söndag 5 mars 2017

Lyckopiller

I förrgår (i fredags) startade Ängskalla på Umåker. På menyn stod ett långlopp på isbana och tanken var att hon skulle få en rygglöpning och springa på så fort benen skulle bära sista trehundra. Nu blev det inget långlopp då första varvet klockades till 1.35 och alla hade torrt krut i loppet då farten drogs upp på sista bortre. Kalla låg i det läget sist och kunde inte ta någonting på de andra och slutade typ sist. I det läget är risken stor att jag går in i en mindre och ytterst temporär depression, vilken i sin tur kan botas förhållandevis snabbt medelst lyckopiller.

Och dessa lyckopiller utgörs för dagen av de fina unghästarna som förgyller min vardag, och helg också för den delen. Under lördagen var vi in till banan för första gången med våra tvååringar. Vår egen ägda Röyns Kristine och den som jag har i träning, Rappodina. De har i ett par månader gnuggats hemmavid och springer för dagen ca nio km i varierande tempo. Nu var det som sagt dags för bandebut. De gick tillsammans, Ranja körde Kristine och jag körde Rappodina. De uppförde sig exemplariskt och sprang 2.14 fullväg med en snabb avslutning över upploppet. Nu får de trna på hemmavid ett par veckor igen och sedan blir det babyrace om ett par veckor.

Mer unghästar. Jag körde Illvilja åt Anna Jakobsson i provlopp också. En treårsmärr som jag med nöd och näppe kvalade in i höstas. Hon har utvecklats fint i vinter och visade goda fartresurser sista halvvarvet och hennes tävlingsdebut är nog inte alls långt borta.

Vår egen Marre R.F. känns också ganska bra för dagen. Springer ganska fort men ar stora problem med aktionen. Jag tror och hoppas att hon blir riktigt fin när hon slipper brodden. Hon har en motor och vilja att springa som inte lämnar något att önska, men gångarten liknar inget annat för dagen. Jag jobbar på med balanser och träningsupplägg för att hitta rätt. Och det känns som att lösningen finns inom räckhåll. Om någon av er läsare hittar en proposition där loppet går i lätt utförskörning så säg till, ety i det potentiella loppet tror jag att hon blir mycket svårslagen. Med det sagt så tror jag att hon kommer att bli bra den dagen hon orkar med sin stora lekamen och sina CC-gener. Och jag är stark i min övertygelse om att den dagen kommer!

Vi har många hyggliga treåringar i Skellefteåregionen för dagen. Kanske inga superstjärnor ännu, men det ser ut som att det kommer att bli förhållandevis många starthästar i sommar vilket är mycket glädjande då det har varit lite tunt på den fronten de senaste åren.

I mitten av april körs det ett treåringslopp på Umåker och då skulle det inte förvåna mig om Skelleftetravet inte är representerat av minst fyra-fem stycken fina hästar. Just det att vi får fram många startande unghästar gynnar och är viktig för hela vår bana och region Den ljusnande framtid är vår!

Jerker.

söndag 26 februari 2017

Hemma igen

Det är över. Det stora äventyret. För den här gången. Och än en gång infinner sig känslan "det här vill jag uppleva igen".

Det är så stort i min värld, detta att få åka med sin egen häst till Paris. För det första att få köra runt på Grosbois och för det andra att få köra runt på Vincennes.

Katla har en tillräckligt hög högstanivå för detta äventyr, tyvärr är inte lägstanivån lika hög, vilket visade sig denna gång. Hon hade behövt prestera på sitt yttersta för att hävda sig, nu gjorde hon inte det och då räckte hon helt enkelt inte riktigt hela vägen. Galopp i båda loppen, oplacerad i det första och diskad i det andra. Men det spelar liksom ingen roll. Upplevelsen av att ha varit där med en egenuppfödd, egentränad och egenägd häst bär jag och familjen med oss hela livet. Och det är det som räknas denna gång.

Katla tog resan förhållandevis bra och nu sent på lördagskvällen, drygt två dygn efter det andra och sista loppet, så står hon åter där hon bokstavligen hör hemma. I sin box, granne med bästa kompisen Ängskalla (vilket Kalla också verkar uppskatta å det grövsta) och mumsar på sitt eget hö och dricker sitt eget vatten. Sannolikt känns resan i hennes späda kropp, fattas bara annat, men hon verkar vid god vigör. Det enda spår av resan som syns är svärtan från kolstybben i hennes tre vita strumpor, vilken lär försvinna när hon får springa ut i snön i sin hage under morgondagen.

Förutom det rent sportsliga så har vi haft en fantastisk vecka. Eiffeltorn, Triumfbåge, Notre Dame, Montmartre, Sacre Coeur, Versailles, goda måltider, tåg, tunnelbana och flyg, umgås med travnördar, mycket skratt, möte med nya och gamla bekanta inom travvärlden och sist men inte minst, att få dela allt detta med våra barn. Återigen, detta är en vecka som vi aldrig kommer att glömma.

Tack Anna för att du ville och kunde ta dig tid att resa med och ta hand om Katla. Det kändes tryggt och betydde mycket för oss.

Nu ska vi bara klura ut hur vi fortast möjligt ska ta oss till Paris med en egen häst igen.

Jerker.

tisdag 21 februari 2017

Första racet på Vincennes

Lite svårt att blogga i Paris. Dels pga taskigt internet och dels pga att det måste göras medelst mobiltelefon. Men här kommer en kortis om första loppet i alla fall.

Katla blev sist av de icke diskade. Officiellt blev hon tia. Men kag är ändå rätt så tillfreds. Hon sprang lika fort som Kalla gjorde då hon blev fyra för två år sedan, hon gjorde det trots en gunga på vägen och hon noterade sin tredje snabbaste tid någonsin. Att sedan de andra var numret för stort kan inte vi göra något åt.

Tack och lov är hoppet det sista som överger en travtränare, så på torsdag tar vi dem! Trots att hon ånyo fick sämsta möjliga utgångsläge, spår nio bakom den nia ekipage breda startbilen. Men nu kör vi på stora banan där startrakan är typ fyrahundra meter. Så ska nog lösa sig.

Håll tummarna för oss i lopp ett på torsdag.

Höres!

Jerker.

fredag 17 februari 2017

Världsrekord

På torsdag kommer jag att sätta ett världsrekord. Kan inte tänka mig annat. Förvisso i högsta grad inofficiellt men ändå.

Jag har två starthästar i mitt stall. Båda dessa startar under torsdagen. Och de gör det i princip i var sin ände av en världsdel. Katla Kiro tävlar i Paris och Ängskalla gör detsamma i Boden. Det är inte bara de 280 milen som skiljer dessa hippodromer åt. Men nu är det inte det jag vill ha sagt, utan just det att hundra procent av mina starthästar startar och att de gör så långt ifrån varandra geografiskt och på samma dag.

Jag kan inte tänka mig annat än att det innebär ett nytt prydligt världsrekord!

Jerker.

torsdag 16 februari 2017

Flip flop flap

Röyns Kristine, vårt tvååriga sto, har varit lite knölig och orytmisk, kanske t o m på gräsen till framhalt under några veckor.

Men sedan ca tio dagar tillbaka är problemen så gott som bortblåsta. Jag vet inte varför, men allt vände i samband med att jag slog på henne flap-skor fram.

Varför blev det bättre då? Jag vet inte, men ett vet jag och det är att man i varje fall måste ha en tanke med varje given åtgärd när det kommer till travhästeri, oavsett om det rör sig om foderbyte, val av avelshingst, byte av kusk, träningsupplägg, ändrad balans, matchning osv. Jag är inte alls någon stor vän av att skjuta från höften, utan man ska ha ett syfte med det man gör, sedan kan det så klart bli fel ändå, men det ärr lättare att identifiera ett fel och förkasta en idé om man vet vad idén var från början.

Min idé och mitt syfte med flap-skorna var att jag tänkte att hästen hade någon form av smärta lågt ner på ena frambenet, sannolikt någon mjukdel. Här ska sägas att hustrun var den som troligen lyckades lokalisera den bäst i form av en svullnad under knät. Jag tror på cirkulation i alla dess former när det kommer till fysiologi, inte minst cirkulation av blod. En flap-sko gör att hovmekanismen och hovens pumpfunktion generellt fungerar bättre än med en vanlig sko och därmed blir hela benets cirkulation förbättrad. Nåt hände, svullnaden gick ner och hästen är betydligt mer rytmisk, så jag tror att det blev rätt.

Det kan också vara så att enkelt att den ökade tyngden som flap-skorna ger, gör att hon får ett längre och "stadigare" framsteg och därför blir rytmisk, sliter mindre ont och travar bättre.

Det kan också vara så enkelt att hon var i en växtperiod som nu har gått över och att hon därför rör sig bättre.

Det kan också vara så enkelt att hon har blivit starkare och orkar med sin jättebabykropp lite bättre, eller att hon behövde lite tid att anpassa sig till den träning som hon får nu hos oss.

Eller också kan det vara något annat icke definierat.

Men min tro är att skorna förbättrade cirkulationen i hovarna och benen och att det därför blev till det bättre på det stora hela. Det tror jag på. Och det är viktigt, att göra just det, det man tror på.

Jerker.

söndag 12 februari 2017

Sista förberedelserna

Katla var in till banan under lördagen för ett sista träningspass innan avresan imorgon måndag. Hon kutade runt ovalen två varv i 32-tempo och kändes ok. Inte superbra, men hon var gammelskodd, gick utan check, sidostång och huvudstång. Och då brukar inte betyget bli högre än "ok". Jag är helt övertygad om att hon kommer att vara på tårna på ett helt annat sätt på kolstybben om en vecka.

Idag gör vi de sista förberedelserna.

Fixa Katlas hovar, sko på henne broddskor med broddar som kan avlägsnas under resan (hon går normalt med fasta broddar) och smida till tävlingsskor och hemreseskor som ska spikas på i Frankrike.

Igår var sista chansen att köpa in eventuella saker som fattades, så det är nu gjort. Hö pressade vi tidigare i veckan. Selar och utrustning ska smörjas. Vi ska kolla upp sulky och reservhjul + packa in dessa. Vi ska också ha med en träningsvagn som ska gås igenom. Kraftfoder, mat och annat kolijoks ska beräknas och packas. Kläder, täcken och bandage osv ska tvättas och inventeras. Hinkar, krubbor skoverktyg. hästpass, exportcertifikat, veterinärintyg, grimmor, grimskaft, broddnyckel, selpåsar, extra boots, skygglappar osv osv

En hel massa att tänka på således. Vi gjorde förvisso allt detta för två år sedan, men den gången åkte jag ju själv med hästen, vilket inte är fallet den här gången och därför känns det desto viktigare att allt kommer med och blir rätt, så att det inte blir så struligt för Anna som ska ta hand om vår primadonna.

Imorgon kör jag ner Katla och Anna till Hudik för ett första pit stop. Sedan åker alla svenska hästar i gemensam transport därifrån på tisdag morgon. Ankomsten till Grosbois är beräknad till torsdag. Jag, hustrun och barnen kommer till Paris på lördag eftermiddag, dagen innan det första loppet.

Jerker.

tisdag 7 februari 2017

Bootcampen är över

Katla Kiro goes to France. Det är sen gammalt. Och nu börjar arbetet med att slipa formen och ge henne så goda förutsättningar som möjligt att lyckas i grodätarlandet.

Resan dit och hur hon klarar den kommer att klara den, kommer att bli en viktig pusselbit. Jag tror att det kommer att gå bra, men säker kan man så klart aldrig vara. "Sundsvall är det längsta söderut som hon har varit, och då ska ni veta att det var en kort visit." Okej då, Hälsingland ett par gånger, men någon sådan text har Ronny Eriksson aldrig skrivit. Hon har fått extra mycket mat några veckor vilket förhoppningsvis har gett henne lite mer reserver att ta ur. A och O är givetvis drickandet. Det brukar inte vara några problem när det gäller Katla, så där är jag inte speciellt orolig.

Träningen och formen då? Ja, hon har tränat stenhårt hemma i backen sedan förra starten. Inte primärt för att hon skulle till Paris egentligen, utan mest för att hon inte hade några vettiga lopp att starta i och någon gång måste man ju träna också, typ. För fem dagar sedan var hon in till banan och gick ett 28,5-jobb full väg. Och i förrgår var det ett tungt pass i backen igen. Nu är dock hårdkörningen över och hon ska få tre lugna pass innan avresan, vilken sker om sex dagar. På måndag närmare bestämt. Distanspass idag tisdag, lätta intervaller i backen på torsdag och sedan ett lugnt banjobb på lördag.

Därmed så ska jag ha gjort den delen av läxan efter bästa förmåga. Då är det bara resten av förberedelserna kvar. Mer om det senare.

Jerker.