SM, Kriteriestoet, Guldtäcket, Bergsåkers Sleipnerdag och finalerna ikväll. Vi lyckades med alla uppsatta mål och dessutom har vi tagit pengar i samtliga dessa lopp.

Hoppas sviten håller i sig!

Spänn banden!

Jerker.

torsdag 19 oktober 2017

Uppdatering unghästarna

Tiden går fort. What a klyscha. Men sant är det. Och vad mycket som kan hända på kort tid. För ett år sedan kunde jag bara drömma om att ha ett gäng välstammade och talangfulla unghästar i stallet. Nu behöver jag inte drömma längre. Jag kan närhelst jag vill gå ut i stallet på titta på dem.

Röyns Kristine. Hon har tränat mycket mängd i kuperad terräng under hela sensommaren och hösten. Inga banjobb bortsett från unghästvisningen för några veckor sedan. Härom dagen var jag dock in till banan och körde eftersom hon ska kvala på söndag och jag ville känna var hon står. Hon kändes dunderfin och sprang riktigt fort en bit, men framför allt gjorde hon det på ett väldigt bra sätt och återhämtade sig snabbt efteråt.

Rappodina. Kristines bästa kompis, fick också följa med. Hon har tränats enligt ovan nämnda sätt också. Hon anmäldes inte till kval eftersom jag inte tyckte hon var färdig, framför allt mentalt, men också att det fanns lite att slipa på med balansen. Det skulle dock visa sig att jag var fel ute med henne. Hon sprang 1600 meter på 1.41 och var dessutom relativt lugn och fin. Nu var anmälan till kvalet tre timmar innan detta jobb. Så hon får kvala senare i höst / vinter.

Guldhagens Leopold. Har varit hos oss på inkörning sedan första september. Han joggar ca tre kilometer några gånger per vecka. Var lite stressad till en början men börjar landa så smått. En mycket trevlig häst som är lätt att tycka om. Han åker hem till ägaren vid kommande månadsskifte.

Orion Kiro. Kördes in i våras och gick sedan på bete. Han var därmed klar att börja tränas i början av september. Vi springer inte så långt ännu, ca fyra kilometer några gånger i veckan. Dock gör han det i ganska högt tempo så det blir träningseffekt ändå. Han kommer att få öka på träningsdosen med ett par kilometer inom någon vecka.

Holter Oda. Har tömkörts i drygt två veckor. Hon har varit lite besvärlig men börjar ge sig. Jag vet ingenting om huruvida hon varit hanterad innan hon kom till oss. Jag gissar emellertid att det varit lite tunt på den fronten med tanke på hu hon uppfört sig. Hon kommer att sättas för vagn inom de närmaste dagarna.

Tåga Tyra och Tåga Tilda. Kom till oss för några dagar sedan och vi har redan hunnit tömköra dem tre gånger. Snälla och väluppfostrade. De kommer att sättas för vagn i slutet av nästa vecka. Det enda problemet med dessa två damer är väl egentligen att de är alltför beroende av varandra, inte så konstigt då de gått tillsammans hela deras hittills ganska korta liv. Nu går de ute dygnet runt tillsammans med Holter Oda vilket är bra på många sätt sett ur ett socialt perspektiv.

Jerker.

tisdag 10 oktober 2017

Maskulin och muskulös

Rubriken anspelar inte på undertecknad utan på vår ettårshingst Orion Kiro. Det var det helhetsomdöme han fick på unghästvisningen för ett par veckor sedan.

Orion är vår första egenuppfödda hingst. Och faktiskt också den första som jag och Ranja äger av det könet. Det har bara blivit så, inte minst pga av att de som vi fött upp varit av det motsatta. Kul med hingst förvisso, men för mig spelar det ingen större roll. En bra häst är en bra häst, vilket kön den har är av underordnad betydelse.

Men nu har vi hur som haver fått en hingst och då är det ju lika bra att han är som rubriken anger. Så det blir "på riktigt" liksom.

Orion är en fantastisk individ att jobba med. Hans mamma Odile Kiro var inte alls lika trevlig och därför hade i alla fall jag mina dubier avseende hur hennes avkommor skulle bli. Nu visar det sig att både Orion och årets föl Ronja har fått alla bra sidor av sin mamma, men inte ärvt de dåliga. Orion har ett trevligare psyke och definitivt en mycket bättre teknik än mamman. Så om han dessutom fått med sig hennes motor, ja då kan äventyret med honom bli både kul och långt.

Orion Kiro kördes in i våras och har sedan gått på sommarbete. Han började köras / tränas ordentligt fr o m september och är nu uppe i joggingturer på 3-4 km fyra ggr per vecka. Han får för dagen lunka på i ganska bra tempo, ca 2.50 så länge han håller ihop aktionen. Och varje pass, om han vaknat på rätt sida, så får han sträcka ut "så fort det går" i 200 m. Vilket han då kan göra i tempon ner mot 2.25. Jag anser att det är av yttersta vikt att man lär hästarna att springa fort redan som barn. Då har man enligt min mening störst möjlighet att påverka den motoriska utvecklingen. Man behöver absolut inte köra unghästen trött men jag anser att det gagnar den i längden att köra i högt tempo, korta bitar, i ett tidigt stadium

Tänk på elitidrottare som blivit bäst i världen på sin idrott. Jag skulle tro att de allra flesta fick lära sig tekniken i ett tidigt stadium. Jag har svårt att tro att Zlatan eller Sarah Sjöström hade blivit så bra som de blev om de inte drillats tekniskt från väldigt unga år. Jag är övertygad om att vi aldrig skulle ha hört talas om Usain Bolt ifall han började träna sprintteknik först vid femton års ålder osv.

Nu är ju travsporten en gång för alla en sport där det finns många vägar till framgång och många blir saliga på sin egen tro. Vackert så, huvudsaken är att man är nöjd med sin häst och jobbar utifrån sina egna idéer. Oavsett vilket, så är det ibland nyttigt att se sig i spegeln och tänka sig för om man är på rätt väg eller inte.

Jerker.

måndag 9 oktober 2017

Steggbest Minne och tack för i år

I förrgår kördes Steggbest Minne på Skelleftetravet. Årets mest omskrivna lopp på min hemmabana. Och det finns med mina ögon sett fog för det. Loppet har körts sedan 1978 till minne av den störste avelsgiganten på kallblodssidan i Sverige. Steggbest blev trettio år gammal och dog 1977. Han begravdes på travbanans innerplan och en minnessten finns framför måldomartornet som en påminnelse om hans existens och gärning. Hederspriset till hans minneslopp är f ö sedan några år tillbaka, kanske det finaste i sitt slag i kallblodssammanhang. En replika av minnesstenen, ca femtio cm hög snidad av den skicklige sameslöjdaren Jonas Sandström, en av våra lokala medlemmar som lägger ner ideella timmar för loppet, för föreningen och i förlängningen för sporten.

Steggbest Minne har som sagt körts i nästan fyrtio år, men sedan 2010 har loppet fått en ansiktslyftning. Rejält höjda prispengar och mycket större satsning från sällskapet har gjort att loppet numera anses vara ett av de viktigaste i hela landet. Loppet har sedan 2010 sett alla de bästa kallbloden under innevarande period skära mållinjen som etta, från Sverige, Norge och Finland, med ett undantag, Tekno Odin, men det är förhoppningsvis bara en tidsfråga. Steggbest Minne har några gånger under 2010-talet varit det snabbaste kallblodsloppet under året och inte sällan har vinnaren noterat låga 1.20-tider.

Årets upplaga var på förhand en av de bästa. De fem snabbaste på svensk mark i år + ett par raketer till fanns med bakom bilen. Det var upplagt för fartfest, vilken dock kom på skam pga en , förvisso hygglig, men ändå regnvåt bana. Lome Brage avgick med segern efter en klassisk spets-och-slut. Han vann på 1.21,8ak och fick för besväret med sig 150.000 friska riksdaler. Vi tar med oss hans fina insats in i höstmörkret och så hoppas i alla fall jag att han återkommer nästa år. Och kanske då får möta tidigare nämnda Tekno Odin. Och kanske en fräsch Lannem Silje? Man kan väl få drömma...

Steggbest Minne innebar också att den sista fasta punkten på vårt lokala Sleipnerarbete därmed var avklarad. Föreningen har raggar ihop och skänkt goodibags och täcken till alla startande, ordnat med hederspris och segertäcke till vinnaren och sist men inte minst personligen hälsat alla välkomna och pratat en liten stund med de i kretsen runt varje häst. Vikten av det senaste kan inte nog betonas. Jag har haft förmånen att få starta i en del större lopp med egna hästar de senaste åren. Och dessutom med viss framgång. Men, när allt kommer omkring, tiden har gått och de intjänade pengarna är förbrukade, då återstår bara minnet av loppet. Och då inte bara själva racet, utan också allt som förhoppningsvis varit däromkring. En middag, ett täcke, en tavla eller som sagt inte minst bemötandet och omhändertagandet som man förhoppningsvis får vid deltagandet. Detta med vikten av minnet av loppet kan inte nog betonas, jag vill t o m hävda att det kan vara tungan på vågen om man återkommer eller inte till en viss bana, eller ett specifikt lopp.  Ni är många där ute som gör ett bra jobb avseende det goda bemötandet. Keep up the good work!

Avslutningsvis vill jag tacka alla i min lokala sleipneravdelning för ett bra jobb under hela året, i det stora och i det lilla. Tillsammans har vi skapat, skapar och kommer att skapa en bra tillvaro för folk och fä runt vår kallblodstravare och därmed är vi en tillgång för hela den svenska travsporten, lokalt, regionalt och nationellt.

Jerker.



onsdag 4 oktober 2017

Vi köper in oss

Vi har bestämt oss för att fira förra fredagens framgångar med att Stall Kiro AB, dvs vi själva, köper en andel i var och en av de andelshästar som är på väg in till stallet. Så nu är vi också med på tåget. Man vill ju liksom inte stå på perrongen och se på när det åker iväg...

Vi tror stenhårt på dessa hästar och vill härigenom visa det. De har kanonstam, fin exteriör och verkar, av det lilla vi sett, också vara trevliga individer. Så förutsättningarna finns verkligen för att någon eller några av dem kommer att bli framgångsrika tävlingshästar. Vi har varit i toppen i flera stora unghästlopp de senaste åren och hoppas och tror att vi kan komma dit igen med dessa fina tjejer.

Holter Oda ("singelhästen") har varit hos oss ett tag redan och tömkörts några gånger. Hon var till en början ganska yr i mössan, men sedan vi börjat jobba med henne så har hon lärt sig snabbt. Det borgar för rätt inställning till arbete från hennes sida.

Tåga Tyra och Tåga Tilda anländer till gården om ca en vecka.

Det finns fortfarande andelar kvar i båda "paketen" och just du är mer än välkommen att joina oss på resan. Det kommer att bli kul! Det är kul att äga travhäst, jag lovar!

Ta ett snack med en kompis, en arbetskamrat eller någon i din idrottsförening och köp en andel var vetja! Spread the word!

Jerker.

måndag 2 oktober 2017

Bra kväll på Bergsåker

En bra kväll på Bergsåker, för kallblodssporten i det stora och för oss i det lilla. En kväll som inte bara serverade elva kallblodslopp, utan som också serverade elva kallblodslopp av riktigt hög sportslig kvalité! Kull- och klasstoppar av båda könen huller om buller. Ska man klaga på något så är det att det nästan blev svårt att hänga med i allt det goda som serverades. Men det kan man ju leva med.

För vår del så blev det en lång men lätt hemfärd till Skråmträsk i den mörka septembernatten efter att både Marre R.F. och Katla Kiro presterade och kämpade på topp. Båda bidrog med nya rekord och friska kulor in på kontot, inget av det gjorde speciellt ont.

Marre var på förhand bland de som var minst spelade och streckade. Det var få som frågade på förhand, men de som gjorde det fick klara besked, hon skulle med på varje inlämnad bong. Jag var inte det minsta förvånad att hon sprang så fort som hon gjorde (några ynka tiondelar från svenska rekordet), att det sen också skulle räcka nästan hela vägen till seger var heller ingen större överraskning för mig. Hon hade ett par träningspass innanför västen ner mot de tiderna, men som sagt, ingen frågade och ingen visste, därmed blev det nästan jackpot för de få utvalda. I det här fallet tycker jag att mången s k tipsexpert kan ta på sig en dumstrut alternativt byta titel.

Marre sprang och sprang och förlorade med en halv längd till slut. Undrar hur långt det hade räckt om Ove hade vågat dra propparna... Han sa efteråt att det sannolikt inte hade hjälpt, känslan var att hon hade kunnat springa väldigt mycket längre i samma tempo men sannolikt inte fortare. Och med tanke på att det var knappa fyrtio mil hem sedan så är vi glada att han inte chansade. Hedersmarre blev väldigt trött efter loppet och får nu ta igen sig en liten vecka, så får vi se sedan var det blir start nästa gång. Hon sprang i alla fall ihop till havre av ett värde av 50.000 kronor och landade på 1.28,4 över full väg.

Katla gjorde återigen en fin prestation. Åt för dagen omöjliga Mofaksan fanns inget att göra, Men Katla spurtade från tionde till tredje plats över upploppet och hade loppet var två meter längre så hade hon varit tvåa också. Men det var mindre viktigt, huvudsaken att hon fungerar. Herderskatla noterade nya rekordet 1.24,5 och fick med sig 15.000 riksdaler och torde därmed vara klar för de stora finalerna på Umåker i november för femte året i rad!

Även Katla får ta igen sig ett tag. Tunt / obefintligt med snabblopp uppe hos oss nu när småbanorna inte kör längre. Jag får ibland frågan om det körs för lite kallblodslopp i vår region. Svaret är nja, problemet är snarare att det körs för lite trav i vår region under vinterhalvåret, vilket i sin tur så klart leder till alltför få kallblodslopp. Jag förstår inte hur det hänger ihop, det att man inte kör trav på småbanorna på vintern. Det finns ju exakt lika många hästar i regionen då som det gör på sommaren. Och i alla fall jag vill tävla lika mycket även under sex kallaste månaderna. Men man ska väl inte förstå allt.

Men nu suger vi på framgångens karamell tills vidare och gnäller mer någon annan gång!

Jerker.