Två tips:
1: Tycker du att din träningsvagn gnisslar och låter? Prova med att smörja vagnens klickfäste med en fet salva, typ Helosan, det kan i vissa fall, om inte göra underverk, så i alla fall åstadkomma en viss skillnad till det bättre.
2. Är du en trogen läsare av denna blogg? Ta då för vana att antingen gå in på bloggen via kallblodstrav.blogspot.se regelbundet, eller gå in på sleipner.org och klicka på "kallprat" för att se mina (och ett par andras) bloggar / blogginlägg. Detta andra tips kommer jag med av den anledningen att jag inte alltid länkar till bloggen från Facebook och Twitter. Så för att inte missa nåt superviktigt, eller om man vill läsa gamla inlägg, så kan man gå de vägar som tipsas om ovan.
Kämpa!
Jerker.
söndag 31 augusti 2014
fredag 29 augusti 2014
Rekordet officiellt
Idag blev Ängskalla officiell svensk rekordhållarinna. Detta i och med att det obligatoriska dopningprovet redovisades som negativt.
Så nu kan man äntligen andas ut. Inte för att det förelåg någon direkt oro för att testa skulle visa på ett positivt utfall, men hundra procent säker kan man ju aldrig vara. Det kan ju alltid finnas spår av otillåtna substanser i foder eller gästboxar eller liknande, som hästen på oturlig väg råkat få i sig.
Det har varit en spännande dag p g a väntan på detta negativa (men såklart positiva) provsvar. Anledningen till det är att det idag, på Svensk Travsports hemsida, publicerades vilka tester som var positiva, tagna den givna dagen så Kalla testades. Den dagen togs prov på två hästar: Chocoletta och Ängskalla. När jag under förmiddagen gick och kollade stod det: Negativa tester Boden 140815: Chocoletta. Ingenting om Ängskalla alltså.
Jag kollade, kollade och kollade under dagen, flera gånger per timme. Ingen Ängskalla. Två tankar brottades i mitt huvud. Den ena hävdade att provet helt sonika inte var analyserat ännu, den andra sa att testet visade på någon otillåten substans. De här två alternativen bråkade ända fram till 16-tiden på eftermiddagen då Ängskallas namn också redovisades som "not guilty".
Jobbig dag har det varit men nu kan vi äntligen fira som ett rekord ska firas.
Skål!
Jerker.
Så nu kan man äntligen andas ut. Inte för att det förelåg någon direkt oro för att testa skulle visa på ett positivt utfall, men hundra procent säker kan man ju aldrig vara. Det kan ju alltid finnas spår av otillåtna substanser i foder eller gästboxar eller liknande, som hästen på oturlig väg råkat få i sig.
Det har varit en spännande dag p g a väntan på detta negativa (men såklart positiva) provsvar. Anledningen till det är att det idag, på Svensk Travsports hemsida, publicerades vilka tester som var positiva, tagna den givna dagen så Kalla testades. Den dagen togs prov på två hästar: Chocoletta och Ängskalla. När jag under förmiddagen gick och kollade stod det: Negativa tester Boden 140815: Chocoletta. Ingenting om Ängskalla alltså.
Jag kollade, kollade och kollade under dagen, flera gånger per timme. Ingen Ängskalla. Två tankar brottades i mitt huvud. Den ena hävdade att provet helt sonika inte var analyserat ännu, den andra sa att testet visade på någon otillåten substans. De här två alternativen bråkade ända fram till 16-tiden på eftermiddagen då Ängskallas namn också redovisades som "not guilty".
Jobbig dag har det varit men nu kan vi äntligen fira som ett rekord ska firas.
Skål!
Jerker.
Himmel och pannkaka
Himmel: Första varvet som Ängskalla gör. Pressandes, åtminstone det andra halvvarvet, utan på konkurrent. Andra femhundringen gick ner mot 22-blecket.
Pannkaka: Sista sexhundra. Två galopper och diskad.
Under loppets gång så såg det konstigt ut när Norberg svarar ledningen med en 19-oddsare mot Kalla som stod i 1,80. Men det visade sig att Norberg hade täckning för sin optimism, då han, när krutröken hade skingrats, stod som segrare.
Jag har hundra förklaringar till Ängskallas första gunga men nöjer mig med att redovisa en av dem. Det syns ganska tydligt på löpningsfilmen att hon slår ihop fram- och bakben när hon galopperar. Hon hade efter loppets också slagmärken på insidan av ena skenbenet på ett bakben. Det får bli någon form av skydd till nästa start.
Trots allt är jag ganska nöjd med hennes lopp. Det känns lite som att det blev en överdos av "shit happens" den här gången.
Vi kommer igen!
Jerker.
Pannkaka: Sista sexhundra. Två galopper och diskad.
Under loppets gång så såg det konstigt ut när Norberg svarar ledningen med en 19-oddsare mot Kalla som stod i 1,80. Men det visade sig att Norberg hade täckning för sin optimism, då han, när krutröken hade skingrats, stod som segrare.
Jag har hundra förklaringar till Ängskallas första gunga men nöjer mig med att redovisa en av dem. Det syns ganska tydligt på löpningsfilmen att hon slår ihop fram- och bakben när hon galopperar. Hon hade efter loppets också slagmärken på insidan av ena skenbenet på ett bakben. Det får bli någon form av skydd till nästa start.
Trots allt är jag ganska nöjd med hennes lopp. Det känns lite som att det blev en överdos av "shit happens" den här gången.
Vi kommer igen!
Jerker.
torsdag 28 augusti 2014
I afton Boden
Ängskalla V64 på Bodentravet ikväll. Stor favorit på förhand. Alltför stor tycker jag.
Formen kan nog förvisso inte vara bättre, inte läget eller proppen heller. Men Perssons hästar kommer nog inte bara för att umgås. Dessutom har Blijerven en kraftigt stigande formkurva plus att det finns ett par startkatapulter på vår volt som kan ställa till det för oss. Kalla kanske ska vara favorit under rådande omständigheter, men inte så stor som är fallet.
Blir det en bana som erbjuder fäste så är vi med och kör om det, annars inte. Sannolikt dras framskorna av, vilket brukar vara en liten fördel för henne.
Håll i hatten och spänn banden!
Jerker.
Formen kan nog förvisso inte vara bättre, inte läget eller proppen heller. Men Perssons hästar kommer nog inte bara för att umgås. Dessutom har Blijerven en kraftigt stigande formkurva plus att det finns ett par startkatapulter på vår volt som kan ställa till det för oss. Kalla kanske ska vara favorit under rådande omständigheter, men inte så stor som är fallet.
Blir det en bana som erbjuder fäste så är vi med och kör om det, annars inte. Sannolikt dras framskorna av, vilket brukar vara en liten fördel för henne.
Håll i hatten och spänn banden!
Jerker.
Nöjda grannar
 |
| Royal Ergo Air Bumper |
Skämt åsido, den är inte minst väldigt bra för ens egen kropps skull. Läs gärna mitt inlägg om vagnens förträfflighet i inlägget som jag skrev den 3/5 i år om hur ryggen bör tas om hand och hur man kan lindra sina eventuella besvär med en ergonomisk speedcart.
tisdag 26 augusti 2014
Hittade en bra rygg
 |
| Ryggresa |
Dagens tävlingshästar gjorde väl ungefär vad jag hade förväntat mig. Katla slog på en liten gunga femhundra kvar men reparerade ändå klart godkänt till en sjätteplats och passerade hundringen intjänat för året. Odile gick felfritt men räckte inte till i alla fall och slutade oplacerad.
Hingstkatalogerna kom fram under middagen...
Jerker.
måndag 25 augusti 2014
Syrrorna möter varandra
Idag har vi för första gången två egna uppfödningar med i samma lopp. Syskon dessutom. Odile och Katla startar under dagens lunchtrav på hemmaplan.
Jag har väntat på dessa stolopp hela sommaren, framför allt för Odiles skull eftersom hon haft lite besvär att hänga med i sin klass hittills under året. Nu blev det ganska hårt motstånd idag ändå, men bättre förutsättningar än såhär blir det inte; Stolopp på hemmaplan och hon är bland de som tjänat mest pengar i loppet. Klarar hon inte av lopp som dessa, ja då får vi nog ta oss en mycket allvarlig funderare angående hennes framtid på tävlingsbanan.
Katla får starta i loppet av ungefär samma anledning som storasyrran, d v s att förutsättningarna på förhand knappast kan bli bättre för hennes del sett till propp och bana. Jag tror t o m att det är mindre hårt att möta äldre ston än att starta i fyraårsloppen, när hon nu dragit in så mycket pengar som hon gjort. Exempelvis vanns förra loppet hon deltog i på en 25-tid. Så lär inte bli fallet idag. Men hårt blir det ju såklart i alla fall för vår relativt orutinerade lilla märr.
Kan vi få pengar på båda så vore denna dag en klart lyckad sådan.
Spänn banden!
Jerker.
Jag har väntat på dessa stolopp hela sommaren, framför allt för Odiles skull eftersom hon haft lite besvär att hänga med i sin klass hittills under året. Nu blev det ganska hårt motstånd idag ändå, men bättre förutsättningar än såhär blir det inte; Stolopp på hemmaplan och hon är bland de som tjänat mest pengar i loppet. Klarar hon inte av lopp som dessa, ja då får vi nog ta oss en mycket allvarlig funderare angående hennes framtid på tävlingsbanan.
Katla får starta i loppet av ungefär samma anledning som storasyrran, d v s att förutsättningarna på förhand knappast kan bli bättre för hennes del sett till propp och bana. Jag tror t o m att det är mindre hårt att möta äldre ston än att starta i fyraårsloppen, när hon nu dragit in så mycket pengar som hon gjort. Exempelvis vanns förra loppet hon deltog i på en 25-tid. Så lär inte bli fallet idag. Men hårt blir det ju såklart i alla fall för vår relativt orutinerade lilla märr.
Kan vi få pengar på båda så vore denna dag en klart lyckad sådan.
Spänn banden!
Jerker.
söndag 24 augusti 2014
Träningen stegras
Ängslilja fick på sig bakskorna idag och kördes därefter sin vanliga lilla sväng på ca två kilometer. Hon har körts nästan varje dag sedan hon kom hem från betet för knappt två veckor sedan. Mest för att fräscha upp minnet på henne efter sommarledigheten.
Fr o m imorgon ökar vi på träningen lite grand. Det blir till att köra ca femhundra meter längre varje gång, dvs att vi då är uppe på en distans av två och en halv kilometer. Dessutom kommer tempot att ökas så att det blir lite mer "riktig" träning. Hittills har det varit på lek och inte belastat hjärta och lungor överhuvudtaget, men nu blir det ändring på den saken och vi ska börja jobba på att bygga upp konditionen.
Hon får ligga kvar på den träningsdosen i två veckor och sen blir det ytterligare en liten ökning av distansen.
Jerker.
Fr o m imorgon ökar vi på träningen lite grand. Det blir till att köra ca femhundra meter längre varje gång, dvs att vi då är uppe på en distans av två och en halv kilometer. Dessutom kommer tempot att ökas så att det blir lite mer "riktig" träning. Hittills har det varit på lek och inte belastat hjärta och lungor överhuvudtaget, men nu blir det ändring på den saken och vi ska börja jobba på att bygga upp konditionen.
Hon får ligga kvar på den träningsdosen i två veckor och sen blir det ytterligare en liten ökning av distansen.
Jerker.
lördag 23 augusti 2014
V75 i höstrusket
Vissa saker förstår jag inte. Men det är väl inte meningen att man ska förstå allt heller. En av de saker som övergår mitt förstånd är varför inte alla svenska travbanor får minst en V75-dag per år.
2015 kommer det, om jag förstått saken rätt, att köras fler V75-omgångar än någonsin tidigare. Det skrivs ut omgångar till grannland i öst, väst och syd, dessutom körs spelformen V75 under minst en gång under året på varje respektive veckodag, dvs måndag-fredag. Under hela kommande kalenderår arrangeras hela sjuttiotvå V75-dagar / -kvällar. När man då är så frikostig med att köra dessa dagar, hur i hela fridens namn kan det då vara rimligt att inte varje svensk permanent travbana får sin egen V75-dag? Det kan jag bara inte förstå. Dessa dagar är minst lika viktiga, om inte än viktigare, för de små banorna än för de större. Det erbjuds V86 som kompensation förvisso, men varumärket V75 är långt mycket starkare för de inte helt invigda och drar således mer publik och intresse till den lilla banans stora årliga tävlingsdag.
Jag kan förstå, att om man bara skulle köra femtiotvå omgångar, dvs varje lördag, så kanske det skulle finnas tankar om att man måste måna om omsättningen osv, men återigen om det finns utrymme för sjuttiotvå stycken dagar så borde man kunna skriva ut en eller två till, alternativt omfördela de befintliga så att alla banor kunde få var sin.
Nästa år får min hemmabana, Skelleftetravet, sin egen V75-dag, efter att ha fått sitta på avbytarbänken under innevarande år. Vår dag körs i Oktober. I bästa fall i fint höstväder, har vi otur är det höstrusk och spelar vädergudarna inte alls i samma lag som oss den dagen, kan det första snöslasket vara ett faktum. Vilket riskerar resultera i lågt intresse, lite publik och dålig omsättning. Och vips så får förespråkarna för en inskränkning av V75 på småbanorna ännu mer vatten på sin respektive kvarn, vilket leder till att tänket med begränsningar av V75 till småbanorna manifesteras.
Klaga går ju. Men lösning då? Ja, antingen bör man köra V75 på varje bana under samma vecka, varje år, så att varje bana kan bygga sitt eget lokala event och att sporten och den lokala bygden vet vad man har att förhålla sig till, eller också kör man på som man gör nu, men spikar en onsdag till t ex Solänget eller Skellefteå och kalla det V75 istället för V86 och kör den dagen mitt i sommaren.
Hela travsverige ska leva!
Jerker.
onsdag 20 augusti 2014
Ängskalla i kusk-EM
Just hemkommen från Umeå. Kalla var med i Kusk-EM. Blev sexa efter två galopper på 1.26,3 / 2140am. På en två sekunder tung bana (enligt "pålägget" i kvalloppet). En strålande prestation av märren. Hon brukar alltid ha svårt för banor med dåligt fäste, det hade hon denna gång också.
Riktigt bra prestation av körande maltesen Noel Baldacchino också tycker jag. Ängskalla är tillräckligt svårkörd för den som känner till henne, hur svår ska hon då inte vara att köra för någon som aldrig ens hört talas om och än mindre sett henne? Minst fyra guldskor måste jag nog ge kusken.
Spektaklet som sådant var kul och lite speciellt att delta i. Lite knepigt blev det enär kusken knappt förstod och inte alls pratade engelska. Vi samtalade via tolk. Det är emellertid inte alltid helt lätt att uttrycka sig i facktermer på engelska, vilket skulle bevisas. Men medan Noel var ute och värmde Ängskalla och jag fick prata lite på tu man hand med tolken, så visade det sig att han var italienare i grunden. Jag provade då mina, som jag trodde avsomnade italienska språkkunskaper och det visade sig att det gick bättre att tolkaför alla parter, via det språket. Lika kul som förvånande för mig själv att det funkade så bra som det gjorde.
Häftigt var det också att höra löpsreferent Amsköld nämna namn i sina reff som man annars bara i bästa fall hör på TV. Loppen kördes snyggare än jag hade förväntat mig och det märktes att det var riktigt duktiga drivers i farten. Även om det kanske var nog så mycket "action" upploppet ner ibland för att man som svensk skulle vara helt nöjd i alla lägen. En åsikt som i vissa fall också delades av måldomarnämnden...
Nya starter för vårt lilla stall blir det på hemmaplan om en knapp vecka. Då med västerbottniska kuskar.
Jerker.
Riktigt bra prestation av körande maltesen Noel Baldacchino också tycker jag. Ängskalla är tillräckligt svårkörd för den som känner till henne, hur svår ska hon då inte vara att köra för någon som aldrig ens hört talas om och än mindre sett henne? Minst fyra guldskor måste jag nog ge kusken.
Spektaklet som sådant var kul och lite speciellt att delta i. Lite knepigt blev det enär kusken knappt förstod och inte alls pratade engelska. Vi samtalade via tolk. Det är emellertid inte alltid helt lätt att uttrycka sig i facktermer på engelska, vilket skulle bevisas. Men medan Noel var ute och värmde Ängskalla och jag fick prata lite på tu man hand med tolken, så visade det sig att han var italienare i grunden. Jag provade då mina, som jag trodde avsomnade italienska språkkunskaper och det visade sig att det gick bättre att tolkaför alla parter, via det språket. Lika kul som förvånande för mig själv att det funkade så bra som det gjorde.
Häftigt var det också att höra löpsreferent Amsköld nämna namn i sina reff som man annars bara i bästa fall hör på TV. Loppen kördes snyggare än jag hade förväntat mig och det märktes att det var riktigt duktiga drivers i farten. Även om det kanske var nog så mycket "action" upploppet ner ibland för att man som svensk skulle vara helt nöjd i alla lägen. En åsikt som i vissa fall också delades av måldomarnämnden...
Nya starter för vårt lilla stall blir det på hemmaplan om en knapp vecka. Då med västerbottniska kuskar.
Jerker.
måndag 18 augusti 2014
Ny balans
"Barfota runt om" är vad som gäller så länge det bara går när det gäller unga hästar tycker jag. Min, kanske ringa, men dock erfarenhet, av att köra unghästar, säger mig att man bör använda sig av den balansen så länge hoven så tillåter. Men nu har vi nått vägs ände vad det anbelangar på Ängslilja. Det börjar vara lite ajaj när hon springer på gruset så därför har hon fått på sig ett par rejäla järndojor, fram i alla fall. Bakskorna kommer också att åka på så fort vi får tid att spika på dem.
Jag har en känsla av att hovens kvalité blir bättre på nåt sätt om den unga individen får springa som Gud skapade hen så länge som möjligt. Dessutom kan man, om man är uppmärksam på hur hoven slits, få viss information om hur hästen egentligen vill att den ska se ut. Min åsikt är att man ska ta med sig den lärdomen när man sedan ska verka och sko hästen. Vill hästen t ex slita lite mer på utsidan av vänster framhov så kanske man inte till varje pris ska tvinga hoven att vara helt plan när man snickrar till den. Här har jag kanske inte helt rätt i mitt resonemang, men det är i alla fall just ett sådant, resonemang alltså och sådana bör man hur som helst hålla med sig själv (och med andra också för den delen) så ofta som någonsin möjligt för att lyckas i denna tuffa men härliga bransch som travsporten utgör.
Jerker.
Jag har en känsla av att hovens kvalité blir bättre på nåt sätt om den unga individen får springa som Gud skapade hen så länge som möjligt. Dessutom kan man, om man är uppmärksam på hur hoven slits, få viss information om hur hästen egentligen vill att den ska se ut. Min åsikt är att man ska ta med sig den lärdomen när man sedan ska verka och sko hästen. Vill hästen t ex slita lite mer på utsidan av vänster framhov så kanske man inte till varje pris ska tvinga hoven att vara helt plan när man snickrar till den. Här har jag kanske inte helt rätt i mitt resonemang, men det är i alla fall just ett sådant, resonemang alltså och sådana bör man hur som helst hålla med sig själv (och med andra också för den delen) så ofta som någonsin möjligt för att lyckas i denna tuffa men härliga bransch som travsporten utgör.
Jerker.
lördag 16 augusti 2014
Svenskt rekord av Ängskalla
Tänk att jag just skrev den rubriken. Resan till detta rekord har varit lång, mödosam och allt annat än rak. Ett och annat grått hårstrå har också börjat ge sig till känna under tiden som jag och Kalla har kamperat ihop. Om det sen beror på att jag råkar befinna mig i en ålder där sådant inträffar helt naturligt eller om det är märrens förskyllan låter jag vara osagt.
Det som inträffat är naturligtvis helt fantastiskt, att vi med vår lilla verksamhet, i skrivande stund har en svensk rekordhållare mumsandes hö i vårt lilla stall. Det nuvarande svenska rekordet över lång distans voltstart för äldre ston lyder på 1.26,9. Rekordet kanske slås imorgon, Frankly, my dear, I don't give a damn.
Jag behöver bara backa bandet sex ynka dygn för att hitta min senaste djupa grubbelkris, avseende denna inte helt okomplicerade dam. Det som hänt sedan dess, för att få henne på rätt köl igen, är att hon masserats en hel del, stått med bandage på nattetid på bakkotorna, tränats lugnt och försiktigt och inte minst har hon under den gångna tävlingskvällen lindats in i bomull, bildligt talat, för att hålla henne så lugn och avslappnad som möjligt. Min äkta hälft har gjort ett kanonjobb med den sistnämnda biten.
Om detta nedlagda arbete är hela sanningen till att vi satte nytt svenskt rekord vet jag inte med säkerhet, men helt irrelevant i sammanhanget har det nog inte varit i alla fall.
Katla Kiro gjorde också ett väldigt bra lopp i skymundan av några helt otroligt fina kullkamrater. Hon blev fyra på 1.28,6 över full väg. För att ge lite tyngd åt hennes prestation kan sägas att hennes storasyster Odile vann just detta lopp ifjol på 1.29,9, vilket var en tangering av banrekordet den gången.
Jerker.
Det som inträffat är naturligtvis helt fantastiskt, att vi med vår lilla verksamhet, i skrivande stund har en svensk rekordhållare mumsandes hö i vårt lilla stall. Det nuvarande svenska rekordet över lång distans voltstart för äldre ston lyder på 1.26,9. Rekordet kanske slås imorgon, Frankly, my dear, I don't give a damn.
Jag behöver bara backa bandet sex ynka dygn för att hitta min senaste djupa grubbelkris, avseende denna inte helt okomplicerade dam. Det som hänt sedan dess, för att få henne på rätt köl igen, är att hon masserats en hel del, stått med bandage på nattetid på bakkotorna, tränats lugnt och försiktigt och inte minst har hon under den gångna tävlingskvällen lindats in i bomull, bildligt talat, för att hålla henne så lugn och avslappnad som möjligt. Min äkta hälft har gjort ett kanonjobb med den sistnämnda biten.
Om detta nedlagda arbete är hela sanningen till att vi satte nytt svenskt rekord vet jag inte med säkerhet, men helt irrelevant i sammanhanget har det nog inte varit i alla fall.
Katla Kiro gjorde också ett väldigt bra lopp i skymundan av några helt otroligt fina kullkamrater. Hon blev fyra på 1.28,6 över full väg. För att ge lite tyngd åt hennes prestation kan sägas att hennes storasyster Odile vann just detta lopp ifjol på 1.29,9, vilket var en tangering av banrekordet den gången.
Jerker.
fredag 15 augusti 2014
Ny kusk på Katla
Katla startar i Boden ikväll. Ove A Lindqvist är inte på plats så John Östman kör istället. Ska nog gå bra det också. Katla är ganska okomplicerad, dessutom möter hon några hästar som är huvudet högre än henne själv, så det lär bli en defensiv styrning.
Kalla ska också ut. Startar i ett "vanligt" snabbloppsgäng, dvs de motståndare som hon vanligtvis möter i vardagstravet uppe i norr. Jag har en dålig feeling inför denna start av flera anledningar. För det första var Kalla lite för nervös inför förra starten vilket såklart inte var optimalt, sedan så har hennes framfötter blivit slitna av det myckna tävlandet så idag blir det dojor runt om. Som grädde på moset så känns det som att flera av våra konkurrenter idag har en stigande formkurva, vilket hon inte har. Det enda som egentligen känns bra, är att när allt känns åt pipsvängen på förhand, så brukar hon prestera som bäst.
Till sist några ord om streetracen i Göteborg igår; Det pratas och skrivs mycket om vilken succé det var och vad bra reklam det var för travet. Någon sa också att det inte är ofta som travet får utrymme på Göteborgspostens förstasida. Succé, reklam och förstasida i lokalpressen, det låter i mina öron som en V75-dag på hemmaplan i Skellefteå. Som inte kördes detta år. Sa han bittert.
Nu blir'e ut och packa inför kvällens begivenheter.
Spänn banden!
Jerker.
Kalla ska också ut. Startar i ett "vanligt" snabbloppsgäng, dvs de motståndare som hon vanligtvis möter i vardagstravet uppe i norr. Jag har en dålig feeling inför denna start av flera anledningar. För det första var Kalla lite för nervös inför förra starten vilket såklart inte var optimalt, sedan så har hennes framfötter blivit slitna av det myckna tävlandet så idag blir det dojor runt om. Som grädde på moset så känns det som att flera av våra konkurrenter idag har en stigande formkurva, vilket hon inte har. Det enda som egentligen känns bra, är att när allt känns åt pipsvängen på förhand, så brukar hon prestera som bäst.
Till sist några ord om streetracen i Göteborg igår; Det pratas och skrivs mycket om vilken succé det var och vad bra reklam det var för travet. Någon sa också att det inte är ofta som travet får utrymme på Göteborgspostens förstasida. Succé, reklam och förstasida i lokalpressen, det låter i mina öron som en V75-dag på hemmaplan i Skellefteå. Som inte kördes detta år. Sa han bittert.
Nu blir'e ut och packa inför kvällens begivenheter.
Spänn banden!
Jerker.
torsdag 14 augusti 2014
Ny kusk på Ängskalla
Jag har anmält Kalla till ett lopp ingående i kusk-EM. Helt idiotiskt förstås. Av flera anledningar. Hårt lopp, tätt mellan starterna, helt ovisst vilken kusk man får i jollen och i värsta fall får du en driver som är allt annat än rutinerad på kallblod, eller ännu värre inte ens sett något sådant.
Vilket var precis vad som hände. Ängskalla kommer på tisdag att köras av Noel Baldacchino från ...trumvirvel... Malta! Jag vet en sak om honom; Han kommer från Malta. That´s it. Så mycket mer finns inte att säga. I nuläget i alla fall.
Att anmäla till ett dylikt lopp är inte direkt meriterande för en Mensa-ansökan i framtiden, men va' tusan, man måste väl få vara lite crazy ibland också. Travlivet handlar hela tiden, dygnet runt, om att vara superseriös. Därför tycker jag att det ibland kan vara lite kul att få göra något utanför boxen när möjlighet för detta finnes. Livet med travhästar handlar trots allt inte bara om pengar och segrar, det finns så mycket mer som vår sport kan erbjuda. Kalla har tagit oss med på många resor och gett oss många minnen redan, detta kommer med all sannolikhet att bli ytterligare ett.
Och vem vet, det kanske blir en succé med en maltes vid spakarna bakom vår virriga märr? Den som lever tills på tisdag får se.
Kalla hinner med en start innan kusk-EM, redan imorgon fredag i Boden. Återkommer med all sannolikhet om det.
Jerker.
Vilket var precis vad som hände. Ängskalla kommer på tisdag att köras av Noel Baldacchino från ...trumvirvel... Malta! Jag vet en sak om honom; Han kommer från Malta. That´s it. Så mycket mer finns inte att säga. I nuläget i alla fall.
Att anmäla till ett dylikt lopp är inte direkt meriterande för en Mensa-ansökan i framtiden, men va' tusan, man måste väl få vara lite crazy ibland också. Travlivet handlar hela tiden, dygnet runt, om att vara superseriös. Därför tycker jag att det ibland kan vara lite kul att få göra något utanför boxen när möjlighet för detta finnes. Livet med travhästar handlar trots allt inte bara om pengar och segrar, det finns så mycket mer som vår sport kan erbjuda. Kalla har tagit oss med på många resor och gett oss många minnen redan, detta kommer med all sannolikhet att bli ytterligare ett.
Och vem vet, det kanske blir en succé med en maltes vid spakarna bakom vår virriga märr? Den som lever tills på tisdag får se.
Kalla hinner med en start innan kusk-EM, redan imorgon fredag i Boden. Återkommer med all sannolikhet om det.
Jerker.
tisdag 12 augusti 2014
Tillbaka i selen
Ängslilja hämtades hem från betet härom dagen. Idag satte vi henne för vagn om det var om om hon skulle varit körd igår. Lika fascinerande varje gång, detta med att sätta för en unghäst efter sommarbetet (förutsatt att den var inkörd innan förstås) och hur bra det går.
Lilja fick jogga en dryg kilometer idag. Hon kommer att köras så resten av veckan, därefter ökar vi till två kilometer per pass i några veckor osv.
Jag ska försöka köra frekventa, korta, separata inlägg om Ängsliljas träningsprogram hela vägen fram till premielopp. Om någon nu skulle vilja hänga med på resan. Det är ju så man umgås nuförtiden. Framför datorn. Så varför inte träna unghästarna tillsammans framför densamma?
Jerker.
Lilja fick jogga en dryg kilometer idag. Hon kommer att köras så resten av veckan, därefter ökar vi till två kilometer per pass i några veckor osv.
Jag ska försöka köra frekventa, korta, separata inlägg om Ängsliljas träningsprogram hela vägen fram till premielopp. Om någon nu skulle vilja hänga med på resan. Det är ju så man umgås nuförtiden. Framför datorn. Så varför inte träna unghästarna tillsammans framför densamma?
Jerker.
måndag 11 augusti 2014
Målsättningen överskreds
Från två av varandra, lika oberoende som insatta personer, hade jag inför den gångna helgens V75-omgång hört att ATG hade en målsättning att omsättningen skulle komma upp till 68 miljoner. Ingen superomsättning sett till vad spelformen brukar omsätta kanske, men man måste ta i beaktning att detta är en av de absolut sämsta spelhelgerna på hela året.
En hel del tvivel har hörts inför denna historiska omgång med två kallblodslopp. Oro uttrycktes här och var för att just detta faktum skulle bidra negativt till omsättningen. För mig var det fantastiskt glädjande att detta tvivel kom på skam och att omsättningen faktiskt överträffade målsättningen. Till slut så landade den på 70,7 miljoner.
Trots två kallblodslopp säger en del. Jag ställer härmed en retorisk fråga: Borde det inte heta tack vare två kallblodslopp? Det vore klädsamt att höra de som på förhand tvivlade, säga att de hade fel. Jag är helt säker på att de gärna hade hävdat att de hade rätt om förhållandet hade varit det omvända, dvs med en omsättning lägre än ATG:s målsättning.
Det är ju allom bekant att alla småbanor önskar en egen V75-helg varje år och att den gärna får komma igen vid samma tidpunkt varje år så att man kan bygga en lokal tradition runt sitt evenemang.
Och varför inte låta Dannero få just denna helg? Perfekt att köra Guldtäcket och Kriteriet samma omgång. Sedan skulle ju dessutom hela kallblodssporten få en bonus ut av detta, genom en allt mer inarbetad auktion i samband med tävlingarna. Förhoppningsvis har denna helg kommit för att stanna.
Sen gäller det bara att kavla upp ärmarna och börja leta andra lämpliga tillfällen för två kalla lopp på bongen. Jag hävdar att intressanta kallblodslopp många gånger bidrar till mer spel än vad ointressanta varmblodslopp gör.
Avslutningsvis: Grattis Dannero!
Jerker.
En hel del tvivel har hörts inför denna historiska omgång med två kallblodslopp. Oro uttrycktes här och var för att just detta faktum skulle bidra negativt till omsättningen. För mig var det fantastiskt glädjande att detta tvivel kom på skam och att omsättningen faktiskt överträffade målsättningen. Till slut så landade den på 70,7 miljoner.
Trots två kallblodslopp säger en del. Jag ställer härmed en retorisk fråga: Borde det inte heta tack vare två kallblodslopp? Det vore klädsamt att höra de som på förhand tvivlade, säga att de hade fel. Jag är helt säker på att de gärna hade hävdat att de hade rätt om förhållandet hade varit det omvända, dvs med en omsättning lägre än ATG:s målsättning.
Det är ju allom bekant att alla småbanor önskar en egen V75-helg varje år och att den gärna får komma igen vid samma tidpunkt varje år så att man kan bygga en lokal tradition runt sitt evenemang.
Och varför inte låta Dannero få just denna helg? Perfekt att köra Guldtäcket och Kriteriet samma omgång. Sedan skulle ju dessutom hela kallblodssporten få en bonus ut av detta, genom en allt mer inarbetad auktion i samband med tävlingarna. Förhoppningsvis har denna helg kommit för att stanna.
Sen gäller det bara att kavla upp ärmarna och börja leta andra lämpliga tillfällen för två kalla lopp på bongen. Jag hävdar att intressanta kallblodslopp många gånger bidrar till mer spel än vad ointressanta varmblodslopp gör.
Avslutningsvis: Grattis Dannero!
Jerker.
söndag 10 augusti 2014
Guldet blev till sand
Guldtäcket rann ut i sanden för oss. Noggranna förberedelser och minutiös planering av träning, resa, övernattning, resesällskap osv gjorde, tillsammans med att Ängskalla kändes i toppform, att det inte var helt utan förhoppningar som vi startade i gårdagens prestigefyllda lopp. Och efter mindre än ett varv så drogs ridån ner. Dagar och veckor av planering, spolierade efter mindre än en minut. Det här känner varje travfrälst läsare igen, men för den som händelsevis inte lever med trav och hästar dygnet runt, så tänker jag att det kanske är på sin plats att även baksidan av travmedaljen belyses för en gångs skull. Nåja, värre saker kan hända, ibland blir det bara fel och igår var det en sån dag.
Hästen var lite för peppad och pullade sig till galopp. Det finns både tänkbara ursäkter och en och annan mer eller mindre bra bortförklaring men de lämnar jag därhän. Det finns däremot en sak som jag med oomkullrunkelig visshet vågar hävda: Det kommer att hända igen.
Helgen för övrigt; Trevlig båttur i vanlig ordning runt denna helg, många konstruktiva möten och samtal, både till sjöss och på land, med människor som man annars inte träffar så ofta. Fantastiska uppvisningar av de norska unghästarna, också det i vanlig ordning. Auktionen som avhölls efter tävlingarna följde jag via sms (tack Jenny) under vår hemfärd. Jag tycker det verkar som att den föll ganska väl ut men jag har inte hört så mycket om den egentligen så jag ska inte uttala mig alltför säkert om den saken. Hur som haver så blev det i alla fall en hel del hästar som bytte ägare och en del till ganska hyggliga priser dessutom.
För att återknyta till unghästarna, så blir man både förskräckt och inspirerad av att se dessa unga talanger springa dessa ohyggliga tider och speeder. Det känns nästan ouppnåeligt att man ska kunna konkurrera med de allra bästa. Men vi har gjort det förr och vi ska göra det igen. Idag hämtar vi hem Ängslilja från betet. Hon ska få landa några dagar och sen ska vi påbörja arbetet med att försöka få fram en Kriteriefinalist 2016.
Jerker.
Hästen var lite för peppad och pullade sig till galopp. Det finns både tänkbara ursäkter och en och annan mer eller mindre bra bortförklaring men de lämnar jag därhän. Det finns däremot en sak som jag med oomkullrunkelig visshet vågar hävda: Det kommer att hända igen.
Helgen för övrigt; Trevlig båttur i vanlig ordning runt denna helg, många konstruktiva möten och samtal, både till sjöss och på land, med människor som man annars inte träffar så ofta. Fantastiska uppvisningar av de norska unghästarna, också det i vanlig ordning. Auktionen som avhölls efter tävlingarna följde jag via sms (tack Jenny) under vår hemfärd. Jag tycker det verkar som att den föll ganska väl ut men jag har inte hört så mycket om den egentligen så jag ska inte uttala mig alltför säkert om den saken. Hur som haver så blev det i alla fall en hel del hästar som bytte ägare och en del till ganska hyggliga priser dessutom.
För att återknyta till unghästarna, så blir man både förskräckt och inspirerad av att se dessa unga talanger springa dessa ohyggliga tider och speeder. Det känns nästan ouppnåeligt att man ska kunna konkurrera med de allra bästa. Men vi har gjort det förr och vi ska göra det igen. Idag hämtar vi hem Ängslilja från betet. Hon ska få landa några dagar och sen ska vi påbörja arbetet med att försöka få fram en Kriteriefinalist 2016.
Jerker.
lördag 9 augusti 2014
Bron
 |
| Högakustenbron - underifrån |
Dock var det bara ogjort att vi missade båten. Vi var på helt fel ställe vid helt fel tillfälle. Närmare bestämt två mil från båten trettiotvå minuter innan den skulle lätta ankar. Och då hade vi inte hunnit byta om till finkläder heller. Men vi tokkörde och hann i tid. Med en minuts marginal. Bytte om gjorde vi på parkeringen i anslutning till kajen.
Slutet blev således så småningom, precis som smörgåsbordet på båten, gott!
Kalla då? Ja, hon äter, dricker och verkar ta resan med ro. Hon har med sig Katla för att övernattningen ska bli så optimal som möjligt. Vi tror på en bra prestation senare i eftermiddag.
Du trogne läsare av bloggen får här en, hittills i alla fall, unik inside information: Vi kör Kalla i jänkarvagn för första gången. Kan bli pannkaka, men kan också bli hur bra som helst. Testade i jobb tidigare i veckan och det kändes kanon, då i alla fall.
Jerker.
torsdag 7 augusti 2014
Det var på tiden
På lördag skrivs historia på Dannero. Två kallblodslopp på V75. Detta nästan exakt fyrtio år efter att man började med V65 / V75. Fyrtio år. Så lång tid har det tagit att få in två kallblodslopp på en och samma kupong. Äntligen, säger många. Det var på tiden, säger jag.
I ett travland som till ca tio procent består av kallblodstravare och där man kör kallblodslopp i ungefär lika stor utsträckning. Då tycker jag att det bör vara självklart att man någon gång emellanåt kör två kallblodslopp per omgång när tävlingarna avgörs i regioner som delvis tävlar med den ädlaste av raser. Med "emellanåt" menar jag då inte vart fyrtionde år.
Vafför gör di då på detta viset? Jag har inför kommande lördag hört mången positiv förhoppning om succé, men också en del negativa tongångar. Det finns två negativa åsikter som ofta kommer fram när kallblod ska tävla i elitserien. Den ena är: "Det är alltför tråkigt och förutsägbart med stora favoriter och ojämna fält". Den andra är: "Det är för dålig klass med okända hästar och alldeles för för svårt att bena ut loppet." Det intressanta med kommande V75-omgång är att jag funnit båda åsikterna representerade. Den första gällande Kriteriet och den senare avseende Guldtäcket.
Så, hur ska vi ha det? Är det för lätt eller är det för svårt? Kan det vara så att det behövs både lätta och svåra lopp? Båda har sin tjusning, eller hur? Och detta med lätt eller svårt är ju inget fenomen som är förbehållet den kalla rasen. Jag kan tycka att det är alldeles för lätt när Al Dente eller någon annan varmblodig unghäststjärna dansar fram i TV-rutan, likaväl väl som det kan vara helt omöjligt att förutse vem som ska vinna ett klass III-lopp på Mantorp. Men att utesluta något av dessa lopp är det aldrig någon debatt om. Det vore självklart helt främmande för i princip alla trav- och spelintresserade. Även för mig. "Alla ska med", som både ett och annat parti bruka skandera i valtider som dessa.
Jag hoppas innerligt att detta med två kallblodslopp på V75 kommer att bli vanligare i framtiden. Det ger en större mångfald till både sporten och spelet.
Och mångfald är alltid att föredra framför enfald. I alla lägen.
Jerker.
I ett travland som till ca tio procent består av kallblodstravare och där man kör kallblodslopp i ungefär lika stor utsträckning. Då tycker jag att det bör vara självklart att man någon gång emellanåt kör två kallblodslopp per omgång när tävlingarna avgörs i regioner som delvis tävlar med den ädlaste av raser. Med "emellanåt" menar jag då inte vart fyrtionde år.
Vafför gör di då på detta viset? Jag har inför kommande lördag hört mången positiv förhoppning om succé, men också en del negativa tongångar. Det finns två negativa åsikter som ofta kommer fram när kallblod ska tävla i elitserien. Den ena är: "Det är alltför tråkigt och förutsägbart med stora favoriter och ojämna fält". Den andra är: "Det är för dålig klass med okända hästar och alldeles för för svårt att bena ut loppet." Det intressanta med kommande V75-omgång är att jag funnit båda åsikterna representerade. Den första gällande Kriteriet och den senare avseende Guldtäcket.
Så, hur ska vi ha det? Är det för lätt eller är det för svårt? Kan det vara så att det behövs både lätta och svåra lopp? Båda har sin tjusning, eller hur? Och detta med lätt eller svårt är ju inget fenomen som är förbehållet den kalla rasen. Jag kan tycka att det är alldeles för lätt när Al Dente eller någon annan varmblodig unghäststjärna dansar fram i TV-rutan, likaväl väl som det kan vara helt omöjligt att förutse vem som ska vinna ett klass III-lopp på Mantorp. Men att utesluta något av dessa lopp är det aldrig någon debatt om. Det vore självklart helt främmande för i princip alla trav- och spelintresserade. Även för mig. "Alla ska med", som både ett och annat parti bruka skandera i valtider som dessa.
Jag hoppas innerligt att detta med två kallblodslopp på V75 kommer att bli vanligare i framtiden. Det ger en större mångfald till både sporten och spelet.
Och mångfald är alltid att föredra framför enfald. I alla lägen.
Jerker.
måndag 4 augusti 2014
Guldtäcket nästa
Det är knappt man hunnit packa upp grejorna efter helgens äventyr, innan det strax är dags att packa dem igen för ett nytt dito. Ängskalla startar i Guldtäcket på Dannero på lördag.
För att få starta i detta lopp krävs dels att det mesta går ens egen väg och dels att allt inte går alla andras väg. Eller, i vissa fall, att allt går så in i bängen ens egen väg att det inte spelar någon roll hur mycket det går andras väg. (Lex Bro Viking.)
För exakt ett år sedan fanns det inte på kartan att ens tänka på att någon från vårt stall skulle starta i Guldtäcket. Den enda som hade åldern, snabbheten och hårdheten inne var Ängskalla. Kruxet var bara det att hon vid den tidpunkten hade noll segrar att tillgodoräkna sig i sammandraget och att hon dessutom inte hade vunnit lopp på tio månader, så blotta tanken på att delta i Danneros största lopp för äldre kallblod harit varit löjeväckande om den ens skulle kommas på att tänkas.
Sen under vintern hände nåt. Tioöringen trillade ner i Skaffer Brunenhjärnan och Kalla tog några snabba segrar inom kort tid och hastigt och lustigt var vi med i racet om att få delta i Guldtäcket. Under våren och sommaren har det stundtals bitits både en och annan nagel, både när Kalla startat och när hennes konkurrenter gjort det. Hon har varit i förarsätet under hela året men helt klart blev det egentligen inte förrän under den senaste månaden.
Nu är vi i alla fall med i startlistan, vilket var målet för året för Ängskalla, tillsammans med Sto-SM:et för en månad sedan.
Nu ska vi bara njuta av resan fram till starten av loppet. Och inte minst ska vi njuta av båtresan på Ångermanälven kvällen innan och alla trevliga samtal med de andra deltagarna i loppet och även de som ska starta i Kriteriet. Det är trots allt dessa tillställningar som man kommer att komma ihåg i framtiden. Travlopp kommer och går, men de trevliga kringarrangemangen runt de stora loppen, de är i min värld något alldeles extra.
Sedan står vi ju såklart tjugo meter fel till i loppet, men det gör ju alla andra också, så man kan väl säga att det är rättvist vad det anbelangar.
Jerker.
För att få starta i detta lopp krävs dels att det mesta går ens egen väg och dels att allt inte går alla andras väg. Eller, i vissa fall, att allt går så in i bängen ens egen väg att det inte spelar någon roll hur mycket det går andras väg. (Lex Bro Viking.)
För exakt ett år sedan fanns det inte på kartan att ens tänka på att någon från vårt stall skulle starta i Guldtäcket. Den enda som hade åldern, snabbheten och hårdheten inne var Ängskalla. Kruxet var bara det att hon vid den tidpunkten hade noll segrar att tillgodoräkna sig i sammandraget och att hon dessutom inte hade vunnit lopp på tio månader, så blotta tanken på att delta i Danneros största lopp för äldre kallblod harit varit löjeväckande om den ens skulle kommas på att tänkas.
Sen under vintern hände nåt. Tioöringen trillade ner i Skaffer Brunenhjärnan och Kalla tog några snabba segrar inom kort tid och hastigt och lustigt var vi med i racet om att få delta i Guldtäcket. Under våren och sommaren har det stundtals bitits både en och annan nagel, både när Kalla startat och när hennes konkurrenter gjort det. Hon har varit i förarsätet under hela året men helt klart blev det egentligen inte förrän under den senaste månaden.
Nu är vi i alla fall med i startlistan, vilket var målet för året för Ängskalla, tillsammans med Sto-SM:et för en månad sedan.
Nu ska vi bara njuta av resan fram till starten av loppet. Och inte minst ska vi njuta av båtresan på Ångermanälven kvällen innan och alla trevliga samtal med de andra deltagarna i loppet och även de som ska starta i Kriteriet. Det är trots allt dessa tillställningar som man kommer att komma ihåg i framtiden. Travlopp kommer och går, men de trevliga kringarrangemangen runt de stora loppen, de är i min värld något alldeles extra.
Sedan står vi ju såklart tjugo meter fel till i loppet, men det gör ju alla andra också, så man kan väl säga att det är rättvist vad det anbelangar.
Jerker.
söndag 3 augusti 2014
Bäst när det gäller
Det gäller att vara bäst när det gäller. En regel som kan sägas gälla i alla sammanhang. Inte minst i travets underbara värld. För att lyckas bäst när det som bäst behövs krävs det att en rad pusselbitar faller på plats. Dessa pusselbitars fallande kan man till viss del påverka och till viss del inte.
Katla Kiro var i finalen av årets upplaga av Derbystoet så bra som hon någonsin kunde vara just där och då. Jag är, med lite distans till loppet, otroligt nöjd och stolt över hennes insats. Jag hade gjort allt jag kunnat, Ranja hade gjort allt hon kunde bidra med, Ove körde ett perfekt lopp, loppets scenario utvecklades på ett för oss optimalt sätt och Katla själv tog ut sig och kämpade till sista blodsdroppen. Extra glädjande var att hon för första gången i sin karriär, efter diverse balansändringar och andra åtgärder, travade klockrent loppet igenom. Och det slutade med en fjärdeplats i det största loppet som överhuvudtaget finns för fyraåriga kallblodsston, sett till prispengarnas storlek.
Jag brukar ofta tänka att om ditt eller datt hade inträffat så hade det gått si eller så. Om det ena eller andra hade gått åt det ena eller det andra hållet så hade utfallet blivit något annat osv. Men i det här fallet hade ingenting kunnat vara mer perfekt för oss och vi nådde så långt som vi någonsin hade kunnat nå i loppet som var vårt stora mål under detta år för Katlas del. Katla var bäst när det gällde. Punkt.
Sivans revansch. Lika glad som jag är för vår framgång, är jag för Jessicas och Manges triumf i samma lopp. Vägen till Bodbäckssivs seger i Derbystoet och pulvriserande av det svenska rekordet har varit allt annat än spikrak. Men, som så ofta är fallet i dessa sammanhang, så har idogt arbete kombinerat med stort tålamod och tillika skicklighet gett resultat. Sivan hade kunnat nå hela vägen i Klassikern redan ifjol men saker och ting gick inte hennes väg den gången. Härligt att allt gjorde det nu istället. Ännu ett exempel på en häst som verkligen var bäst när det gällde.
Jag hoppas verkligen att det satt en viss gubbe med skägg, uppe på ett av de moln som hängde över Östersundstravet och att han verkligen njöt av det han såg. När Sivan stack nosen först i de sista stegen. Ni som kände honom förstår vem jag avser. Jan Åberg. Hästens uppfödare.
Vad som gjorde årets upplaga av Derbystoet extra speciellt var att det utvecklades till en landskamp. Mellan Norge och Skellefteå. Vilken vanns av Skellefteå.
Heja Sivan!
Jerker.
Katla Kiro var i finalen av årets upplaga av Derbystoet så bra som hon någonsin kunde vara just där och då. Jag är, med lite distans till loppet, otroligt nöjd och stolt över hennes insats. Jag hade gjort allt jag kunnat, Ranja hade gjort allt hon kunde bidra med, Ove körde ett perfekt lopp, loppets scenario utvecklades på ett för oss optimalt sätt och Katla själv tog ut sig och kämpade till sista blodsdroppen. Extra glädjande var att hon för första gången i sin karriär, efter diverse balansändringar och andra åtgärder, travade klockrent loppet igenom. Och det slutade med en fjärdeplats i det största loppet som överhuvudtaget finns för fyraåriga kallblodsston, sett till prispengarnas storlek.
Jag brukar ofta tänka att om ditt eller datt hade inträffat så hade det gått si eller så. Om det ena eller andra hade gått åt det ena eller det andra hållet så hade utfallet blivit något annat osv. Men i det här fallet hade ingenting kunnat vara mer perfekt för oss och vi nådde så långt som vi någonsin hade kunnat nå i loppet som var vårt stora mål under detta år för Katlas del. Katla var bäst när det gällde. Punkt.
Sivans revansch. Lika glad som jag är för vår framgång, är jag för Jessicas och Manges triumf i samma lopp. Vägen till Bodbäckssivs seger i Derbystoet och pulvriserande av det svenska rekordet har varit allt annat än spikrak. Men, som så ofta är fallet i dessa sammanhang, så har idogt arbete kombinerat med stort tålamod och tillika skicklighet gett resultat. Sivan hade kunnat nå hela vägen i Klassikern redan ifjol men saker och ting gick inte hennes väg den gången. Härligt att allt gjorde det nu istället. Ännu ett exempel på en häst som verkligen var bäst när det gällde.
Jag hoppas verkligen att det satt en viss gubbe med skägg, uppe på ett av de moln som hängde över Östersundstravet och att han verkligen njöt av det han såg. När Sivan stack nosen först i de sista stegen. Ni som kände honom förstår vem jag avser. Jan Åberg. Hästens uppfödare.
Vad som gjorde årets upplaga av Derbystoet extra speciellt var att det utvecklades till en landskamp. Mellan Norge och Skellefteå. Vilken vanns av Skellefteå.
Heja Sivan!
Jerker.
fredag 1 augusti 2014
Övertramp
I höstas, efter Kriteriet, satt jag med min son Kasper och körde pullert med Katla Kiro. Vi pratade om travträning generellt och hur jag såg och ser på saken. Jag babblade på om än det ena, än det andra. Effekten av styrke-, konditions- och speedträning. Skillnaden på träning i skritt respektive trav, säkert kom gångarten galopp upp på agendan också.
Därefter började vi, i min iver att få sonen intresserad, att prata om att Kasper kanske skulle hjälpa till att få Katla till Derbystoet till (den nuvarande) sommaren.
När vi kom hem efter träningsturen, sa Kasper glatt till sin mor att han minsann tänkte försöka bli delaktig i Katlas kommande förehavanden och då mer exakt med inriktning på Derbystoet. Den ömma modern sa då att: "Ja, det låter bra. Du kan ju alltid borsta henne osv och se till att hon mår bra. För det är det viktigaste inför framtiden. Att hon mår bra." Kasper svarade: "Men mamma, det viktigaste måste väl ändå vara att hon får ett bättre övertramp med höger bak när hon skrittar!"
Lite hade min son i alla fall snappat upp under vårt samtal i pullerten.
Och nu står vi här, i skrivande stund som fjärdehandare på strecklistan, med drygt sex timmar kvar till start i Derbystoet 2014.
The marshall calls the trotters!
Jerker.
Därefter började vi, i min iver att få sonen intresserad, att prata om att Kasper kanske skulle hjälpa till att få Katla till Derbystoet till (den nuvarande) sommaren.
När vi kom hem efter träningsturen, sa Kasper glatt till sin mor att han minsann tänkte försöka bli delaktig i Katlas kommande förehavanden och då mer exakt med inriktning på Derbystoet. Den ömma modern sa då att: "Ja, det låter bra. Du kan ju alltid borsta henne osv och se till att hon mår bra. För det är det viktigaste inför framtiden. Att hon mår bra." Kasper svarade: "Men mamma, det viktigaste måste väl ändå vara att hon får ett bättre övertramp med höger bak när hon skrittar!"
Lite hade min son i alla fall snappat upp under vårt samtal i pullerten.
Och nu står vi här, i skrivande stund som fjärdehandare på strecklistan, med drygt sex timmar kvar till start i Derbystoet 2014.
The marshall calls the trotters!
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)