fredag 30 maj 2014

Viktproblem

Imorgon startar Odile Kiro på Solänget. Tufft motstång men bra läge. Och en kusk som brukar funka med henne. Huvudspåret är att köra för en peng, men åker man tjugofem mil enkel väg så får det gärna bli lite mer än "en peng". Gärna lite mer i form av prispremier. Men "lite mer" kan också betyda att man får ett besked om att hon är förbättrad, springer fortare, är stabilare, funkar bra på bett och balans osv. Så det måste inte promt handla om pengar, det finns andra värden som också räknas, ibland nog så mycket.

Dock har Odile lite problem med vikten. På skorna. Hon är stadigare och mer travsäker med tyngre skor men springer inte lika fort. Och det är ju som bekant det som det hela går ut på. Lättar vi något hekto så blir det paddligt och rulligt men går betydligt fortare. Sätter man dessutom på halvrunda blir det ännu vanskligare, men snabbare. Så vad kör vi på för framskor då? All in, lätta halvrunda järnskor. Bära eller brista. Roger Walmann sa en gång efter en storloppsseger att: "Modet att våga chansa och kanske ta en förlust, kan ibland väga tyngre än aldrig så mycket kunskap och erfarenhet."

Mer viktproblem. Tjockmagen. Odile går på ständig lågkaloridiet, men hon är en av de där som går upp i vikt bara hon tittar på en giva. Vi jobbar på detta viktproblem också. Det brukar funka bäst att tävla bort magen. Nu är bara problemet att hon inte riktigt har så gott om lopp för dagen som jag känner mig sugen att starta i. Tanken är väl att hon ska tävla mer frekvent fr o m sensommaren när stoloppen kommer igång.

Skulle hon dock funka imorgon och vara smällfin, ja då finns det säkert lopp överallt. Det kan ändras fort det där.

Men nu är det som sagt pengar som gäller i första hand.

Jag sa en gång till Johnny Takter när han körde åt oss: Det är ett hårt lopp så kör för pengar, för pengar tycker vi om." Han svarade: "Det gör jag också. Och ju mer ju bättre."

Spänn banden!

Jerker.

Kristi Himmelfärds

Lätta snabbjobb för Kalla och Katla idag.

Kalla körde jag så långsamt som möjligt med i 2000 m med speedcart. Jag lyckades köra 1.35. Startar på tisdag.

Katla fick sparra en tvååring och så fick det vara bra med det. Tycker att hon har tjänat ihop till att inte behöva förta sig för en gångs skull. Körde faktiskt just tvååringen själv och Katla kördes av hennes ägare så jag fick se henne från sidan. Katla känns bra när man kör henne men ser faktiskt ännu bättre ut.

Nu ikväll kunde jag inte hålla mig heller. Jag slängde på selen på Ängslilja och tog en liten tur. Kändes kanonfin som vanligt. Ja jag vet, jag skulle inte köra henne nå' mer. Men det är ju ändå helgdag.

Jerker.

onsdag 28 maj 2014

Utvärdering av nya dojorna

 Inlägget den 18/5 handlade om den nya plastsko som jag skulle testa. Kolla in det inlägget för att se bild på hur skon ser ut.

Jag har kört med den ett par veckor på Odile och det har funkat riktigt bra. Jag tycker att hon blev stabilare med den. Problemet är bara att plasten inte riktigt håller för henne eftersom hon är en sån där häst som står och gräver i tid och otid. Dessutom bara med det ena benet. Det gör att skon redan efter två veckor såg ut som en, du vet, illa skuren ost, som liksom blir som en hoppbacke. Så hastigt och lustigt fick hon en kilsula på höger fram och det var inte riktigt meningen. Så jag har plockat bort den och spikat dit en för henne helt ny variant av sko. Hon startar på lördag. Det kan bli fågel, fisk eller vad som helst där emellan. Återkommer angående detta närmare start.

Skon införskaffades egentligen för Katla. Hon har gått ett jobb med den och det blev precis så bra som jag trodde att det skulle bli. Skon är ganska tung och eftersom hon fungerar bäst med järnskor och tunga boots, så är detta definitivt ett alternativ. Som det känns nu så tror jag att det blir till att tävla med plastskon nästa gång hon startar. Vilket kanske blir om drygt två veckor. Hon ska gå ett lättare, nåja långsammare, rundbanejobb imorgon torsdag.

Ängskalla ska också gå ett lugnt jobb. Hon startar mot ett knallhårt gäng på hemmaplan på tisdag. Känns som att det kommer att bli en klassisk spets-och-sl..äpp.

Om du som läser detta är någon av alla de som hört av sig under den senaste tiden och berömt bloggen, så vill jag passa på att tacka just dig för detta. Tack!

Jerker.

tisdag 27 maj 2014

Framtidstro

Fräscha vårvindar blåser över kallblodssporten i norr för närvarande.

Välfyllda lopp i princip till varje tävlingsdag från Solänget och norrut. Breddtrav och sänkta prispengar till trots.

Ett helt gäng med premade tvååringar redan nu i maj. På måndag premar hela åtta stycken i ett och samma lopp på Umåker.

Känslan är också att det föds fler fölungar än vanligt. Detta kan dock vara en följd av fölungarna exponeras i sociala medier i större utsträckning nu jämfört med tidigare år.

Det verkar som att efterfrågan på unghästar har ökat också. Uppfödare får sälja sina unghästar. Detta sporrar dem till att fortsätta avla, vilket leder till ännu fler föl förhoppningsvis kommer att födas nästa år.

Vi har i regionen ett par synnerligen intressanta avelshingstar hos seriöst satsande hingsthållare.

Så det ser alltså ljusare ut inför framtiden än på mycket länge tycker i alla fall jag. Och detta som sagt i en travekonomisk lågkonjunktur med minskat tävlande och sänkta premier. Hur bra ska det så inte bli när vindarna vänder 2017? Vänder i den bemärkelsen att uppfödarna får betydligt bättre avkastning på sina uppfödningar. Och förhoppningsvis har vi vid det laget också fått upp stålarna att köra om till en högre nivå också.

Vi måste likt Neo i Matrix tro. För om inte vi som håller på med denna underbara travsport tror, vem ska då göra det?

Jerker.

måndag 26 maj 2014

Summering av kvällens breddtrav

Kvällen är över. Ridån har gått ner och publiken har gått hem. Hur blev kvällen då? Som jag ser det fick vi bl a se:

Fina hästar. Mindre fina hästar. Bra kuskprestationer. En och annan bortkörning. Spännande lopp. Härliga upploppsstrider. Glada segrande kuskar, tränare och ägare. Ungefär som en vanlig travkväll således.

Extra kul att sju av de tio loppen vanns av kvinnliga kuskar. Har det hänt tidigare? Jag tvivlar. Inte som en vanlig travkväll således. Jag tycker att det är just detta som man måste se, när ska bedöma huruvida breddtrav är bra eller inte. Att det under dessa tävlingar händer sådant som inte händer under vanliga travdagar. Jag tycker inte att det enbart är negativt. Jag tror att de tjejer som vann ikväll, men också Gustav, Göte och Matti, gläds minst lika mycket över sina segrar som hade det gällt "vanliga" lopp. Jag är också helt övertygad om att ägarna till de segrande hästarna skålar i samma skumpa oavsett storlek på loppen osv.

En och annan orutinerad kusk hade sannolikt också sett fram emot att få köra lopp idag, utan att behöva möta Ohlsson, Norberg, Lindqvist och kompani. Pratade med en skitamatörkollega ikväll på travet och vederbörande hade åsikten att det kanske t o m kan anses som brist på respekt mot dessa "blåbär" att ständigt klanka ner på kvalitén på kuskar och hästar i breddloppen.

Fundera på det. Det ligger något i det.

Och glöm inte att tipsa andra om att läsa min blogg. Förutsatt att du tycker den är värd det.

Jerker.


I afton breddtrav

Skelleftetravet kör breddtrav ikväll. Det debatteras en hel del om saken för närvarande och inom kort ska Svenskt Travsport (ST) göra en utvärdering om utfallet så här långt.

Man hör många och höga röster om vad som inte är bra med detta. Ändå är startlistorna för kvällens tävlingar i princip fulla. Alltså kan det ju inte vara helt åt pipsvängen på alla sätt. Eftersom det änså anmäls till loppen menar jag.

Det tokiga med breddtravet är väl att det har fått en slagsida av negativ karaktär för oss uppe i norr. Detta ska dock jämna ut sig över året säger man från centralt håll. Återstår att se.

Jag tycker inte att fenomenet breddtrav är ett problem i sig. Däremot måste man göra justeringar på vissa håll och kanter eftersom förutsättningarna för travtävlande ser olika ut i olika delar av travsverige.

Redan fr o m juli sker en ändring i så motto att alla proffskuskar får köra breddlopp i norr, men det hästar med en dylik kusk i jollen får tjugo meters extra handikapp. Det tycker jag visar på att det finns en vilja från de som bestämmer att lyssna på oss aktiva när vi höjer våra röster. Fler förbättringar kommer säkert vad det lider.

Personligen tycker jag att det kan vara nog så trevligt att både se på och delta i breddlopp. Det blir mer lokal förankring och familjär stämning runt de loppen. Skulle dock vilja se att man skruvade upp prispengarna en aning i alla fall. Det är inte ok med breddlopp om det (bara) används som ett sätt för att inte behöva betala ut prispengar.

Sedan vet jag inte hur det är med spelet i breddloppen, men känslan är att det inte är så illa på den fronten som vissa gör gällande.

Hur som helst så måste vi alla, aktiva och andra runt omkring travet, göra vårt bästa med att försöka se glaset som halvfullt och inte halvtomt!

Jerker.

söndag 25 maj 2014

Elitkampen

Elitkampen. Det största man kan vinna med ett äldre kallblod. Årets upplaga gick precis i mål. Ingen av favoriterna på förhand hade inte sin bästa dag den här gången.

Vann gjorde högoddsaren Neslands Loke. Men det jag tar med mig från årets upplaga, samtidigt som jag fantiserar om nästa, är den som blev tvåa, Föynland Kongen.

Ängskalla slog honom på Bergsåker för fem månader sedan.

Trots att hon galopperade.

Jerker.

fredag 23 maj 2014

Avelsframsteg

Jag har inte hållit på med trav och kallblodshästar så pass länge att jag kan härleda till "hur det var förr", men det har ändå hänt en hel del under mina år inom sporten, avseende hur fort kusarna springer.

Mitt första minne var Alm Svartens fantastiska världsrekord på Solvalla 1987. 1.21,5. Då snackades det om att det var oslagbart. Lika oslagbart som Järvsöfaks 1.17,9 ansågs för tio år sedan. Nu står vi här och bara väntar på att det ska slås. Det kanske inte sker i år, men vi vet att det kommer att slås, det gör alla rekord förr eller senare. Vem ska göra det? Kanske Tekno Odin redan i helgen? Jag tror inte det. Jag gissar att den som slår det blir Lannem Silje om två år. Det kan bli Tekno Odin också, men jag tror att han måste "sparras" av Lannem Silje i så fall och det är hon inte riktigt mogen för ännu. Men den tiden kommer, var så säker.

Unghästar då? Jag minns när jag började jobba hos salig Stig Lindmark i början av 90-talet. Då var Lovin tre år ung. Han kvalade på en tid strax över 1.40 som treåring i april om inte mitt minne sviker mig. Han ansågs då, tillsammans med Järvsöfuxen, vara den snabbaste treåringen i Sverige. Drygt tjugo år senare har jag haft tre treårsston som varit ca fem sekunder snabbare vid samma ålder. Och som dessutom varit nere och sniffat på 30-tider några månader senare.

2006, på hösten, kvalade Eld Kevin och Järvsöviking på 1.35 resp 1.38 som tvååringar. Idag läste jag om en tvååring (e. Dotterud Teddy) i Norge som sprang alltför fort i ett premielopp. Han avslutade 1.36 sista 1000. I maj som tvååring. Vart ska detta sluta? Kommer det att sluta? Sannolikt inte.

Oavsett vilket, så är det naturligtvis inte så att de som tränar hästar idag blir så mycket bättre för varje år som går, utan den viktigaste enskilda orsaken till utvecklingen är såklart avelsframstegen som hela tiden görs. Ska man hänga med i utvecklingen, så är det av yttersta vikt att man är noggrann i allt man företar sig inom hästeriet i allmänhet och aveln i synnerhet. Redan när stoet betäcks tas det första steget mot vinnarcirkeln. Den gemensamma nämnaren för de riktigt bra hästarna, är att de i de allra flesta fall har modernt blod i ådrorna. Så det är i alla fall min uppfattning att man bör avla på unga individer så långt det är möjligt.

/ Med vänlig hälsning Dubbelmoralens Väktare. Som just köpt en ettåring efter 21-årige Spikeld.

Jerker.

torsdag 22 maj 2014

Skithovslagaren

Jag har ända sedan tonåren varit intresserad och fascinerad av anatomi och fysiologi. Både på människa och häst. Att försöka se och förstå hur man med de givna förutsättningar man har att jobba med, kan uppnå bästa möjliga resultat är en aldrig sinande källa till nya funderationer.

Ett område som i allra högsta grad förenar anatomi och fysiologi är hovslageri. Jag är ingen stjärna inom gebitet men försöker hanka mig fram så gott det går. Det är naturligtvis ovärderligt som skitamatör att ha vissa kunskaper inom detta. Dock ska man ha respekt för vad man håller på med och ständigt försöka förkovra sig.

Jag har alltid skott mina egna hästar. Även om det inte alltid är en plättlätt uppgift att sko, så har jag väl genom åren förvärvat vissa kunskaper. Men alla är vi barn i början. Den första sömmen jag slog i, kommer jag tydligt ihåg. Och skulle jag råka glömma så blir jag påmind varje gång jag ser mitt nakna högra lår. Ärret som blev när märren ryckte till innan jag hann bocka sömmen syns tydligt, även nu såhär tjugotre år senare.

Avslutar med att rekommendera två filmer på youtube om hovmekanism som förhoppningsvis väcker både en och annan tanke. Skriv in "final proof 1" i sökfältet, se den och därefter den ännu mer intressanta "final proof 2".

Kämpa!

Jerker.


onsdag 21 maj 2014

Inkörning completed

Ängslilja är härmed inkörd.

Hon springer 2,5 km i ordentligt trav på ett mycket fint sätt. Bråkar aldrig, kan öka och sänka tempot, springer rakt i vagnen, kan vända på en femöring åt båda håll osv. Hon är klar för att börja tränas till hösten eller i alla fall i slutet av sommaren, men först väntar ett sommarlov på ett par månader på ett grönt, skönt sommarbete.

Inkörningen har gått helt enligt planerna utan incidenter och det har varit en fröjd att jobba med henne. Jag längtar redan efter att få ta itu med henne på allvar i augusti. Hade väl egentligen tänkt köra henne ett par veckor till, men hon sköter sig så bra att det får vara bra såhär. Dessutom börjar hovarna vara slitna plus att hon börjar vara lite svampig och gallig i framknäna, så hon brakar nog iväg och växer nu. Eftersom det ju ändå blir att börja om från noll konditionsmässigt fram på sensommaren, så finner jag ingen nytta med att köra henne mer just nu.

Starthästarna gick allihop många och tunga intervaller i brantbacken idag. De får gå lite motion fram till helgen då två av dem, vet ännu inte vilka, får åka in till banan för rundbanejobb.

Avslutningsvis: Skelleftetravet har en riktigt fin kallblodsdag i samband med V86-omgången den 16/7. Dubbelcupsförsök med 50' i första, femåringslopp med 70' och Steggbests Minne med 100'. Som grädde på moset kommer det att köras ett lopp där kallblod och varmblod möts i samma lopp. Denna travdag kommer att bli något alldeles extra tror jag, så markera den i kalendern redan nu.

Jerker.

tisdag 20 maj 2014

Toppen av ett stenberg

Toppen av ett isberg som syns ovan vattenytan sägs vara 10 % av hela bergets egentliga storlek. "Luxury!" skulle de ha utbrustit i en viss Monty Python-sketch om de hade sett mig slita ikväll. Jag brottades med en sten som stack upp ytterst lite på en av våra körvägar. Den har knappt synts, men har ändå varit nåt man hela tiden varit tvungen att passa sig för när man kört hästarna på vägen. Nu skulle den bort. Tänkte jag.

Jag började med en kratta, övergick till grep, växlade upp till spade och sedermera järnspett, för att till sist ta till traktorn. Höll på i tre timmar, sedan var det dags att se sig besegrad och ta till reträtt. Inte för att det var brist på varken ork, motivation eller tjurskalle. Nej, anledningen var att det var brist på grävskopor i arsenalen. Ty stenen visade sig, efter ett par timmars grävande, vara 1,5 x 1,5 meter stor! Och endast en grävskopa hade förmått att flytta på den. Visst, jag hade ju kunnat ge upp efter halva tiden, men då hade jag ju inte fått veta hur stor stenen var. Ibland kanske jag är lite mer tjurskallig än vad som är riktigt sunt.

Imorgon är bästa dagen på veckan. Då blir det hästkörning hela dagen. Hårdträning för alla fyra hästarna. I kanonväder dessutom.

Note to self: Inte bråka med berg när det finns småsten.

Jerker.

måndag 19 maj 2014

Dagen efter

Dagen efter kan vara jobbig. Framför allt om man inte spelat sina kort rätt dagen innan. Har man däremot gjort det, så blir dagen och dagarna efter ett hårt träningspass eller lopp desto mindre besvärliga.

Det finns olika sätt att se på hur man ska göra med hästarna för att återhämtningen efter hård ansträngning ska bli så optimal som möjligt. Somliga släpper ut i hagen, andra kör hästen mer eller mindre hårt, ytterligare några tycker att hästarna fortast får igen sina krafter om de får vila i sin box osv.

Min åsikt står i detta fallet helt klar och fast. Hästarna bör gå i hagen minst en dag och gärna fler efter hårt arbete. Den som vill försöka få mig att ändra uppfattning i den här frågan önskar jag lycka till. Mycket inom hästeriet kan man diskutera huruvida det är rätt eller fel med det ena eller andra förfaringssättet. Här behövs det emellertid inga diskussioner, eftersom man vet att hästen, förutsatt att man joggat ner den ordentligt i ca femton minuter och sedan skrittat ytterligare några minuter, i princip inte har några slaggprodukter kvar i kroppen. Alltså finns det inte heller några som behöver "spolas bort" dagen efter. Däremot finns mikroskopiska skador i rörelseapparaten och dessa läks bästa genom aktiv vila, vilket med fördel uppnås genom att släppa hästen i hagen.

Detta som sagt om man gjort jobbet rätt och joggat ner hästen. Har man inte gjort det så kanske man behöver köra en liten tur. Dock ska man komma ihåg, att de mikroskopiska skadorna fortfarande är närvarande och de är näppeligen betjänta av körning dagen efter.

Huvudsaken är att man hittat något som funkar för ens egna hästar. Var och en blir salig på sin tro som det heter och det här är min i detta fallet. Och det har fungerat och fungerar kanonbra för våra hästar i alla fall.

Jerker.

söndag 18 maj 2014

Nya dojor testas

Duplo Plastic
För ett litet tag sedan fick jag ett tips av en kompis (tack Örjan) verksam i USA angående en tysk plastsko, vilken han tyckte att jag skulle prova på någon / några av mina hästar.

Det är en plastsko av mycket hög kvalité med en stålkärna i mitten. Summa summarum påminner den om en PG-sko sett till funktion och tyngd. Däremot är den mycket smidigare att ha att göra med eftersom den sitter ihop i ett stycke.

Särskilt dyr var den inte heller. Beställde på internet för 20 euro paret, fri frakt om man beställde för mer än 60 euro.

Jag vet inte hur det kommer att falla ut än, har bara kört ett snabbjobb med dem och det var igår med Odile Kiro. Hon kändes bättre än kanske någonsin tidigare, dock vet jag inte om det beror på skorna, det kan lika gärna bero på lite andra grejor som hon genomgår för dagen. Det lär väl visa sig var landet ligger vad det lider.

Hur som helst så var det egentligen Katla jag hade i åtanke när jag beställde skorna, jag tror att de kommer att passa ännu bättre på henne. Jag ville vänta tills efter starten i fredags innan jag började laborera, av naturliga orsaker. Nu ska hon inte starta på ett tag, så jag tänker slå på Duplo-skorna under kommande vecka. Kan bara hoppas att hon blir ännu bättre av det. Har en känsla av det.

Jerker.

lördag 17 maj 2014

Almost perfect

Katla startade igår kväll i ett Sleipner Cup-försök på Bodentravet. Hon gjorde nästan "Det Perfekta Loppet". En galopp efter knappa 500 meter spolierade hennes möjligheter att vinna loppet. Jag tycker ändå att hon var så bra att jag helt väljer att bortse från det och väljer att bara lyfta fram det som var bra. Hon slutade tvåa på behörigt avstånd bakom fantastiskt fine Miljonär. Några av de saker som vi tar med oss från loppet är:

-Hon visade på allvar att hon tillhör kulltoppen bland stona.

-Sänkte sitt rekord till 1.30,0.

-Hon gick 1.27,1 sista 1600.

-26,5 sista varvet.

-Snabbaste tid noterad av ett svenskt sto hittills i år. Bara två norskor är snabbare hittills, varav en är en viss Lannem Silje.

-Hon travade klockrent när att hon väl hittade rytmen. Under fjolåret travade hon mer och mindre dåligt hela tiden. Just detta kanske är det mest positiva beskedet. Det betyder att vi hittat rätt i träning och balansering.

Sedan att hon fortfarande bara är tredje snabbaste fyraårssto på Bodentravet genom tiderna får vi leva med, ett tag till. Gällande banrekord är 1.29,9, vilket delas av Sascha och Katlas storasyster Odile Kiro.

Men säsongen har ju bara börjat och knappt det..






Sen finns det ju värden bortom det rent sportsliga också. Det att hela familjen kan umgås runt en häst. Katla stressar inte upp sig under tävlingsdagarna och låter sig gärna promeneras med en sväng och tar gärna en tugga eller tre av de första primörerna för säsongen.

Jerker.

fredag 16 maj 2014

Katla Kiro Bodentravet 16/5

Det här loppet har vi siktat på länge. Proppen ser i princip ut att vara utskriven för Katla. Motstånd saknas emellertid inte, så ska hon ha med utgången av loppet att göra, måste hon löpa upp till det yttersta av sitt kunnande.

Hon startade för en vecka sedan i en hopplös propp. Det loppet var att betrakta som ett snabbjobb, inget annat. Hon hade nog inte ens startat där om inte Kalla hade haft lopp samma dag. Efter loppet är hon körd två gånger med pullert utan tryck à 45 minuter. Vilket borde ha gett henne desto mer tryck i sin egen kropp.

Katla ser ut att vara en hoppetossa om man läser i programmet. Jag tycker dock att hon är betydligt säkrare på benen än vad programraden gör gällande. Hon kommer att gå med exakt samma utrustning och balans som senast. Om hon, tillsammans med kusken, lyckas hålla reda på påkarna (hennes alltså), så tror jag att man kommer att finna henne högt upp på det papper som kan hämtas på inskrivningen när man återlämnar nummerlapparna, dvs resultatlistan.

Om inte om vore om...

Spänn banden!

Jerker.

torsdag 15 maj 2014

Kill your darlings

Inledningsvis av dagens inlägg vill jag klargöra en sak. Jag bryter bara mot principer och löften som jag inte kan hålla.

Kill your darlings är ett uttryck som betyder nåt i stil med, att även om man är oerhört förtjust i någon specifik företeelse och just det eller den borde vara det bästa alternativet vid en viss given situation, så kanske man ibland måste se bortom sin egen "darling", t o m döda honom eller henne, vilket blir innebörden av direkt översättning. Detta för att istället använda sig av t ex en annan, bättre variant för att lösa ett uppkommet problem.

Jag anser, vilket jag påpekat några gånger tidigare i bloggen, att alldeles för många i travbranschen har alldeles för många "darlings" som man inte är beredd att, ens tillfälligt, överge.

Sedan ett par dagar tillbaka har jag fått krypa till korset och överge den princip som jag skrev om i inlägget 28/4, nämligen den att inte köra in unghästar med käkrem.

Ängslilja är hur fin som helst att köra, inte rädd någonting, fullt reglerbar osv. Dock verkar hon ha ett behov av att ha något att bråka om och med medan hon körs. Så hon har bockat och slagit med jämna mellanrum var femhundrade meter. Inte mycket, inte våldsamt, men väldigt irriterande. Hade hon varit människa hade hon kunna utnämnas till "skitunge", typ. Så jag satte på henne en käk härom dagen, inte för att hon inte skulle slå, utan mest för att hon skulle koncentrera sig på sin uppgift istället. Vilket funkade alldeles utmärkt. Hon slutade bråka på en gång och tog direkt ytterligare ett litet, litet, litet (läs detta med pipröst så blir det autentiskt) steg mot att bli en tävlingshäst.

Jag hävdar fortfarande att man ska undvika käkrem på unghästarna, but sometime you have to kill your darlings.

Avslutar med ett tips på en annan kallblodsamatörs blogg, klicka på länken och läs om Elin Jacobsson.

Jerker.

onsdag 14 maj 2014

Uträtade frågetecken

Jag är oerhört glad över Ängskallas insats igår. Hon blev knappt slagen som tvåa förvisso. Men hon blev det med flaggan hissad ända upp i toppen av flaggstången. Avslutningen var av allra bästa sort. 1.22 sista 700.

Håller man på med träning av travhästar, oavsett  nivå, så omgärdas man ständigt av frågetecken. Ser man sig omkring så finns de överallt. Och det kan vara nog så viktigt att göra just det, se sig omkring, stirra dessa frågetecken i ögonen och ta upp kampen med dem.

Rätt vad det är så kan något eller några av dem rätas ut och då har man kommit ytterligare en liten bit på vägen mot det mål man kämpar för att nå.

Ängskalla har min själ varit i besittning av en hel bunt med frågetecken, men tack och lov så blir det undan för undan glesare emellan dem. De senaste fem dagarna har tre av dem rätats ut till spikraka utropstecken istället, vilket såklart är tillfredsställande.

Ett. I fredags visade hon att hon kan öppna snabbt bakom bilen.

Två. Både i fredags och igår visade hon att hon funkar ypperligt utan dojor på framhovarna.

Tre. Igår visade hon att hon kan kriga i slutskedet av loppet trots att tempot är mycket högt uppskruvat.

Dessa tre egenskaper kommer att vara värdefulla när hon, om allt går i lås, körs upp bakom startbilen i sto-SM på Hagmyren 30/6.

Det sista dryga halvåret med Ängskalla har minsann inte bara varit en lek, det har också varit en dans på rosor! (Detta är en travesti, lånad av min svägerska. Har man lånat bevingade ord är det inte mer än rätt att upphovsrättsmannen / -kvinnan får cred för det.)

Jerker.

tisdag 13 maj 2014

Ängskalla Skelleftetravet 13/5

Tätt mellan starterna för Kalla nu. Det klarar hon galant avseende fysiken. Historiskt sett så brukar hon stressa upp sig dock. Men även här har det blivit bra mycket bättre det sista halvåret.

Det blev ett hårt lopp senast tidsmässigt, men hon fick "bara följa med" i ryggar så jag tror inte att det gjort så stor skada.

Nu står hon bra inne i loppet men den långa distansen gör ju såklart att tilläggen för de andra hästarna inte blir lika besvärliga. Å andra sidan så tror jag att Kalla är i så pass bra slag för dagen, att hon missgynnas mindre än konkurrenterna att loppet är ett halvvarv längre än vad som brukligt är.

John känner hästen så väl vid det här laget att jag inte längre lägger mig i det taktiska, så den som vill veta hur upplägget blir får fråga honom den här gången.

Som vanligt så har Kalla alltid chans att dyka upp i den främre träffen om hon håller reda på benen och inte minst sin egen hjärna. Jag tror och hoppas på en fin placering och dito slant. Minst.

Spänn banden!

Jerker.

måndag 12 maj 2014

Ängslilja travar på

Ettåriga Ängsliljas inkörningsperiod håller så sakteliga på att lida mot sitt slut. Hon kommer att köras varannan dag månaden ut. Skulle kanske vilja köra lite oftare men eftersom hon nu börjar springa ganska långa sträckor varje pass så kommer inte hovarna att räcka till om hon skulle köras oftare. Och börjar hovarna slipas ner alltför mycket så finns risk att hon associerar träning med ajaj och det är ju naturligtvis bara onödigt.

Lilja körs drygt två kilometer i ordentligt trav. Detta vill jag göra av två anledningar.

För det första för att hon ska lära sig att trava ordentligt redan från början. Jag anser att det är lättare att få in ett korrekt rörelsemönster om man redan från början lär hästen hur det ska gå till, om det är möjligt. Om man först trippar och lär unghästen att ta korta steg så tror i alla fall jag att det blir svårare att få den att sträcka ut senare när det är dags för "riktig" träning. Det går naturligtvis, men som sagt jag tror att det blir svårare.

För det andra för att köra henne lite lite trött varje gång. Min erfarenhet är att det är lite lättare att lära den unga individen att veta hut om den dräneras på lite överskottsenergi. Med "veta hut" menar jag att det är lättare att köra den på bettet och öka och sänka tempot osv. Dessutom bråkar de mindre om de inte har fulladdade batterier. Det optimala är om hästen först går i hagen, gärna hela dagen, innan man kör, men det låter sig inte alltid göras av praktiska och tidsmässiga orsaker,

Ängslilja kommer som sagt att köras ca tio ggr till, därefter väntar ett två månader långt sommarlovsbete och sedan börjar grundträningen i augusti.

Jerker.

söndag 11 maj 2014

Varmblodsbloggen

Helgen lider mot sitt slut. Den har, sedd en travnörds ögon, varit något alldeles extra. Dagens inlägg kommer uteslutande att handla om varmblod. På förekommen anledning.

Helgen har varit speciell så till vida att jag har fått se tre fantastiska prestationer från tre ekipage på tre helt olika nivåer inom våran underbara sport. Alltifrån den lilla amatörhästen till den stora världsstjärnan, plus den tredje som ligger precis mittemellan de två förstnämnda. Vi tar dem i tur och ordning.

Amatörhästen. Max De Lux. Tränad av Skellefteamatören Martin Westerlund. Vann bronsdivisionen på Umåker igår efter en 100%-ig styrning av Erik Adielsson. Spurtade som en retad tiger när han fick anfallsorder. Häftigt att se. Och häftigt också just detta att travsporten erbjuder den lilla amatören att gå ut mot stora proffstränare och möta dem på banan på samma villkor och dessutom vinna över dem.

Världsstjärnan. Sebastian K. Åke Svanstedts comeback som kusk natten till idag. Vann utan att drivas på ett tangerat världsrekord mot de andra mattpiskande jänkarna. Det vore en nåd att stilla bedja om att Svanen kan bidra till en, åtminstone liten, förändring av den amerikanska löpkörningskulturen avseende drivningarna.

Mittemellan. Sist men inte minst. En av mina favorithästar gjorde årsdebut igår under Umåkers V75-tävlingar. Blended Scotch. Körd av sin tränare Per Linderoth. Låg nästan sist in på upploppet, kryssade sig fram och höll så när på att hinna ikapp och förbi storfavoriten Beer Summit. Bland de häftigaste spurter jag har sett. Hennes karriär har nog bara börjat. Jag tror att hon kan komma att nå den allra högsta eliten. Minns var du läste det först.

By the way, jag hade spelat en liten slant på Blended Scotch. Om någon känner sig manad att booka henne till 24 ggr fläsket nästa gång hon ska starta så får vederbörande gärna höra av sig till mig innan.

Jerker.

lördag 10 maj 2014

Summering av Umåkersstarterna

Ängskalla gjorde sin plikt. Återigen en stabil insats. Fyra på 1.26,0 / 2140am på en inte helt lättsprungen bana. Hon fick stryk av några bra hästar och slog några som är ännu bättre. Kul att se att hon kunde öppna så bra bakom bilen också. Lovar gott inför större uppgifter senare i sommar. Jag provade att dra framskorna och det så g lite darrigt ut i provstarten då hon galopperade. Tror iof att det gick ner mot 20-blecket då... Sen när starten gick så var hon stabil. Tog ledningen och släppte, fick tredje invändigt, kunde inte riktigt vara med på sista bortre men kämpade sig in i matchen igen och satt kloss i rygg på den som blev trea över linjen. Med beröm godkänt!

Katla stod helt omöjligt inne i loppet och den femteplats hon tog var precis vad man hade kunnat hoppas på. Hon sänkte sitt voltrekord med över två sekunder trots en gunga på vägen och kom hem på 1.31,5 / 2200v. Katla avslutade sista varvet på 1.28 och det ser väldigt bra ut inför sommarens äventyr även för den här damen. Roligast av allt var att den tidigare orytmiska aktionen var som bortblåst. Helt stabil i travet är hon förvisso inte, men hon orkar med sig på ett helt annat sätt nu jämfört med ifjol. Det kändes som att hon inte sparkade i med alla fyra påkarna under treårssäsongen, det gör hon däremot nu. Summa summarum får även hon med beröm godkänt!

Otroligt kul att känna att dessa två hästar är med i matchen inför den stundande sommaren. Nu får dels vi men framför allt hästarna ladda batterierna några dagar. Kommande vecka startar både Kalla och Katla igen. Kalla i Schtaan på tisdag och Katla i Boden på fredag.

Over and out.

Jerker.

fredag 9 maj 2014

Ängskalla och Katla Kiro Umåker 9/5

Kalla startar i V64-2. Som vanligt så finns det mycket spring i benen. Och spring finns också så det räcker och blir över i benen hos hennes kombattanter, så det lär bli tufft ikväll. För att använda en klyscha: "Det är inte hennes sista lopp i karriären", så tanken är att det får bli en defensiv taktik. Skulle hon sköta sig och genomföra loppet på ett bra sätt och dessutom få med sig en slant så är vi nöjda med det idag. Det verkar bli kladdig bana enligt prognosen. Det kan innebära trubbel för Kalla men det är inte säkert. Att banan är tung i sig är inget problem, kanske snarare tvärtom. Om det däremot blir slirigt och dåligt fäste, då kan läsare av denna blogg hålla utkik efter en vit handduk som eventuellt kastas in på banan i stallkurvan. Och skulle det hända, så var det jag som kastade.

Katla gör årspremiär. Det blir en klassisk preparé. Alldeles på tok för hårt motstånd och långt ifrån bra proposition. Hon får följa med som sällskap och få sig en genomkörare till livs inför den begynnande tävlingssäsongen. Hon känns annars som en fantastiskt bra häst med tanke på att hon bara har gjort åtta starter. Och hon känns som en högst medioker häst med tanke på att hon har en bit över 200' på kontot. Vi har samma målsättning med henne som med Kalla. Att hon ska genomföra loppet på ett tillfredsställande sätt och få med sig en peng hem till Skråmträsk.

Spänn banden!

Jerker.

torsdag 8 maj 2014

Tjejerna dominerar

De unga stona dominerar totalt på Skelleftetravet hittills i år. Även om det förvisso är på tok för tidigt att dra några växlar på tvåårskullen redan nu, så är det i alla fall roligt att se hur märrarna visar framhovarna i baby- och premieracen hittills i vår.

Fram till dags dato har tre kallblod avklarat godkänt premielopp, samtliga är ston. Dessutom är samtliga tränade av tjejer, vilket gör tjejdominansen än tydligare. Som grädde på moset så är det dags för en fjärde skelleftehäst att prova lyckan i premielopp under kommande tisdags tävlingar på hemmabanan.

Ett sto såklart. Tränas av en tjej såklart.

Just detta sistnämnda fall är kanske lite extra roligt, då det är första gången som hästen tränare, tillika ägare, överhuvudtaget har en häst med i officiella travsammanhang. Det är dessutom hennes allra första travhäst. Och att redan i början av maj ha den redo för premielopp är starkt jobbat.

Som sagt, tjejerna är på frammarsch på Skelleftetravet, både de två- och fyrbenta.

Jerker.

onsdag 7 maj 2014

Många anmälda till kallblodsloppen

"Många" är ett relativt begrepp. Men gällande anmälda hästar till kallblodsloppen i norra Sverige så är de för närvarande att betrakta just som "många". Många relativt sett mot hur det var under stora delar av fjolåret i alla fall.

Det pratades så sent som i början av detta år om att det fanns för få kallblodshästar i regionen, att det borde minskas på antalet lopp eller att man kanske skulle tillåta finnhästar i viss utsträckning för att komma till rätta med problemet. Kallblodsvänner kontrade understundom med att det var för dåliga propositioner och att det var anledningen till att det var för tunt i anmälningslistorna.

Nu har dock något hänt. Jag vet inte riktigt vad. Men jag väljer ändå att tro att sportchefen på våra nordligaste banor Boden och Skellefteå har spelat en viktig roll till att en förändring tycks ha skett. Han sådde i början av året ett frö i kallblodsleden, där han förklarade hur viktigt det var att man faktiskt anmälde sina hästar till de befintliga loppen, även om de inte alltid var helt perfekta på förhand. Och att just den åtgärden var och är den enklaste vägen att gå, för att lösa problemet. Inte bara förklarade han, utan än viktigare var att han fick gemene kallblodstränare att faktiskt förstå att det förhöll och förhåller sig på det viset.

Därefter har man kunnat skönja en mer positiv inställning till att anmäla sina hästar. "Hellre en gång för mycket än en gång för lite" har blivit en mer accepterad tanke. Känns det som.

Det finns inte fler hästar, propparna är inte bättre, prispengarna är inte bättre osv, jämfört med för fyra månader sedan. Dessutom körs fler tävlingar per månad nu, vilka ska dela på materialet. Och ändå är det fler hästar i princip genomgående i startlistorna. Jag hoppas verkligen att denna trend håller i sig och att vi får se ytterligare ökningar, det vinner både travsporten och inte minst kallblodssporten på i längden.

Ja, jag vet att det bara blev nio hästar anmälda till snabbloppet i Skellefteå på tisdag, men t o m det är ett gott betyg med tanke på att det körs inte mindre än tre snabblopp i Västerbotten inom ramen av fem dagar.

Jerker.

tisdag 6 maj 2014

Insnöad

Av och till så händer det att jag snöar in på än det ena, än det andra. just nu är jag insnöad på huvudstång på åtminstone två av mina hästar. Katla och Odile.

De springer som ostkrokar i träning hemmavid. På banan, för sulky med sidstänger, går det betydligt bättre, men när man sitter och kör motion, backträning eller intervaller hemmavid i speedcart, går det betydligt sämre. Så då har jag börjat hänga dit en stång mot halsen. Här ska sägas att de viker huvudet åt olika håll så det är nog inte enbart mina körhänder som är felande. Ja, jag vet att det säkert går att "köra dem raka" om man ger dem tid och om man gör si eller så. Men nu har jag inte riktigt tid med varken si eller så. Och dessutom fungerar huvudstången alldeles utmärkt. Inte bara för att huvudet blir rakt, utan även för att bakkroppen och därmed hela hästen blir rak i vagnen. Vilket i sin tur gör att de tränar kroppen på ett mer tillfredsställande sätt.

Jag har aldrig använt mig av denna utrustningsdetalj förut. Har alltid tyckt att det varit överkurs och att den inte haft någon positiv effekt. Märkligt hur jag har kunnat ha den åsikten och vetskapen utan att någonsin ha provat den. Men, som Strömstedt (är det första gången i världshistorien som en travblogg refererar till honom?) sjunger: "Jag är bara människa."

Så, du som läser detta, vad tvivlar du på som du aldrig har provat? Tänk efter. Kanske du har fel. Eller varför inte prova och bekräfta att du hade rätt?

Jerker.

måndag 5 maj 2014

Lättar på trycket

På fredag är det dags för Katla Kiro att göra årsdebut. Exakt på dagen en vecka tidigare än den ursprungliga planen. Anledningen till att det blev på det viset är följande:

Det har varit alltför få hästar anmälda i kallblodsloppen i norr under en lång tid (även om det förvisso kan skönjas en ljusning på den fronten). Färre än nödvändigt då det funnits material, men pga dåliga proppar och andra anledningar så har man avstått från att anmäla. De lopp som generellt sett drabbats hårdast, de senaste åren i alla fall, har varit fyraårsloppen. Jag förde i helgen ett resonemang med mig själv (och med min fru också för den delen) huruvida vi skulle anmäla Katla till det på förhand hårda Sleipner Cup-försöket på Umåker. Svaret som mitt förnuft (och min förnuftiga fru också för delen) gav mig var, att om jag står på barrikaderna och proklamerar för att man ska anmäla till loppen, även om inte förutsättningarna är helt optimala, så borde jag, åtminstone så långt det är möjligt och någorlunda rimligt, leva som jag lär.        

I Katlas träningsplanering ingick att hon skulle tränas hårt och tungt ett par pass till, för att i slutet av veckan få börja ta det lite lugnare och att formen därmed ska komma smygande inför den stundande sommaren. Nu lättar vi på trycket både bokstavligt (pullerten) och bildligt en vecka tidigare efter som årspremiären blev tidigarelagd. Katla får polimasa resten av tiden fram till fredag och så får jag se hur resten av maj blir, lite utifrån hur hon presterar i loppet.

Jerker.

söndag 4 maj 2014

Tillbaka i gängorna

Helgen har varit hektisk men oooh så intressant. Och kul. Möten i dagarna tre i Umeå. I fredags diskuterade Sleipners riksstyrelse framför allt motioner till gårdagens efterföljande årsstämma och helgen avslutades med ytterligare ett möte idag då vi började blicka framåt och lägga upp arbetet för det kommande verksamhetsåret.

Sleipner är en lika viktig som väl fungerande förening. Det är en ynnest att få jobba i och för föreningen och i förlängningen för den kallblodiga travarrasen. Det känns bra att det faktiskt går att påverka vår egen vardagssituation med hästarna genom vår intresseorganisation. Att vi dessutom är många som gör detta arbete tillsammans och att det är roligt gör inte saken sämre.

Nu ikväll har jag så sakteliga börjat smälta helgens intryck och hittat in i mina egna gängor igen. Både travsele / speedcart och arbetssele / pullert är testkörda och glädjande nog så funkar utrustningen precis lika bra som när jag senast använde den. I förrgår morse.

Nu kämpar vi på med vardagen några dagar. Sen blir det fest igen. På fredag, då Kalla och Katla ska starta i Umeå. Ständigt detta Umeå. Mer om det senare i veckan.

Jerker.

lördag 3 maj 2014

Sleipners riksstämma

Idag har den årliga riksstämman för kallblodens intresseorganisation Sleipner gått av stapeln. I år föll det på Umåkers lokalavdelning att arrangera den.

Som vanligt en mycket givande sammankomst där både ditten och datten kommer upp för diskussion. Hela landets lokalavdelningar fanns representerade på mötet. Det är alltid lika fascinerande hur inspirerad man blir av att träffas och utbyta erfarenheter av olika slag inom vårt gemensamma intresse.

Naturligtvis pratas det mycket om hästar, träning avel osv. Men också om olika sätt att bedriva föreningsverksamheten, hur man på bästa sätt sätter upp mål och jobbar för att uppnå dem, både lokalt och nationellt avseende kallblodssporten.

Det känns väldigt bra att ha en så stark och välfungerande organisation som Sleipner i travsverige. Jag vill påstå att alla vinner på det. I alla fall alla som även i framtiden vill se en levande och mångfacetterad travsport i vårt land, där kallblodstravaren är ett lika självklart som berikande inslag som den är idag.

Nu är det formella mötet avslutat och det är dags för middag och partaj! Diskussioner av konstruktiv art kommer säkert även att föras där, även om ribban sannolikt kommer att sänkas ett par pinnhål.

Kippis!

Jerker.

Ergonomisk träning

Som humankiropraktor så anser jag mig besitta en hel del kunskaper om hur ryggen fungerar. Jag vet också hur man ska ta hand om den på bästa sätt för att den, så långt det är möjligt, inte ska ta skada i samband med hästhantering och travträning.

Innan vi går in på vardagen med hästkörning så vill jag först säga att jag läst någonstans att den vanligaste patienten hos en kiropraktor, procentuellt sett till hur många som finns inom varje yrke, är grävmaskinisten. Varför? Jo för att hen sitter ner, ofta med lite dålig hållning, med "tappad" svank, är lite otränad och sist men inte minst så "slår" det underifrån när maskinen skakar. Känns det igen? Tänk genomsnittlig travtränare av endera licenstypen. Sitter i en speedcart, dålig hållning, kanske tänker mer på att hästen ska vara vältränad än att man själv ska vara det och ett underlag som gör att det skakar rätt ordentligt.

För att ryggen ska ta så lite skada som möjligt så gäller det, förutom att hålla sin lekamen i så god form som möjligt, också att se till att man har en så bra vagn som möjligt att köra i. Man brukar säga att man tillbringar mycket tid i sängen, därför ska man införskaffa en bra sådan, man sitter kanske mycket i bilen därför ska man se till till att komforten är hög osv. Detta gäller också i högsta grad när det kommer till den vagn som väl de flesta tränar sina hästar mest med. Speedcarten.

Själv kör jag Royal Ergo och jag anser att den är den bästa på marknaden för ens egen ergonomis skull. Nu har jag sannerligen inte provkört alla vagnar som finns, men jag har svårt att tänka mig att det finns någon som är bättre.

Stötarna underifrån lindras så långt det är möjligt av den utmärkta fjädringen som finns både på hjulen och i sitsen. Dessutom, och minst lika viktigt, så kan man hålla fötterna så lågt ner att man kan upprätthålla en så pass gynnsam ländryggskurvatur att diskarna i ländryggen inte påverkas nämnvärt i negativ riktning.

Ska jag ge ett enda råd när det kommer till val av speedcart, så får det bli just det att man ska se till att det finns möjlighet att hålla fötterna lågt ner, utan att man för den skull tappar möjligheten att "ta spjärn" i körningen och därmed riskerar att flyga huvudstupa om hästen tvärnitar.

Jerker.

torsdag 1 maj 2014

Hedersam förlust och premad tvååring

Ängskalla blev trea idag trots en ganska dryg resa. Föll med flaggan i topp. Bortsett från förra starten så var detta den snabbaste i hennes liv med en sekunds marginal. Slagen av två ärrade kombatanter som "varit med förr". Inget att skämmas eller låta sig nedslås av således. Men så var det detta med vinnarskallen...

Det blev lite småknas under loppets gång vilket ledde till mer knas och innan målsnöret nåddes så var knasråttet mågat (en Ledinreferens, om du inte förstår vad det betyder så bara strunta i det) och Kalla gick inte att köra för fullt så det var bara för körande Östman att rikta in sig på att rädda det som räddades kunde, eller hur man nu skriver det uttrycket i dåtidform. Bra gjort att lyfta in henne till en pallplacering trots allt tycker jag.

Vi biter ihop, laddar om batteriet och kommer igen. Nästa start för Kalla blir om åtta dagar i Umeå.

Idag har jag också gjort ett ytterst ovanligt gästspel som catchdriver. Jag fick äran att köra en tvåårig Tangen Scottare vid namn Klara Pengar R.F. i premielopp. Hade kört henne i ett par snabbjobb innan, så jag hade viss koll på var hon stod sedan förut. I loppet deltog också ett annat tvåårssto. Vi pratade ihop oss om att köra ca 2.03 första varvet och sedan, om möjligt en bit under 2.00 under slutrundan. Planen gick i lås, vi följdes åt hela vägen, hästarna uppträdde på ett finfint sätt båda två och sida vid sida kom vi hem på två minuter jämnt.

Ok då, vi var en tiondel snabbare än det andra ekipaget. Sa jag vinnarskalle?

Jerker.