Katla vann i Boden

Förra inlägget handlade om en brutta "som gör allt förr att göra mig lycklig". Det finns (minst) en sån till i vårt stall. Katla Kiro.
Igår kväll vann hon i Boden. På papperet en inte allt för svåröverkomlig uppgift. Inte en straffspark kanske, men väl en frispark i väldigt bra läge. Och den satt. I krysset.
Med det menar jag att hon förvisso vann, men också att hon fick ett fint lopp och inte behövde bruka sig över hövan.
Katla börjar äntligen löpa upp till den kapacitet som jag aldrig har tvivlat på att hon har. Jag har kommit rätt på det avseende träning-vila, utfodring, balans, friskvård osv.
Hon kommer att starta ganska sparsamt detta året, är min tanke i skrivande stund i alla fall. Hon ska få växa in i klassen så lugnt och fint som det är möjligt. Min förhoppning och tro är att hon kommer att få ett väldigt fint år 2016. Nu ska hon få slicka såren ordentligt efter gårdagens batalj och så laddar vi om batterierna för en ny start i Umeå om precis två veckor.
Men vi börjar med fem dagar rast vila i hagen med polarna.

/ Jerker.

Ängslilja klarade kvalet

Ängslilja in action

   Oskar Kylin-Blom vann härom kvällen lopp med Trippa Undan på Umåker. Nånstans läste jag att Trippa "gör allt för att göra honom lycklig" för att travestera Ledin. En sån brutta har vi i stallet också. Ängslilja.

   Igår, söndag kvalade hon på 1.44,7. På ett bra sätt dessutom. Avslutade 1.41 sista rundan.

   Det har varit en lite knepig sommar för Lilja. Jag har tränat henne ganska tufft förvisso, men hon har inte tagit till sig träningen på önskvärt sätt. Vi låg stadigt på 1.55-2.00 i intervallerna under hela juni och juli. Jag testade av henne lite allvarsamt i början av augusti på rundbanan och då sprang hon 52-53 nånting 2000 m, på ett dåligt sätt. Bröt ner i svängarna och var ganska tom i tanken upploppet ner. 

   Då tänkte jag att vi måste hitta på nåt. Men vad? Jag provade pulsklockan. Inte för att jag vet exakt maxpuls på henne men det där med "puls 200" brukar ju vara en siffra att hålla i handen när man inte har så mycket att gå på. Sagt och gjort. På med pulsklockan och ut och jobba. Det visade sig att hon hade 200 i puls vid 2.30-fart. Ooops. Jag har alltså kört för fort hela sommaren. Så jag lät pulsen istället för farten bestämma träningen hela augusti och det har gett bra resultat. Vilket inte minst bevisades igår.

   Ytterligare förändringar som också vidtagits senaste månaden för att rikta upp märren är en sula på höger bak + en Murphy på vänster sida. Också bidragande faktorer till förbättringen. "Till sist återstår sula, Murphy och pulsklockan, och störst av dem är pulsklockan", typ.

   Långt mellan blogginläggen nu, vilket beror på en rätt så omfattande renovering av stallet, vilken i sin tur beräknas vara färdig innan denna månad är slut. Jag ska försöka skriva lite tätare framöver. men lovar inget.

   Thanks for now!

/ Jerker.