tisdag 13 februari 2018

Uppdatering

En uppdatering från Stall Kiro:

Katla Kiro. Har inlett året strålande. Vilket hon brukar göra. Hennes bästa tid är nu. En tvåa på V75 på Bergsåker och en etta på hemmaplan under januari. Hon går verkligen bra på isen. Sju starter i livet med resultatraden 1-1-2-1-1-4-1. Om någon bana skulle börja köra med konstfrusen bana året runt så sätts hon i träning på densamma ögonaböj! Katla går mest pullert för dagen, med förhoppning om en lång och svår senvinter med snålblåst och drivis så länge som möjligt.

Marre R.F. Årsdebuterade härom dagen mot äldre hästar. En mersmakande tredjeplats som hade kunnat bli ännu bättre om hon inte tappat aktionen femtio meter före mål. Nu går vi ner i Charlotte Kallas "mjälksyregruva" och tränar stenhårt i en månad till innan säsongen drar igång på riktigt. Det var kul att se att hon tagit till sig vinterträningen på bästa sätt. Trots att hon gick med en allt annat än optimal balans så fungerade hon ändå minst lika bra som med optimal balans på fin sommarbana i somras/höstas.

Röyns Kristine. Stor och tung häst med ett vägvinnande trav. Riktigt fin i snabbare tempo. Tävlingsdebuten närmar sig. Tränar på med långa backintervaller varvat med pullert. Och så varvar vi med babyrace med jämnåriga inne på banan ca var tredje vecka.

Rappodina. Utvecklas hela tiden och suger upp träningen som en svamp. Startar sannolikt i slutet av mars eller början av april. Tränar ungefär som den ovan nämnda.

Tåga Tyra och Holter Oda. Har klivit upp på maxdosen av träning nu, dvs motion upp till tio km tre-fyra ggr per vecka. De har båda två varit inne på banan en gång var och sprungit just under 2.10 i långvagn båda två. Väldigt trevliga hästar.

Tåga Tilda. Samma som ovanstående minus att hon aldrig varit in till banan ännu. Hennes debut på ovalen kommer att ske senare under denna dag. Jag har ingen anledning att tro att hon inte skulle uppträda och prestera lika bra som de andra två.

Orion Kiro. Blev oförklarligt halt för några veckor sedan. Han hade körts kontinuerligt i fyra månader dessförinnan så han har fååt gå i hagen och vara barnvakt åt de nyss frånskilda ettåringarna. Han ser mycket bättre ut nu och får återuppta träningen inom kort.

/ Jerker.

måndag 8 januari 2018

Katla är miljooo.ooonär!

I lördags påbörjade stall Kiro tävlingsåret 2018. Och det small till ordentligt direkt. Katla Kiro fixade en andraplats i, som det brukar kallas, travets elitserie, V75. Vi har aldrig vunnit på V75 och kommer nog inte att göra det heller inom överskådlig framtid, inte i första hand för att vi inte har tillräckligt bra hästar utan mer som en frukt av att det inte riktigt är vår arena. Vi har helt enkelt sällan passande lopp i de sammanhangen då vi dels enbart har kallblod och dels en tydlig övervikt åt unga hästar, vilka sällan tävlar på V75.

Katla hade på förhand inga som helst chanser i mina ögon. Och inte i många andras heller, då det eventuella vinnaroddset var drygt hundra gånger degen och hon var strckad på mindre än 0,5% av V75-kupongerna. Egentligen var det väl "hål i huvet" att ens anmäla. Vi hade siktet inställt på en kanonpropp på Solvalla i slutet av februari. För att komma med i det loppet skulle det med all säkerhet krävas ganska ordentligt med startpoäng, vilka vi hade innan lördagens start men åtminstone jag var lite tveksam till att gambla med dessa, då en tung andraplats var den start som stod näst på tur att falla ifrån. Å andra sidan skulle det inte kännas bra att åka till Valla med en häst som inte startat på länge, så Bergsåker i lördags fick det bli trots allt.

Och inte ångrar vi det i efterhand. Som lök på laxen så rundade Katla Kiro 1.000.000 kronor insprunget! Som lök på laxen så rundade Katla Kiro 1.000.000 kronor insprunget! (Sorry, jag var tvungen att känna hur det kändes att skriva det en gång till.) Vår egen uppfödning miljonär, det tar nog ett tag innan det sjunker in helt och hållet. Stort! Punkt!

Krigarkatla hade vaknat på rätt sida och gjorde just en så bra insats som hon kan de dagar då stjärnorna står rätt. Körande John Östman lotsade henne närmaste vägen till mål och hon knep andraplatsen i sista stegen. Nu blev det nästan för bra. Det lilla kruxet uppstod nu att hon i och med denna osannolika placering fick 4000 kronor för mycket på sitt konto. Förvisso räcker startpoängen till Solvalla flera gånger om, men nu gick hon istället ur klassen med några tusingars marginal. Smällar man får ta. Och som man kan leva med!

Avslutningsvis; Ni som lydde mitt råd att inte spela, inte ens plats: Sorry...
Ni som inte lydde och gjorde i alla fall: Grattis!

Nästa start för Katla blir i slutet av denna månad, dock inte bestämt var ännu, finns några alternativ att välja bland.

Jerker.

onsdag 3 januari 2018

Gymträning

Vinterträningen är i full gång. Med hopp om framtids segrar. Jag har sopat bort snön från pullerten och börjat köra de nyblivna treåringarna Röyns Kristine och Rappodina i nämnda kördon. För den oinvigde: En pullert är en ganska tung fyrhjulsvagn med möjlighet till steglös bromsverkan via skivbromsar på alla fyra hjulen. Dessutom med ledade skaklar, så nära gammeldags slädskaklar man kan komma. Sammantaget blir denna träningsform så nära gym som mina hästar kommer.

Jag är lite skeptisk till pullert på unghästar, inte för att det är dåligt per se, men det har historiskt inte funkat särskilt bra för mig. Något har jag gjort fel, kanske kört för hårt, vad vet jag. Med Marre för ett drygt år sedan, blev det t ex pannkaka. Det höll på att kosta stora delar av treårssäsongen. Historien med henne och gemensamt dessutom med andra misslyckanden är att jag kört igång träning med pullert i samband med att hästarna inte varit rytmiska, i tron att få dem just det medelst denna träningsform. Istället har resultatet ofta blivit att hästarna blivit ännu mer orytmiska.

Denna gång finns dock en elementär skillnad. Dessa två fina unghästar är helt rytmiska och symmetriska. Därmed tror jag att jag kommer att få ett bättre resultat av träningen. Möjligt att jag har fel och möjligt att det vore klokast i att helt hoppa över pullertträningen. Men då uppstår ett annat problem, det att hästarnas träning riskerar att bli alltför statisk och enformig, vilket i sin tur sliter på deras respektive lekamen. Så då tror jag hellre, i alla fall i detta fallet, på försiktig och långsiktig träning och muskeluppbyggning med pullerten.

Och detta, att göra det man tror på, är mycket viktigt!

Jerker.

söndag 31 december 2017

Time to say goodbye


Dags att ta farväl av ett fantastiskt år. 2013. Året som aldrig kommer att överträffas. Och som vi är oändligt tacksamma över att ha fått uppleva.

Information för den utomstående; På travport.se finner man en sammanställning av de fem senaste årens resultat för tränare, kuskar, hästar uppfödare osv. Gå gärna in och titta! När ett nytt år föds så läggs det året alltså in på sidan och det som ligger längst bort faller sålunda ifrån. I mitt specifika fall så blir det alltså 2013 som förpassas till minnenas arkiv och kan fr o m imorgon ergo inte ses, varken av allmänheten eller av mig själv.

Vad är det då som är så speciellt med just det året? Jo, först och främst det uppenbara, många segrar, höger seger- och platsprocent och inte minst mycket pengar per gjord start. Men därtill finns också specifika händelser som kom att spela roll för resten av hela min familjs häst- och travliv. Bakom siffrorna döljer sig förvisso många fantastiska minnen men framför allt det faktum att vi på allvar vågade börja tro på att vi, i alla fall till viss del, skulle kunna försörja oss på våra kallblodstravare på ett eller annat sätt.

Året 2013 hade vi tre hästar i stallet. Ängskalla 6 år, Odile Kiro 4 år och Katla Kiro 3 år. När året var till ända skulle det visa sig att Katla var den som hade tjänat minst pengar av de tre. Hon sprang in 228.000 kr. Att den sämsta hästen i stallet springer in sådana summor kommer aldrig mer att hända, åtminstone inte så länge jag har mer än en häst på min träningslista. Punkt.

Sent på hösten vann Ängskalla finalen av Norrlands Stoserie på Umåker. Den största grejen och den månad som för alltid kommer att vara oslagbar är dock augustimånaden detta speciella år. Under den månaden lyckades vi nämligen med bedriften att vara på pallen i både Derbystoet och Kriteriestoet via Odiles tredjeplats och Katlas andraplats. Båda hästarna ägda, tränade och uppfödda av oss själva och dessutom som lök på laxen sprungna ur samma fölsto. Det kommer heller aldrig att hända igen.

Vad som däremot kommer att hända igen, är att vi kommer att sätta upp nya mål, med nya hästar och nå nya framgångar. Med start redan 2018.

Men först, än en gång, och för sista gången, tack 2013 för allt!

Jerker.

måndag 25 december 2017

Gott Slut

   Vi befinner oss mitt i juletiden och blott en knapp vecka återstår av nådens år 2017. Ett år som på många sätt har varit speciellt för mig och min familj. För precis ett år sedan var jag amatör och hade fyra hästar på listan, nu är jag proffs och har ökat på min träningslista med 100%. Javisst, bara fyra hästar till, men det är ju exakt 100% det. Och allt går som bekant att bevisa med statistik. Förutom dessa numerära och licenstekniska förändringar så har också en hel del annat hänt under året som jag näppeligen kunde tro när nyårsklockorna klämtade för sisådär femtioen veckor sedan.

   Ett nytt äventyr till Frankrike, min första kuskseger sedan Gorbatjov var president, en fjärdeplats i Sto-SM, en bronspeng i Kriteriestoet, bara för att nämna några oförglömliga stunder.

   Det var också dags att ta farväl av Ängskalla som tävlingshäst. Hennes tävlingskarriär kom att förändra livet i det lilla för hela familjen. Genom henne och hennes resultat på banan så växte vårt självförtroende och vi vågade spänna nya bågar, vilkas strängar visade sig hålla även de ibland, vilket ledde till att nya bågar plockades fram osv. Vilket ledit fram till där jag står idag, med ett helt okej debutår som A-tränare bakom mig, med fyra egna och fyra externa hästar på min träningslista och framför allt med en stark tilltro inför den nära förestående framtiden. Så tack Kalla för det! Märren med den underbara tekniken är nu dräktig och i mitten av maj förväntas hon nedkomma med ett föl efter Bork Odin.

   Vi har inte många hästar i stallet men kvalitén är i mina ögon mycket hög. Bl a finns det två blivande treåringar som jag förväntar mig mycket av. Det sa jag om Marre R.F. för ett år sedan och där fick jag rätt. Hoppas jag lyckats tyda spåkulans information lika bra denna gång. De blivande treåringarna Rappodina och Röyns Kristine har absolut förutsättningarna att bli minst lika bra, de har definitivt många fördelar gentemot Marre, återstår att se om de har lika bra psyke.

   Som grädde på moset så finns det fyra blivande tvååringar i stallet som också gör allt rätt såhär långt, mer om det framöver. Lägg därtill Katla och Marre så blir den åtta hästar korta listan komplett och voilà, där har du de hästar som för dagen tränas hos oss.

Vi hörs. Snart.

Jerker.

söndag 12 november 2017

Sviten höll

Som jag skrev i förra inlägget. Vi siktade på vissa större lopp när året var ungt, vi tog oss till alla tilltänkta och fick med oss en slant i samtliga fram till de två i fredags, vilka ännu inte var körda då inlägget skrevs.

Och sviten höll hela vägen in i kaklet och vi tog pengar i de två loppen också.

Katla hade en omöjlig uppgift med massor av tillägg. Hon gjorde det i alla fall bra, hann ikapp fältet 800 m från mål, styrde på ute i spåren, blev störd, fick ta ny sats osv. Mitt i sista sväng låg hon tia, men sin vana trogen så plockade hon placeringar upploppet ner och slutade till slut sjua på en fin tid. Godkänt, varken mer eller mindre.

Marre stred som vanligt som ett lejon. Kändes segerfarlig på bortre långsidan. Tyvärr så blev det galopp då kusken inte fick upp checken när farten skulle dras upp. Galoppen blev inte så lång men hon tappade placeringar. I samband med galopperande fick hon till slut upp checken ett par hål och avslutade mycket fint till en tredjeplats.

När fredagen grydde var jag nöjd om vi skulle få med oss 20.000 hem från tävlingarna, nu blev det istället nästan 30.000, så det det blev en mycket lyckad kväll.

Katla verkar lite hängig för dagen så hon får ta igen sig någon vecka. Långt till nästa start oavsett. Marre har tävlat färdigt för i år och kommer sannolikt inte ut på banan förrän i vår. Hon ska få en månad i hagen nu, därefter blir det en månad med pullerten och sedan börjar vi ta sats mot en ny, förhoppningsvis framgångsrik, säsong.

Jerker.

fredag 10 november 2017

Sista dansen - för i år

Den första tävlingssäsongen för Marre R.F. tar slut ikväll. Hon har med råge överträffat alla förväntningar vi hade på henne i våras. Vi trodde att hon skulle tjäna en del pengar, vi hoppades att hon skulle runda 100.000 kr och vi drömde om ännu mer. Drömmen slog in. Per idag, innan årets sista start, så ligger hon på tredje plats på listan över landets treåriga kallblodsston, avseende intjänade pengar med sina dryga 200.000 riksdaler.

Hur det går ikväll är mest av akademisk betydelse. Hon har som sagt redan gjort det vi hade förväntat oss och mer därtill detta år. Ändå har den riktiga smällkaramellen uteblivit, kanske kommer den ikväll. Helt omöjligt är det inte, om allt stämmer, Gud vill och byxorna håller så kan det gå. Men en förutsättning är, till att börja med, att åtminstone dessa nämnda parametrar slår in.

Katla Kiro startar också. Hon får nog svårt att vinna, men kan tjäna fina pengar ändå. Efter fyra starter med ny utrustning så har hon blivit mindre dålig från start och det lovar gått inför framtiden. Dock tycker jag att hon var lite sämre än vanligt i den senaste starten så ett litet frågetecken föreligger avseende formen.

Fredagkvällen på Umåker innehåller finalerna i Norrlands Elitserie för treåringar, fyraåringar och äldre ston. Var och en av finalerna erbjuder 100.000 kr till vinnaren. Vi har två starthästar i stallet och båda startar alltså. Marre i treårsloppet och Katla i stoloppet. Stort! Umåker har verkligen lyckats göra en stor kallblodskväll så här på senhösten. Totalt körs ikväll sex kallblodslopp på Umeovalen, varav hela fyra på V64-kupongen. Det håller på att finnas ett gäng sådana här tävlingar runt om i kallblodssverige. För oss som håller på med kallblod är detta något att drömma om och hänga upp hela årets matchning på. Att på olika sätt ta sig till dessa tävlingar medelst kval, startpoäng osv. Umåkers kväll är den sista stora händelsen för året. Vi siktade, när året började, på att ta oss till sto-SM, Kriteriestoet, Guldtäcket, Bergsåkers Sleipnerdag och finalerna ikväll. Vi lyckades med alla uppsatta mål och dessutom har vi tagit pengar i samtliga dessa lopp.

Hoppas sviten håller i sig!

Spänn banden!

Jerker.