fredag 17 februari 2017

Världsrekord

På torsdag kommer jag att sätta ett världsrekord. Kan inte tänka mig annat. Förvisso i högsta grad inofficiellt men ändå.

Jag har två starthästar i mitt stall. Båda dessa startar under torsdagen. Och de gör det i princip i var sin ände av en världsdel. Katla Kiro tävlar i Paris och Ängskalla gör detsamma i Boden. Det är inte bara de 280 milen som skiljer dessa hippodromer åt. Men nu är det inte det jag vill ha sagt, utan just det att hundra procent av mina starthästar startar och att de gör så långt ifrån varandra geografiskt och på samma dag.

Jag kan inte tänka mig annat än att det innebär ett nytt prydligt världsrekord!

Jerker.

torsdag 16 februari 2017

Flip flop flap

Röyns Kristine, vårt tvååriga sto, har varit lite knölig och orytmisk, kanske t o m på gräsen till framhalt under några veckor.

Men sedan ca tio dagar tillbaka är problemen så gott som bortblåsta. Jag vet inte varför, men allt vände i samband med att jag slog på henne flap-skor fram.

Varför blev det bättre då? Jag vet inte, men ett vet jag och det är att man i varje fall måste ha en tanke med varje given åtgärd när det kommer till travhästeri, oavsett om det rör sig om foderbyte, val av avelshingst, byte av kusk, träningsupplägg, ändrad balans, matchning osv. Jag är inte alls någon stor vän av att skjuta från höften, utan man ska ha ett syfte med det man gör, sedan kan det så klart bli fel ändå, men det ärr lättare att identifiera ett fel och förkasta en idé om man vet vad idén var från början.

Min idé och mitt syfte med flap-skorna var att jag tänkte att hästen hade någon form av smärta lågt ner på ena frambenet, sannolikt någon mjukdel. Här ska sägas att hustrun var den som troligen lyckades lokalisera den bäst i form av en svullnad under knät. Jag tror på cirkulation i alla dess former när det kommer till fysiologi, inte minst cirkulation av blod. En flap-sko gör att hovmekanismen och hovens pumpfunktion generellt fungerar bättre än med en vanlig sko och därmed blir hela benets cirkulation förbättrad. Nåt hände, svullnaden gick ner och hästen är betydligt mer rytmisk, så jag tror att det blev rätt.

Det kan också vara så att enkelt att den ökade tyngden som flap-skorna ger, gör att hon får ett längre och "stadigare" framsteg och därför blir rytmisk, sliter mindre ont och travar bättre.

Det kan också vara så enkelt att hon var i en växtperiod som nu har gått över och att hon därför rör sig bättre.

Det kan också vara så enkelt att hon har blivit starkare och orkar med sin jättebabykropp lite bättre, eller att hon behövde lite tid att anpassa sig till den träning som hon får nu hos oss.

Eller också kan det vara något annat icke definierat.

Men min tro är att skorna förbättrade cirkulationen i hovarna och benen och att det därför blev till det bättre på det stora hela. Det tror jag på. Och det är viktigt, att göra just det, det man tror på.

Jerker.

söndag 12 februari 2017

Sista förberedelserna

Katla var in till banan under lördagen för ett sista träningspass innan avresan imorgon måndag. Hon kutade runt ovalen två varv i 32-tempo och kändes ok. Inte superbra, men hon var gammelskodd, gick utan check, sidostång och huvudstång. Och då brukar inte betyget bli högre än "ok". Jag är helt övertygad om att hon kommer att vara på tårna på ett helt annat sätt på kolstybben om en vecka.

Idag gör vi de sista förberedelserna.

Fixa Katlas hovar, sko på henne broddskor med broddar som kan avlägsnas under resan (hon går normalt med fasta broddar) och smida till tävlingsskor och hemreseskor som ska spikas på i Frankrike.

Igår var sista chansen att köpa in eventuella saker som fattades, så det är nu gjort. Hö pressade vi tidigare i veckan. Selar och utrustning ska smörjas. Vi ska kolla upp sulky och reservhjul + packa in dessa. Vi ska också ha med en träningsvagn som ska gås igenom. Kraftfoder, mat och annat kolijoks ska beräknas och packas. Kläder, täcken och bandage osv ska tvättas och inventeras. Hinkar, krubbor skoverktyg. hästpass, exportcertifikat, veterinärintyg, grimmor, grimskaft, broddnyckel, selpåsar, extra boots, skygglappar osv osv

En hel massa att tänka på således. Vi gjorde förvisso allt detta för två år sedan, men den gången åkte jag ju själv med hästen, vilket inte är fallet den här gången och därför känns det desto viktigare att allt kommer med och blir rätt, så att det inte blir så struligt för Anna som ska ta hand om vår primadonna.

Imorgon kör jag ner Katla och Anna till Hudik för ett första pit stop. Sedan åker alla svenska hästar i gemensam transport därifrån på tisdag morgon. Ankomsten till Grosbois är beräknad till torsdag. Jag, hustrun och barnen kommer till Paris på lördag eftermiddag, dagen innan det första loppet.

Jerker.

tisdag 7 februari 2017

Bootcampen är över

Katla Kiro goes to France. Det är sen gammalt. Och nu börjar arbetet med att slipa formen och ge henne så goda förutsättningar som möjligt att lyckas i grodätarlandet.

Resan dit och hur hon klarar den kommer att klara den, kommer att bli en viktig pusselbit. Jag tror att det kommer att gå bra, men säker kan man så klart aldrig vara. "Sundsvall är det längsta söderut som hon har varit, och då ska ni veta att det var en kort visit." Okej då, Hälsingland ett par gånger, men någon sådan text har Ronny Eriksson aldrig skrivit. Hon har fått extra mycket mat några veckor vilket förhoppningsvis har gett henne lite mer reserver att ta ur. A och O är givetvis drickandet. Det brukar inte vara några problem när det gäller Katla, så där är jag inte speciellt orolig.

Träningen och formen då? Ja, hon har tränat stenhårt hemma i backen sedan förra starten. Inte primärt för att hon skulle till Paris egentligen, utan mest för att hon inte hade några vettiga lopp att starta i och någon gång måste man ju träna också, typ. För fem dagar sedan var hon in till banan och gick ett 28,5-jobb full väg. Och i förrgår var det ett tungt pass i backen igen. Nu är dock hårdkörningen över och hon ska få tre lugna pass innan avresan, vilken sker om sex dagar. På måndag närmare bestämt. Distanspass idag tisdag, lätta intervaller i backen på torsdag och sedan ett lugnt banjobb på lördag.

Därmed så ska jag ha gjort den delen av läxan efter bästa förmåga. Då är det bara resten av förberedelserna kvar. Mer om det senare.

Jerker.


onsdag 1 februari 2017

Omtumlande dag

Dagen då vi fick det glada beskedet börjar lida mot sitt slut. Det har varit en omtumlande dag. Vi var förvisso förberedda på att det skulle bli lite körigt men det blev ändå lite mer att fixa med än vad vi hade trott. Stackars oss. Not. Men ändå.

Storlek på hästtäcke, val av strö på Grosbois, skoinfo till det första loppet, storlek på skötarens (Anna Jakobssons) jacka, kuskönskemål, letande och bokande av extra biljetter, både flyg och anslutningståg, fixande med hotell, ledighetsansökan från barnens skola, intervjuer från div tidningar och sajter osv. Men nu är det mesta i box och vi kan börja jobba med hårdvaror. Dvs packa och förbereda och då framför allt hästen.

Delegationen som åker med Katla är alltså Anna som åker med i hästbussen. Katlas kusk blir Ove A Lindqvist. Och sist men inte minst så åker vi hela familjen också. Vilket kom som en total överraskning för barnen. Vi känner en stor glädje inför det faktum att vi kommer att skapa ett oförglömligt minne för våra barn.

För att hästar ger allt.

Jerker.

Katla Kiro till Paris!!!!!!!!!

"Travsport handlar om att sätta upp, infria och överträffa sin drömmar", jag tror det var Frasse Fransson som myntade det uttrycket. Jag är ödmjuk inför det faktum att vi än en gång får vara med på en fantastisk resa, i dubbel bemärkelse,

Tänk vad vi får vara med om genom våra hästar. Jag har nypt mig i armen så många gånger nu, att jag för länge sedan har tappat räkningen. Och nu på förmiddagen så var det dags för ett nyp igen.

Då det äntligen stod klart att vi får åka ner till Vincennes och tävla med vår egen uppfödning, vår egen på jorden så lilla men i hjärtat så stora Katla Kiro.

Det finns två sätt att ta sig dit. Totalt rör det sig om fyra platser. De två första går till ettan och tvåan i ett uttagningslopp, vilket kördes för tio dagar sedan, utan vår medverkan. Därefter kan man seedas in genom ett inte alls oinvecklat poängsystem. I det första fallet är det "enkelt og greit" på ren norska att utse resenärerna, i det andra fallet är det betydligt krångligare, parametrar ändras hela tiden, bl a beroende på vad hästarna gör på banorna de sista dagarna innan anmälningsstopp och inte minst beroende på vilka hästar som anmäler sitt intresse.

Jag och Ranja har tänkt och kollat, ritat och räknat, vridit och vänt på alla tänkbara scenarior. Vi har hela tiden haft känslan att vi skulle få nådiga nicken. Om inte om vore osv. Men nu är det alltså klart och vi kan börja packa. Inte minst till hästen och hennes resa.

Tänk att vi får vara med om detta äventyr igen. För två år sedan fick vi åka med Ängskalla och nu alltså med vår andra supermärr. Förra gången var det ett stort äventyr och vi hade ingen aning om vad som väntade. Nu vet vi ungefär och det vette katten om det inte känns ännu roligare denna gång. Inte lika spännande kanske, men roligare.

Det var förvisso enormt stort att få köra på Grosbois och värma på Vincennes med en häst som man köpt som liten, kört in och tränat hela vägen. Det enda som skulle kunna toppa det var att få göra det med en häst som man utöver allt detta, också hade fött upp själv. Och det är klart att den drömmen fanns långt borta i fjärran. Men därifrån till att den skulle slå in var ett "giant leap".

Men nu har den alltså slagit in! Ouch! Oj, nu nöp jag nog lite väl hårt.

Jerker.

söndag 29 januari 2017

Fem fina flickor

Ahh, vilken krystad allitteration. Men likväl, jag har fem fina märrar på min lista. De gamla hedersmärrarna Kalla och Katla (ja, Katla börjar vara gammal hon också), Blivande treårsstjärnan Marre och så är hela anrättningen kryddad min ett par toppstammade tvåårsston, Kristine och Rappodina.

Under lördagen fick Marre åka in till banan och babyrejsa mot fyra andra treåringar, i den mån det fortfarande kallas babyrace när pållarna nu uppnått tävlingsbar ålder. Optimismen växer sig allt starkare avseende hennes kommande säsong. Det har varit en strulig vinter där vi inte riktigt kommit rätt på det. Ett flertal gråa hår senare, och det vette katten om inte några har fallit av också, så verkar det peppar peppar vara på rätt väg igen. Igår var distansen, den senaste veckan så omtalade, 3640m, typ. Och Marre landade på en tid strax under 1.50. Med en betydligt snabbare avslutning. Och dessutom på ett bättre sätt än någonsin tidigare i vinter.

Detta med ston och deras tävlande är viktigt. Det är viktigt att de ges tillfälle att bli tävlingshästar, det är viktigt att de ges möjligheter att tjäna fina pengar och det är viktigt att vi får fram så många snabbloppsston som möjligt. Det sistnämnda för att i förlängningen skapa så många attraktiva fölston som möjligt.

Varför är det då viktigt? Jo, för hela kallblodssportens skull. För inte alls särskilt länge sedan så var stonas funktion, om man ska vara lite krass, att producera föl. Men bl a i och med införandet av "fördel ston" och höjda prispengar i årgångsloppen för ston så har de en mer jämlik tillvaro som tävlingshästar gällande förtjänstmöjligheterna. Och detta är återigen viktigt. Inte minst för att uppfödarna ska våga satsa och få ekonomi i sin verksamhet även om de "råkar" få ett stoföl. Man hör ofta ett rungande "Grattis!" om det dimper ner en hingstunge, det grattiset ska vara lika självklart ifall man får tillökning av det täcka könet anser jag. Men för att de ska ske så måste stona gynnas ännu lite till på tävlingsbanan och tränare och ägare måste, och kommer därmed också, att våga satsa hårdare på märrarna. Stona på kallblodssidan har varit på väg ikapp hingstarna / valackerna när det gäller intjänade pengar per år, men det senaste två åren har det börjat luta åt fel håll igen. Det här har man från centralt håll så klart koll på och arbetar med. Vilket återigen är mycket viktigt.

För mig är det en självklarhet att om man kan göra stona lika attraktiva att äga, träna och tävla med, då är hela kallblodssporten gynnad av det. Uppfödarna får mer betalt och framför allt vågar de betäcka, utan att behöva "riskera" att få ett sto. Tränarnas vilja att ta in ston i träning ökar. Ägarna vågar satsa på ston eftersom de också kan tjäna fina pengar. Summa summarum får vi ut fler hästar på banan och när allt kommer omkring är det ju det som allt handlar om. Många lopp med många hästar i varje startlista. Med en liten population så är det av yttersta vikt att så stor andel som möjligt blir tävlingshästar. Och detta uppnår vi lättast genom att ge våra ston så goda möjligheter som möjligt att göra sig gällande på tävlingsbanan.

Jerker.