lördag 31 december 2016

Nya satser nya vinster

All things comes to an end. Även 2016. Ett fantastiskt travår för oss igen, det näst bästa faktiskt, sett till inkörda pengar till stallet, bara slaget av "Det Osannolika Året 2013", vilket aldrig kommer att kunna upprepas. Under året som idag drar sin sista suck har vi återigen fått vara med om oförglömliga minnen.

Stallet har kört in över en halv miljon (inklusive kvalbonus och uppfödarpengar), vi har vunnit fem lopp och snittat drygt 11.000 per start. Osannolikt bra. Men imorgon står det noll i kolumnen längst ut till höger igen... Det enda riktigt dåliga med den 1 januari.

Ängskalla blev tvåa sto-SM och trea i monté-SM (med minimal erfarenhet under sadel) och vann två "obligatoriska" lopp på isbana. Hon gjorde även hon, sina nio år till trots, sin näst bästa säsong med 285.300 kr in på kontot.

Katla Kiro vann tre lopp, satte svenskt rekord och var snubblande nära 200.000 insprunget. Hon visade under året att hon har utvecklats och kommer sannolikt att tillhöra den yppersta stoeliten i landet under 2017.

Ängslilja såldes tillbaka till uppfödarna innan karriären knappt hann börja. Hon kommer säkert att bli en bra fölmärr. En mycket trevlig häst, men alla pusselbitar föll tyvärr inte på rätt plats hos oss.

Marre R.F. köptes in i somras och kvalade på ett bra sätt som tvååring i augusti och har ett spännande år framför sig.

Röyns Kristine, blivande tvååring, inhandlades strax innan jul och gör, som det brukar heta, "allting rätt", så här långt.

Orion Kiro blev vårt första "barnbarn". En hingstunge efter e Dotterud Teddy u Odile Kiro. Är under avskiljning från mamman och ska börja tömköras om någon månad.

Odile Kiro är dräktig med Hellin Faxen.

Nornes Jenta är dräktig med Ulvsås Zico.

Det om våra hästar i stallet för dagen. Det känns som att vi laddat bössan ordentligt inför framtiden. Det kommande året blir spännande på många plan. Inte minst med tanke på att jag fr o m imorgon formellt är innehavare av en A-licens. Så där överhövan mycket kommer väl inte att förändras från början, men om trehundrasextiofem dagar finns alla möjligheter till att mitt liv ter sig på ett annorlunda sätt än det gör idag. Första hästen in i träning kommer om knappa två veckor, därefter kan jag ta emot ytterligare ett par stycken, sedan får vi se vart det tar vägen. Jag har ingen större brådska att expandera, utan vill göra det långsiktigt, grundligt och bygga för framtiden. Det är framför allt under pokalåret 2018 som vi ska visa framfötterna på allvar.

Jag provar att lägga ut en krok här på bloggen; Om någon skulle vilja bli hästägare i vårt stall nu eller senare så är det bara att höra av sig. Jag känner också till många fina unghästar som bara väntar på att få nya ägare.

kiropraktorn@hotmail.com
+46 (0)70 2779557

Jerker.

måndag 26 december 2016

Tjocka damen sjöng

Det är inte över förrän hon har sjungit sägs det. Men nu har hon gjort det och min amatörkarriär är över. I denna karriär räknar jag också in år med lärlingslicens i olika former, vid olika tidpunkter. Karriären började ca 1990, dvs innan internets tid och därmed svår för mig att faktachecka och avslutades alltså igår, på självaste juldagen anno 2016. Och den slutade precis som den började, med en diskvalifikation på Umåker. Då förvisso som kusk på banan och nu som tränare vid sidan av densamma.

Ängskalla och körande Östman skötte sig hyggligt, men loppet blev i hårdaste laget och det blev galopp mitt på upploppet med en mindre pengaplacering på gaffeln. Ingen idé att gråta över det, vi kommer igen om några veckor. Kalla har inte så många lopp att starta i under de närmaste månaderna men vi tränar och startar på där det går och så får vi se hur och om det blir tävling eller avel eller både och till våren.

Gårdagens tävlingar på Umåker måste jag hylla. Jag hoppas verkligen att juldagens V75:a har kommit för att stanna. Umåker gjorde detta mycket bra hela vägen. Precis som de har gjort förut med den "ordinarie" V75:an på våren, så började de med uppsnack och tävlingar på hemsidan, långt innan tävlingsdagen. Bara det att det döpte dagen till och därefter jobbade hårt med konceptet "Winter Trot Classic", är värt en eloge i sig. Under kvällen bjöds det på tävlingar på en klassiskt krispig isbana, defileringar till tomtemusik, konståkning på innerplan, ponnysar med julbelysning, eldkorgar, glöggtält på stallbacken osv. Tummen upp Umåker, detta gjorde ni som sagt bra!

Sedan ska Tyri Svarten också hyllas. Den femtonårige krigaren gjorde igår sin allra sista start. Denne "Tyri" som Ängskalla tävlat mot, "typ jämt". Och tänk, att i sin sista start, på juldagen som femtonåring, starta på V75 och få med sig en peng hem till stallet. Jag skulle vilja se den häst som gör om den prestationen. Tack för allt Tyri, ha en bra pension, vi kommer att sakna dig!

Jerker.

lördag 24 december 2016

Ice ice baby

Ho ho ho!

Jag brukar understundom i min blogg hemfalla åt att framhålla "första gången". Nu skriver jag istället om sista gången. Som jag startar som amatör. I alla fall inom överskådlig framtid, då jag vid årsskiftet byter ut min amatörlicens mot en proffsdito.

Och vi går ut "with a bang", en V75-start med Ängskalla, på hennes helt utan konkurrens mest uppskattade banunderlag, is.

Fantastiskt roligt att det gick att få till en V75-tävling på detta klassiska underlag. Inom travet slår vi oss ofta för bröstet och hävdar att vi är en sport där mångfalden råder. Generellt må den regeln gälla, men inte när det gäller travets elitserie enligt mig. Där ser man allt som oftast ganska stereotypa tävlingar med samma kuskar, hästar, underlag, distanser osv. Men imorgon körs alltså, för första gången i V75:s historia, tävlingarna på en klassisk vinterbana med långa isbroddar i hästarnas dojor. Snyggt Umåker!

Att sedan vår isdrottning har en hygglig propp och nästan på hemmaplan dessutom, gör inte det hela sämre. Ängskalla är inte alls i paritet med de bästa hästarna i loppet under "normala" förhållanden. Jag vet inte om hon kommer att vara det nu heller, men chansen är i alla fall betydligt större. Vi mötte Myr Faksen förra vintern på is och fick då stryk, trots att han galopperade, så det blir svårt att slå honom och många av de andra också. Men, återigen, Ängskalla brukar överprestera på vintriga isbanor och vi hoppas och tror att hon kan vara med och hugga om de allra främsta placeringarna i loppet. Att döma av hennes senaste lopp och hur hon känns i träning efteråt, så finns hur som haver ingen anledning att tro något annat.

Och efter att loppet har gått i mål så är alltså min amatörkarriär över. Sen börjar ett nytt spännande kapitel i vårt travliv. En häst är redan på väg in i träning, kommer i mitten av januari. Sedan får vi se vart det bär!

Jerker.

lördag 17 december 2016

Kalla(s) Hästägarkannan

Det är något speciellt med Hästägarkannor, har alltid varit och kommer sannolikt alltid att vara, åtminstone för mig. Men, det finns ett men, Kannan ska alltid köras över lång distans. Vad är det för nå´ tjoller att den varma varianten i Boden igår kördes över medeldistans? Och än värre, på juldagen körs kalla Kannan över sprinterdistans! Vafalls?!

Hur som haver, Kalla tog hem kalla Kannan i Boden igår. Hon bombade till ledningen efter ett varv och sedan drog hon stenhårt hela vägen in och det var inget snack om vilken prishylla som skulle prydas av årets nordligaste Kanna. Däremot var det lite snack om vem som skulle bärga den då Kallas bästa kompis Katla bara var en halv längd efter i mål.

Vår första dubbelseger någonsin. Vilken känsla! Jag hade väl trott innerst inne att det fanns en liten chans att någon av våra tappra krigare skulle kunna blanda sig i striden, men att det skulle sluta såhär, nej det var lite för mycket. Men det kan jag leva med.

Hoppas att jag kunde bidra till att en eller annan bloggläsare fick lite mer i julklappskassan då jag varnade för Ängskalla i mitt förra blogginlägg.

Nu ska Katla få några veckors tävlingspaus, medan Kalla ska få pusta några dagar och sedan vässar vi klorna, alternativt sätter i nya vassa broddar, inför V75-start på Umåker på juldagen.

Jerker.

fredag 16 december 2016

En ny stjärna

För en knapp vecka sedan var jag till Östersund och startade Katla Kiro. Hon gjorde vad hon kunde, varken mer eller mindre och blev fyra. Syftet med resan var dock inte tävling denna gång, utan att jag hämtade hem vårt nyförvärv, and I give you: Röyns Kristine!

Röyns Kristine är en blivande tvååring e Bork Odin u Röyns Blessa ue Lome Elden. Vi har haft henne i våra tankar och under vår lupp hela hösten. Funderat och våndats, tänkt och kalkylerat, men så för ett par veckor sedan, bestämde vi oss och slog till. Hästen stod utanför Trondheim och jag var beredd att hämta henne där, men fru Fortuna log emot oss och det visade sig att ägaren hade en start på Östersundstravet för en vecka sedan i sikte med en egen häst (Röyns Kasper, vilken f ö vann sitt lopp) och han kunde ta med sig henne dit. Så då sparade jag 6,5 timmes resväg när jag skulle hämta hem henne. Enkel väg.

Hon har bott hos en vecka nu och blivit körd ett par gånger. Hon är precis så fin och trevlig på alla de sätt som vi hade hoppats. Exteriört närmast perfekt, hon rör sig på ett mycket bra sätt och hennes attityd till träning lämnar så här långt inget i övrigt att önska!

Ikväll åker jag till Boden med Ängskalla och Katla Kiro. Jag vet inte vem som når målsnöret först då båda har var sitt ess i rockärmen. För Kallas del är det isbanan och Katla förlitar sig till den långa distansen. Dessutom är jag stark i min övertygelse om att båda gynnas av isbana och låånga broddar. Vi tror och hoppas att båda kommer att göra fina insatser och sedan får vi se hur långt det räcker!

Om någon eventuell spelare läser detta så kan jag väl säga att jag tycker att Ängskalla är på tok för lite streckad på V64-kupongen. Hon har, när allt kommer omkring, i alla fall en segerprocent på nära fyrtio på isbana och det tror jag inte är en slump...

Jerker.


tisdag 6 december 2016

Vardag igen

Tillbaka i vardagen. Den lite grå och tråkiga som jag lämnade för två veckor sedan framstår plötsligt färgglad och rolig igen.

Ny kunskap på hårddisken, ny luft i lungorna och nya visioner om framtiden. Avseende hästarna så är allt som vanligt än i några dagar. In- och utsläpp, bajsskottning och fodring, skoning och träning. Men fredag tas nästa steg mot framtiden. Då åker jag till Östersund och startar Katla Kiro i ett stolopp av ganska fin kvalité. Med på transporten hem, åker ett nyförvärv till stallet. Mer om det senare i veckan.

Katla har av naturliga orsaker fått vila ett par veckor nu, eller inte vila helt och hållet förvisso, då jag var hem och tjuvkörde henne förra helgen. Hon känns ändå minst sagt i stridsdugligt skick. Hon verkar snarare bättre nu än innan jag åkte till Wången. Katla kommer att gå lätta intervaller under tisdagen och jag tror att hon kommer att vara bra på fredag.

Nygammal pilot i jollen på fredag eftersom Ove redan hade lovat att köra en annan häst, men John som ska köra känner henne nästan lika bra och förra gången han körde så vann hon på nytt svenskt rekord, så han är att betrakta som en minst sagt god ersättare.

Så det blir spännande på fredag, både att se loppet och, inte minst, att se vår nya häst!

Jerker.

fredag 2 december 2016

Wången dag 10

Examen.

Den där sista dagen som man siktat mot och längtat till. Men också den där dagen med ett vemodets skimmer över sig. Den där känslan att allt är över, att återgå till vardagen och att skiljas från sina nya bekantskaper när det börjar vara som roligast. Men, men det är livet på en pinne.

Dagen hade bara en enda programpunkt. Slutprovet. I ärlighetens namn inte den svettigaste examinationen jag genomlidit, men den skulle ändå göras och nu är den gjord.

Jag ska ärligt säga att jag är lite förvånad över att jag faktiskt har lärt mig en hel del de gångna två veckorna, om svensk travsport, om företagande och om mig själv.

När provet var skrivet och inlämnat så var det dags för de där femtio milen i bil igen, för fjärde gången på tolv dagar. (Nu är det en hel vecka till nästa gång, men det är en helt annan historia.)

Väl hemma så fick jag en härlig kram av mina barn och det känns som att imorgon så kommer livet att återgå till det normala igen, åtminstone en månad till. Sen blir jag proffs på riktigt. Men just nu är det som min fru så väl uttryckte det alldeles nyss: "Jag förstår att du fortfarande är kvar i bubblan."

Tack mamma, Sverker och svärmor för att ni gjorde det möjligt för mig att åka på kursen.

Jerker

torsdag 1 december 2016

Wången dag 9

Sista föreläsningsdagen.

Lite prat om travsportens uppbyggnad med Wångens rektor Jan Halberg.

Svensk Travsports generalsekreterare Johan Lindberg berättade om dagsläget för sporten och framför allt vart vi ska och hur vi ska ta oss dit inom några år.

ATG:s vd Hans Skarplöth redogjorde för hur han resonerar gällande hur vi ska nå den ljusnande framtid som kommer allt närmare. Just idag är det tretton månader till Pokalåret och av allt att döma så ser det riktigt bra ut för den närmaste framtiden. Det verkar uppenbarligen som att det kommer att hända spännande saker de närmaste två, tre åren. Inte minst ekonomiskt för oss aktiva.

Vd:n för travet eget produktionsbolag Kanal75, Per Tellander var också på plats och gick igenom hur man från hans perspektiv ser på hur man, och vi, kan göra så mycket som möjligt för att nå så många som möjligt för att sprida vår sport.

Sammantaget är jag allt mer övertygad om att jag sitter i rätt båt. Detta med trav är fantastiskt på många sätt redan nu. Framtiden verkar bli ännu bättre.

Ett par nya unghästar är på väg in i stallet, en fölunge står där hemma och väntar på att bli inkörd och dessutom har vi två bullar i ugnen (vilket jag har skrivit det förut, och nej, ni som undrar, det är inte barn det är frågan om den här gången heller). Visst, man ska njuta av nuet, men jag kan ändå inte låta bli att längta in i framtiden.

Imorgon är det examen med slutprov och därefter hemfärd. Men först är det avslutningsmiddag hur på Wången ikväll.

Hörs imorgon.

Jerker.

Wången dag 8

Denna dag, den näst näst sista på tränarkursen har, i alla fall för mig, haft ett litet inslag av separationsångest. Men mer om det strax.

Förmiddagen ägnades år ett återfall i ämnet ekonomi. Vi rannsakade vår tidigare gjorda budget på längden och tvärsen. Och än en gång såg den tveksam ut (smiley). Nåja, helt iskall var den väl inte, jag ska nog överleva nästkommande år. Också.

Efter lunch blev det en del snack om personlighetstillhörighet och vem man ska matcha mot för att uppnå bästa möjliga resultat i sin rörelse, vilket fungerade som en ögonöppnare, på både det ena och det andra sättet,

Som avslutning på dagens schema fick vi gå in i smedjan och diskutera hoven utifrån en rutinerad hovslagares perspektiv. En (eller egentligen flera) dissekerad hov lades upp på bordet för allmän beskådan och föremål för diskussion, Inte blev vi dummare av det heller.

Dagen avslutades med V86 i sällskapsrummet och djupa samtalsämnen i bastun, Och jag måste erkänna att jag, trots att jag längtar hem till vardagen, redan börjar känna att jag kommer att sakna gemenskapen som vi har byggt upp i gruppen.

Hörs imorgon.

Jerker.

onsdag 30 november 2016

Wången dag 7

Ciao!

Tisdagens övningar inleddes med att vi fick se de "låtsasintervjuer" vi gjorde igår. Vi fick oss lite kritik till livs. Både plus och minus. Och vi tog alla, utifrån olika förutsättningar, ytterligare ett litet steg mot att bli det perfekta intervjuobjektet.

Efter lunch var det dags för föreläsning med den enda tränaren i Sverige som kan stoltsera med meriter värda namnet inom både trav och galopp, Hans Adielsson. Han berättade om sitt liv inom hästsporten och kom med en del tips om hur man ska och inte ska bedriva en tränarverksamhet.

Bl a kom han med rådet om man måste våga för att vinna. Kanske ibland köpa en häst mer än vad förnuftet säger att man borde. Ett råd som i alla fall sådde ett frö hos undertecknad.

Så vi får väl se vad som händer.

Hörs imorgon.

Jerker.

måndag 28 november 2016

Wången dag 6

Idag har vi haft mediaträning. Björn Ekmark från kanal75 har varit vår maestro och gjort det med den äran.

Det har varit prat om vad man bör säga och vad man inte bör säga och kanske framför allt hur man ska säga det man bör säga. Ett område som man, f'låt Björn, jag, aldrig blir fullärd inom. Men ju mer tid jag får framför kameran, desto bättre blir jag. Vi fick också en hel del tips om hur man bör uppträda i kontakt media i andra former, gammal och ny, analog och digital.

Det var f ö just Björn Ekmark som höll i spakarna när reportageserien "Drömmen om Paris" (finns på atgplay) spelades in för knappa två år sedan, när jag och Ängskalla var nere på kolstybben och rejsade. Så det var kul att få träffa honom igen.

Under dagen har vi också fått göra varsin kort låtsasintervju, vilka ska bedömas, granskas och kritiseras imorgon förmiddag. Därefter blir det föreläsning med en välmeriterad tränare inom hästsporten.

Hörs imorgon.

Jerker.

Wången dag 5

Hej!

Och sorry alla followers att jag tappat tempo i bloggandet. Normalt sett skriver jag på kvällen efter avslutat dagsverke. I fredag ägnade jag dock tiden åt att köra bil, då jag valde att åka hem under helgen för att träffa familjen. Skulle naturligtvis både plugga och blogga hemmavid, men med det ena blev det si och med det andra blev det så. Istället så blev det både körning och skoning, och så roligt det var! Hästarna var pigga värre efter en knapp veckas formförbättrande vila och det hölls hårt i hatten.

Men nu (mitt i natten mot söndag), efter nästan sju timmar i bil, sitter jag ånyo på mitt rum på Wången och är back in business.

Den femte dagen då. Den ägnades och lite mera arbetsmiljötänk utifrån arbetsgivarens point of view och ansvar. Vi fick bland annat gå runt i stallen på här på Wången och leka Arbetsmiljöverk. Det fanss väl en del att anmärka på, även om vi fick leta en stund. Däremot finns det en hel del i övrigt att önska hemmavid, vilket visade sig under helgen...

Sedan så fick jag också veta vem jag är och hur jag uppfattas av andra. För några veckor sedan gjordes ett personlighetstest på nätet inför den punkt på schemat och vi fick i fredags resultaten på vilken personlighet vi är. I mitt fall och även i de flesta andras så stämde det överens med verkligheten till kuslighetens gräns. Utifrån dessa data är då tanken att man ska kunna jobba med hur man ska agera och interagera med andra personligheter, lika och olika ens egen. Mycket intressant.

Det var allt för nu.

Hörs imorgon.

Jerker.

torsdag 24 november 2016

Wången dag 4

Ännu en dag med utsikt över Alsensjön och med lite vilja även Ovikenfjällens snöklädda toppar.

Idag har vi snackat regler och lagar utifrån arbetsgivarens och arbetsledarens perspektiv. Det har gåtts igenom vilka rättigheter och skyldigheter man har som boss i stallet och vilka diton de anställda har. Mycket gammalt men även en hel del nytt. Även om det med stor sannolikhet är ett bra tag kvar tills jag ikläder mig arbetsgivarrollen, om jag någonsin kommer att göra det, så är det aldrig betungande med lite extra lärdom.

Denna dagen, den fjärde, är den första som det inte är föreläsningar kvällstid, vilket känns mycket bra. Det börjar vara lite mosigt i luvan efter några dagar med mer och mindre tunga teoripass.

Vad morgondagen bär i sitt sköte is for me to know and for you to find out. I en blogg nära dig.

Hörs imorgon.

Jerker.

onsdag 23 november 2016

Wången dag 3

Och på den tredje dagen vilade de. Åtminstone fram till lunch och drygt det. Pga vissa orsaker så blev en del av dagens arbete gjort igår och det blev ledigt halva dagen idag. Eller ledigt och ledigt, det fanns en del att fila på gällande budgetar och diverse räkenskaper, så icke lärarlett kanske är en mer adekvat beskrivning.

Sen drog det igång igen med ännu mer ekonomi, ägandeformer och skatteregler under eftermiddagen. Mycket gammalt och en del nytt. Så lite klokare hoppas jag att det blev.

Dagens sista punkt på schemat var en föreläsning om forskning och utveckling och vilka projekt som drivits och drivs här på Wången.

Hörs imorgon.

Jerker.

tisdag 22 november 2016

Wången dag 2

Dag två på proffstränarkursen och plugghästen i mig börjar vakna till liv. Det är långt mellan sittningarna i skolbänken i nuvarande skede av livet. Och jag måste medge att jag saknar det emellanåt. Nu får man dock en del av det lystmätet mättat i alla fall.

Dagen har ägnats åt ekonomi på tvärsen och längden. Mycket korvstoppning men även en del ögonöppnande sekvenser. Skillnad mellan utgift, utkomst och kostnad t ex. Företeelser som jag förvisso levt mitt i under de senaste femton åren av mitt liv, men det är ändå lärorikt och intressant att se det genom teoretiska glasögon vilket jag aldrig gjort tidigare.

Sedan har det varit budgeterande av den egna rörelsen inför kommande år och upprättande av affärsplan för det kommande herrens år 2017.

En tung dag som tog sin början 08.00 och avslutades tolv timmar senare. You do the math. Jag har räknat färdigt för idag.

Kände mig efter det nödd och tvungen att ta en joggingrunda för att rensa hjärnan och skramla igång gammkroppen lite.

Hörs imorgon.

Jerker.

måndag 21 november 2016

Wången dag 1

Igår söndag fick de tre musketöserna Kalla, Katla och Marre sig var sitt hårt träningspass till livs inför sin lilla semester, då jag nu som bäst sitter på Wången för att gå proffstränarkursen.

Häng med på bloggen så får du se vad vi pysslar med här på Sveriges travutbildningars högsäte.

Denna dagen, den första, började då klockan ringde 03.15 i morse och färden mot Jämtland tog sin början. Ibland var det hällregn och ibland vräkte snön ner. Det var visst några mil utan nederbörd också men de var få till antalet.

Dagens första punkter var incheckning och lunch. Därefter var det dags för dagens föreläsningar. Först en genomgång av sportens egna faktureringssystem och sedan ett par timmars snack om hur man bör förhålla sig till forskning och kritiskt tänkande, både avseende gängse uppfattningar och sin egen verksamhet, nu och i framtiden.

Lite rundpingis och en joggingtur senare så tog strömmen slut och John Blund pockar på uppmärksamheten.

Morgondagen ser ut att bli tung. Ekonomi hela dagen. Enligt schemat från 08.00 - 19.00, men rektorn varnade idag för att det kan komma att pågå längre än så...

Hörs imorgon.

Jerker.

måndag 14 november 2016

En sista skitbana

Katla startade på Umåker på lunchen idag. Banan var tack och lov lite frusen, med betoning på lite, under vårt lopp i alla fall, dvs lopp 1. Sedan tinade det upp eftersom och jag tackar min lyckliga att vi inte skulle starta senare under dagen. Nu var det redan en aning kladdigt på ytan i vårt lopp och det räckte för att Katla inte riktigt fick det att bita. Men sanningen att säga så finns nog inte formen där heller för dagen. Hon startade hur som haver mindre dåligt än vanligt och sedan hängde hon med och provade en attack under sista varvet, var nära fel in i sista sväng, tog tag i grejorna igen sista 300 och blev fyra, en läpp från bronspengen. Godkänd insats, varken mer eller mindre. Nu var det nog sista gången på skitbana. Nästa start blir på Boden 16/12 och då är banan förhoppningsvis draperad med en härligt, krispig, isig yta. Då ska vi ta dem!

Mitt förra blogginlägg är det överlägset mest lästa jag någonsin skrivit. Kul! Det visar att det berörde och behövdes. Jag har fått en hel del beröm om att det var välskrivet, välformulerat, genomtänkt osv. Tack för det. Jag vill framhålla att det jag skrev och påpekade skulle kunna göras av väldigt många fler, vilket är en förutsättning för att en förändring ska komma till stånd.

Så, upp till kamp, eller som Veiron sa: "Förenen eder!" Framför allt ni som..., ja ni vet vilka jag menar.

Kämpa!

Jerker.

lördag 12 november 2016

Snedfördelning

Sedan någon vecka tillbaka är tävlingsprogrammet för 2017 spikat och officiellt. Och för oss här uppe i norr blev det återigen en stympning av tävlingstillfällena. Boden förlorar en dag gentemot innevarande år, Skellefteå en och Umeå två. Hur knasigt som helst.

Enligt Svensk Travsport (ST) så fördelas tävlingsdagarna utifrån framför allt två parametrar, antal hästar i träning på respektive bana och kvalitén på tävlingarna.

Om man ser till den första punkten så är det då konstigt att Umåker förlorar två dagar trots att man ökar antalet hästar med tjugo stycken. Observera, man får alltså inte ens behålla sina dagar, utan de minskas i antal.

Ser man till den andra bedömningspunkten så lägger man på ST stor vikt vid startpoängen när man räknar kvalité. Det här är en väldigt konstig retorik då vi ju har mindre pengar att köra om och då blir det ju per automatik mindre startpoäng på respektive häst. Dessutom är det inte breddloppen som skärs ner på, vilket då i nästa skede gör att när 2017 ska summeras så har vi ännu sämre kvalité på våra tävlingar och riskerar att förlora ännu fler dagar osv. 

Det konstigaste i hela kråksången är att man från centralt håll inte ser till hur många hästar som är anmälda till varje lopp, skulle man göra det så ligger banorna i norr sannolikt i topp i landet. Det här borde i rimlighetens namn vara den viktigaste parametern då man ska se hur stort behovet är av tävlingsdagar är på varje bana och i varje region.

Nästa knasgrej. Vi har redan alldeles för få lopp vintertid i norra landsändan. Boden har ca trettio mil till närmaste granne (Umåker) och sextio till nästgrannen (Bergsåker). Och med kyla, vinterväglag och i värsta fall snökanoner så är det inte bara besvärligt, utan t o m farligt att resa långt och ofta. Försvaret från de som bestämmer är att inte lika många tävlar på vintern. Kanske stämmer det till viss del, men dels är det ändå tillräckligt många som skulle vilja tävla om tillfälle skulle finnas och dels blir det en självuppfyllande profetia att man sätter hästarna i vinterträning "då det ändå inte finns så många lopp att starta i".

Jag anser att framför allt Umåker bör tävla mer på vintern, men varför inte göra så att också Skellefteå och Solänget kunde köra några dagar vardera vintertid, för att lätta på trycket, för att hålla hästarna, travet och intresset igång, och för att minska på resorna med de risker och kostnader som de innebär.

Det hörs förvisso en del röster från aktiva att det är uppåt väggarna, det håll åt vilket vi är på väg, men jag tycker att man hör alldeles på tok för få höjda röster från sportcheferna och sällskapen på de banor som är drabbade. Här måste hela övre Norrland samarbeta. Jag har t ex aldrig hört en enda röst från banorna i angränsande region om att det tävlas för lite på Umåker och norrut vintertid. Kan det verkligen vara så att de banorna tycker att det ser rimligt ut? Det kan jag aldrig tro.

Vi aktiva kan inte, hur gärna vi än vill, vända på den här trenden. Det måste våra tjänstemän göra, lokalt, regionalt och på riksplanet.

Åter till Umåker och deras tappade dagar trots ökningen av antalet hästar. Procentuellt sett så har man rätt antal dagar nästa år, dvs man tävlar så många dagar som man procentuellt sett har hästar, det är sant. Detta förhållande gäller också Skellefteå och Boden. Men ST säger att man ger vissa fördelar åt norra landsändan ändå och faktiskt delar ut någon enstaka dag mer än vad som borde göras.

De fördelarna lyser i alla fall i min värld, kraftigare än det klaraste norrsken, med sin frånvaro. Så alla ni som kan göra nåt, gör det! Och alla ni / vi andra: Kämpa!

Jerker.




söndag 6 november 2016

Sämst när det gällde

Det gick inget vidare med vår formtoppning i fredags. Eller så kanske det var faktorer som man inte kan rå över som spelade in. Jag är nog benägen att tro och skylla på dem. både Kalla och Katla kändes som demoner i värmningen men sedan var det inget tryck i dem i loppet. Jag tror att det berodde på att jag värmde på en fast, torr och fin bana, men precis efter värmningen brakade lapphandskarna loss och det pågick i ca en timme, vilket gjorde att det blev en slippery-when-wet-bana, något som varken Kalla eller Katla någonsin funkat på.

Jag hoppas och tror det, åsså kommer vi igen om en dryg vecka med Katla. Kalla får ledigt från tävlandet i fem veckor nu. Det enda lopp som finns inom den perioden är under mina Wången-veckor, vilka f ö närmar sig med stormsteg!

Jerker.

tisdag 1 november 2016

Bäst när det gäller

Det stora målet för höstens tävlande är här. Finalen av Norrländsk Stoserie på Umåker på fredag. Anmälan var igår måndag och Katla Kiro hade sin finalbiljett klar som en av de femton bästa i serien, medan Ängskalla var mer utlämnad vilka som inte skulle komma att anmäla då hon låg på blott en tjugotredje plats. Fru Fortuna log sitt bredaste leende mot oss denna gång och Kalla kom med som femtonde och sista häst. Så precis som ifjol kommer båda våra krigare att delta i finalen av denna roliga serie, vilken för övrigt borde ges större utrymme med fler försök framför allt för den högsta klassen, allt för att få fler ston av bättre kaliber med i finalen, men det är en annan historia.

Nu gäller det bara att toppa formen. Jag tycker mig ha hittat en formel för detta. Återkommer strax om hur den ser ut. Vill först bara berätta om ett minne från min första tur med Kriteriebåten.

Jag minns hur jag stod ute på däcket den gången (kvällen innan Ängskalla skulle starta i finalen av Kriteriestoet, vilket var första gången vi hade häst med på den stora scenen) och tänkte:

"Tänk om vi kunde få vara med om detta fler gånger, Persson och de andra stora elefanterna kan delta, göra bort sig, lära av misstagen, delta igen, lära igen, osv, medan detta sannolikt är vår enda chans. Vi kommer aldrig att kunna dra nytta av de misstag vi med all säkerhet kommer att göra, eftersom "sannolikheten att detta kommer att hända igen är så nästan löjligt liten att den är försumbar, med det menas att den finns inte, fast bara lite" (Danielsson)."

Men vi fick fler chanser och jag tycker mig ha lärt mig en del längs vägen. Inför större uppgifter brukar jag köra ordentligt hårt intill tio dagar innan det aktuella loppet. För Kallas del gav det sig självt med ett lopp elva dagar innan medan Katla fick gå tuffa backjobb tio dagar innan. Därefter trappas träning ner och jag kör lugnare och lugnare dag åtta, sex, fyra och två innan den tilltänkta starten. De två sista passen blir det nästan bara skritt.

Och sedan ska de vara redo för strid. Går det då bra så försöker jag lära av det och går det dåligt så blir man inte dummare av det heller. Hoppas på det förstnämnda på fredag. Jag är i alla fall trygg med att jag har gjort det bästa jag kunnat för att förbereda hästarna.

Jerker.

måndag 31 oktober 2016

Vuxenpoäng

Marre R.F. är på väg att bli stor. Hon kunde igår kryssa för "pullert-rutan" på listan över saker man ska göra för att anses som någorlunda vuxen.

Perfekt att få henne i skaklarna just nu. Pullerten förgyller träningstillvaron för både mig och hästarna året runt, men är det nån gång som den fyller en extra viktig funktion så är det just dessa veckor på hösten, då det fryser på och blir hårt i marken och på körvägarna och innan snön har kommit på allvar.

Så nu kan vi lugnt träna vidare, för Kalla och Katlas del mest som rekreation medan det i Marres fall mer kommer att handla om att lära sig skritta ordentligt, samtidigt som hon får bygga på sig några nyttiga kilon, vilka hon kommer att behöva när hon ska svepa dem i tredjespår på sista bortre framåt vårkanten.

Jerker.

fredag 28 oktober 2016

Framtidstro

I dagens nummer av Travronden står att läsa att antalet betäckta kallblodsston 2016 var det högsta sedan 2007.

En mycket glädjande nyhet, dels så klart för att det kommer att födas fler hästar och att den vikande populationen vänder uppåt igen, men minst lika viktigt är de signaler som detta sänder. Detta betyder att vi tror på det vi håller på med.

Varför pekar då siffrorna i den riktning de gör? Varför tror vi på framtiden? Jag tror att de riktade satsningarna från centralt håll med ökade uppfödarpengar spelar roll. Sedan får folk tvivla bäst de vill på pokalåret och de stålar som ska fördelas då, jag är av den bestämda uppfattningen att det spelar roll. Jag behöver bara gå till oss själva vi har två dräktiga ston i år, vilket vi aldrig haft förut och detta först och främst för att vi tror på framtiden och kallblodssportens givna plats i densamma.

Jag är också av den bestämda uppfattningen att Sleipner med avelsinspiratörerna i spetsen har ett finger med i spelet. Genom att sprida information, peppa och prata med varandra, ordna hingstvisningar, förmedla och upplysa om var man kan betäcka och köpa och sälja unga individer osv, så gör det att det sås frön både här och där om en blomstrande framtid.

Som lök på laxen så finns de också några guldkorn inom sociala medier som starkt bidragit till att marknadsföra både sina egna hästar men också rasen som helhet. Jag hoppas att ni känner er träffade om ni händelsevis råkar läsa detta. Bra jobbat!

Sen finns det säkert andra parametrar också. men jag tror dock att den viktigaste är att vi inom kallblodssporten och aveln verkligen tror på vad vi håller på med.

Spread the word!

Jerker.

onsdag 26 oktober 2016

Sedelpressen levererade igen

Det är inte alla förunnat att ha en egen sedelpress. Men vi har en i stallet. Ängskalla. Hon har hittills startat 135 gånger i sitt liv och i snitt tjänat 9682 kr / start.

Ibland tokar hon till det och ibland är hon inte riktigt i toppform. Men utslaget över tid så gör hon det väldigt bra och springer in till både sin egen och sina kompisars havre, med råge dessutom.

I förrgår startade hon i Boden och bärgade en tredjeplats och tio sköna tusingar. Hon var aldrig nära segern men gjorde en stabil insats och kämpade hela vägen in i kaklet. Tiden 1.26,9 över lång distans var heller inte så pjåkig. För lite drygt två år sedan noterade hon svenskt rekord över aktuell distans genom att springa just den tiden. Den gången var det dock fint sommarväder, i måndags var det två plusgrader och duggregn...

Kalla kommer att starta två gånger till innan jag sätter mig i skolbänken på Wången, då f ö alla kusarna ska få en två veckor lång, välförtjänt semester.

Sen längtar vi bara efter is och brodd, eftersom våra hästar brukar tävla ännu bättre under de förutsättningarna.

Förresten, tack alla ni som kommenterar och hjälper till att dela och sprida min blogg. Det sporrar till att skriva. Fåfäng? Ja kanske, men, som Strömstedt sjunger: "jag är bara människa..."

Jerker.

måndag 24 oktober 2016

Att göra rätt

Först och främst: Tack för alla gratulationer för segern med Katla i fredags!

Katla Kiro vann på Umåker som blytung favorit. På förhand hade hon kanonfina förutsättningar och loppet utvecklade sig som man hade kunna förvänta sig. Hon fick så småningom, trots en sedvanligt halvdålig inledning, ta över taktpinnen knappa varvet från mål och sedan släppte hon ingen över bron. Gott så och den där euforiska känslan som segerns sötma ger upphov till, infann sig i god tid innan målsnöret nåddes.

Vanligtvis analyseras fel och om och men både till höger och till vänster när det inte går som man vill. Här vill jag dock påpeka vikten av att också analysera vad som gjorts rätt i framgångens stund. Det kan vara nog så viktigt att dra lärdom av och komma ihåg just detta, så att man kan falla tillbaka på något i stunder av dubier och grubblier.

Vad vi gjorde rätt denna gång och som jag lägger in på hårddisken är bl a:

En hård träningsperiod som avslutades en knapp vecka innan loppet.
Vila och återhämtning sista veckan innan start.
Klippning av vinterpäls.
Bandagering av benen och extra noggrannhet kring eventuella reaktioner i de samma.
Nya fräscha skor runt om.
Ganska stor sänkning av trakterna på framhovarna.
Byte av huvudlag.
Maskincheck i loppet.

Om dessa faktorer var helt avgörande vet jag inte, men en stor roll spelade de säkert.

Så då kör vi på samma spår igen nästa gång. Och så blir det galopp på sista bortre, åsså är vi nere på jorden och tillbaka på ruta ett igen.

Men vi tror i alla fall att vi gjorde rätt denna gång. Och just det, känslan av att man har gjort rätt, är i alla fall för mig, den kanske största källan till glädje när man står där i vinnarcirkeln.

Jerker,

torsdag 20 oktober 2016

Trav och kiropraktik och trav igen

Senaste knappa veckan har det hänt mycket. En fjärdeplats i monté med Ängskalla. Fina banjobb av Marre och Katla. Gästspel i jollen och först i världen med att kvala in en avkomma efter Ulvsås Zico. Och sist men absolut inte minst en massa gratulationer och lyckönskningar inför mitt kommande värv som A-tränare. Tack för det! Alla!

För hundra, nåja, nästan tjugo år sedan i alla fall jobba jag i Italien men började känna att det var dags att ta ett steg till i livet. Lång historia kort: Jag stötte på kiropraktiken via en häst som behandlades med fantastiskt resultat som följd. Jag började fundera på om det kunde vara något för mig. Jag velade en hel del. Men en av tungorna på vågen som det att tippa åt "rätt" håll var min kompis Örjan "Janski" Torstensson som sa:

"Du kommer att klara dig bra i det yrket efter alla dina år med palperande och diagnosticerande av skador på hästar."

Med bland annat de orden i ryggen så skickades ansökan in och jag hamnade så småningom i skolbänken i Solna. Föga visste jag då att just det beslutet skulle komma att vara av stor vikt för min kommande travgärning.

Efter att ha jobbat som kiropraktor i femton år så tycker jag att jag har fått en bra bild och känsla för hur man tränar och förebygger skador, dels på humansidan, men inte minst hos travhästen.

Kanske eller snarare troligen är det detta som gjort att veterinärräkningarna är så sällsynta i bokföringspärmen, tvi, tvi. Exempelvis har Ängskalla gjort drygt 134 starter och behandlats i led två gånger. Senast för fem år sedan. Katla har gått 51 lopp också hon behandlad två gånger, senast för två år sedan. Därutöver har det varit någon enstaka behandling ytterligare på någon häst men det är relativt sällsynt som sagt.

Därmed inte sagt att det tränas försiktigt, snarare tvärtom. Men jag tror att jag gör mycket på rätt sätt. Jag får ofta frågan om jag behandlar mina hästar kiropraktiskt. Det förekommer, visst, men framför allt ser jag på hela individen med kiropraktorglasögonen på. Speciellt när kommer till träning, uppbyggning och återhämtning. Och det har hjälpt mig mycket hittills.

Så ironiskt nog så var det det som fick mig att lämna hästarna som så småningom förde mig tillbaka till dem.

Så kan det gå när livet får hända.

Jerker.

fredag 14 oktober 2016

Den ljusnande framtid är vår

Man brukar inom travet säga att man har en pensionsförsäkring i stallet om man tycker att nån unghäst har det där lilla extra. Nu är det förvisso en bit till pensionen för både undertecknad och hustrun, så att kalla vårt föl för pensionsförsäkring låter väl inte riktigt med sanningen överensstämmande, men låt oss kalla honom för en kapitalförsäkring. Varje krona vi stoppar i honom nu blir en femkrona tillbaka om ett år. Bra utväxling! Vår kapitalförsäkring heter Orion Kiro. Nåja, inte officiellt ännu, men inom en snar framtid, då alla papper blir klara hos förbundet.

Orion är en hingst (vår första ever) efter Dotterud Teddy och vår egen uppfödda Odile Kiro. Han är precis sådär fantastisk som bara ens egna fölunge kan vara. Och precis som alla andras är också. Men inte så mycket som vår förstås. Snäll och fin, vacker och med ett fantastiskt rörelsemönster. Man kan redan nu, för sin inre syn, se hur han kommer att se ut när han står där i vinnarcirkeln med lagerkransen om halsen, helt stilla, med fotoblixtarna som smattrar och nationalsången som spelas i bakgrunden.

Vi ska bara tämja, köra in och träna honom ett par år först. Sen så.

Hörde jag Kriteriet?

Jerker.

torsdag 13 oktober 2016

Upp i sadeln igen

Rubriken syftar på fredagens start med Ängskalla. Återigen en montéstart. Och återigen med Ingela Nilsson i sadeln. En kombination som i den förra starten resulterade i en hedrande bronspeng i monté-SM.

Hon gör det bra gårdens drottning. Tappra Ängskalla som vi ställer sådana krav på. Två starter under sadel, en fyra och en trea och förhoppningsvis ännu längre fram imorgon. Och detta utan att aldrig någonsin träna med ryttare på ryggen. Man kan ju stilla undra hur bra hon hade varit ifall hon tränades för ändamålet...

Vintern eller i alla fall minusgraderna lurar bakom hörnet och detta är sannolikt sista starten med sommarskor runt om inom de kommande fem månaderna. Och inte mig emot, våra hästar brukar alltid prestera som bäst med hakar i dojorna. 

Så du säger: "Winter is coming."

Ja´ ba´: "Bring it on!"
 
Jerker.


tisdag 11 oktober 2016

Poster girl och namnbyte på bloggen

I en inte alltför avlägsen framtid kommer jag att behöva någon som gör reklam för mig.

Och i densamma framtiden kommer bloggen att behöva byta namn.

Dessa två företeelser förenas i det att en A-licens närmar sig vår postlåda. Och det med stormsteg.

Veckan innan och veckan efter skyltsöndagen detta nådens år 2016, kommer undertecknad att sitta i skolbänken på Wången och slutföra den process som krävs för att få lösa ut en proffstränarlicens, vilken i sin tur har varit lika delar dröm och målsättning för mig i nästan trettio år.

Då, när det så småningom blir skarpt läge, kommer det att finnas behov för en reklampelare av kött och blod. Och vilken tur jag har eftersom hon redan står i stallet! Marre R.F. heter hon och har du inte lagt hennes namn på minnet redan, så är det dags att göra det nu. Ett tvåårigt sto som införskaffades från Tjärntjärnliden i somras. Shit vad bra hon känns i träningen. Jag var in till travbanan och körde ett rundbanejobb för tio dagar sedan och det jobbet överträffade mina förväntningar med råge. Så det där med att jag behöver en reklamhäst gör inte att jag ligger sömnlös.

Och det där med namnbytet på bloggen känns också ganska givet. Även om det kommande (och nya)  namnet kanske kommer att gå stick i stäv med min självutnämnda ödmjukhet...

Jerker.


söndag 18 september 2016

Katla Nylander

Katla Kiro gjorde en klassisk Sven Nylander och kom fyra i sitt V75-lopp på Solänget under lördagen.

Hon öppnade hyggligt men fick backa ner sist i klungan ändå. Ove chansade invändigt och en lucka uppenbarade sig 300 från mål. Hon sköt till med den äran och nådde alltså sånär pallen. Hade luckan kommit femtio meter tidigare hade hon nog varit tvåa, åt vinnaren fanns inget att göra.

Men, vi spände bågen och strängen höll. Hon var med i loppet och vi fick tävla om det. Det viktigaste är, tycker jag trots allt, inte att det måste vinnas o s v i alla lägen. Emellertid måste det i alla lägen kännas att det finns någonting större runt hörnet och att det finns en mening med att läsa propphäftet. Och den känslan tar jag med mig nu när jag strax ska natta kudden.

Kul att den norska auktionen föll bra ut. Många fina hästar köptes till Sverige också. Kul! Ett tydligt tecken på att det finns en framtidstro inom den svenska kallblodssporten. Nu när det bara är femton och en halv månad kvar tills pokalåret tar sin början. Jag tror också på att planet kommer att lyfta 2018. Jag har t o m bokat biljett. Genom ett antal åtgärder. Därför att jag vill vara med då. Mer om det inom en snar framtid på en blogg nära dig.

Jerker.

fredag 16 september 2016

Åttonde gången gillt

5-d-d-0-d-0-d. En föga imponerande programrad. Det är stallets resultat i travets elitserie V75.

Under lördagen spänner vi bågen igen. Och hoppas på att skjuta iväg vår pil Katla Kiro mot en framskjuten placering. Varje gång som vi startat på V75 har vi ställt upp med en häst i toppform, men det har häxat i princip vid vartenda tillfälle. Galopper och störningar och senast, som grädde på moset, en tvivelaktig diskning för trängning.

Men nu tar vi som sagt sats igen. Ånyo med en häst i absolut toppform, läget är lite vanskligt med springspår då hon kan vara lite trevande från start. Dock har detta sett betydligt bättre ut de senaste starterna, så hoppet finns att det kommer att gå bra ändå.

Har hon ett bra slagläge 700 kvar och håller sig på benen därifrån och hem, då slutar hon långt fram. Men att leva med Katla, har vi lärt oss, är att kastas mellan hopp och förtvivlan. Hoppas det blir mer av det förstnämnda denna gång!

Åttonde gången gillt.

Spänn banden!

Jerker.

söndag 11 september 2016

Hemma bra men borta bäst

"De kommande dagarna kommer din personliga utveckling att få en rejäl skjuts. Du kommer också att vara delaktig i beslut som kommer att påverka både din egen och andras framtid."

Så skulle det stå i mitt horoskop under början av veckan ifall jag skulle finna det trovärdigt.

Stockholm i dagarna tre med Sleipnermöte och egen utbildning står på agendan. Och sen avrundar vi veckan med V75-start med Katla Kiro.

Katla har definitivt höjt sig ett snäpp i år, framför allt fartmässigt, hon ägnar sig dessutom också alltmer åt rätt gångart. På bortaplan vill säga.

Jag vet inte om det är en slump, men jag tycker i så fall att slumpen inträffar lite väl ofta på Skelleftebanans oval. Statistiken ger vid handen att Katla totalt har galopperat i fyra av tolv starter i år, dvs 33%. På hemmaplan har hon gjort detsamma vid tre av fyra tillfällen, ergo 75%, medan det på bortaplan har hoppats ett lopp av åtta körda, alltså 12,5%.

Summa summarum;

Galopprisk på hemmaplan 75%.
Galopprisk på bortaplan 12.5%.

Att hon sedan varvar fiasko med succé varannan gång och att det förra gången blev det förstnämnda, ja då förstår du kanske själv åt vilket håll statistiken lutar på lördag. Och statistik ljuger ju aldrig. Eller hur?

Jerker.

lördag 3 september 2016

Bäst i klassen

Unghästvisning på Skelleftetravet idag. Vi mönstrade Marre R.F. och hon vann sin klass (tvååriga ston) på 77 poäng. Sedan räckte det inte till att bli Best In Show, därtill krävdes 81 poäng. Den titeln förärades den tvåårige hingsten Storspjuver (e. Tekno Odin) som vann på målfoto före ettårsstoet Roffa.

Under årets visning kom sjutton hästar till start, vilket är rätt så många för att vara i Skellefteå. Tillställningen blev mycket lyckad med en del nya grepp, tekniska, logistiska och praktiska. Dessa nyheter gav i sin tur åter nya saker att slipa på inför kommande år. Och tänk hur bra allt kommer att bli då!

Detta med unghästvisningar är speciellt tycker jag. Speciellt av flera orsaker. För min egen del så är det den dagen på året då jag får se många unghästar samtidigt, göra en egen analys och sedan få "facit" av en domare. På så sätt kan jag lära mig ett och annat om hästars exteriör och rörelsemönster, vilket jag sedan har nytta av då jag ska titta på hästar som jag eventuellt vill köpa eller betäcka med.

Så tack för i år Sleipner Skellefteå för årets unghästvisning och tack för dagens lektioner domare Anders Järnerot.

Jerker.

måndag 29 augusti 2016

Magplask och ljus i tunneln

"Ju större de är desto tyngre faller de" och "inga träd växer till himlen" är två klassiska klyschor som skulle kunna passa in på Katla i torsdags. En galopp 700 kvar, så var den dagen förstörd. Åtminstone vad hennes segerchanser anbelangade. Det var inte första gången och med all säkerhet inte den sista heller.

Kalla fick sin kompis i knät då denne felade så det blev knas på den fronten också. Även om hon gjorde så gott hon kunde och bärgade en femteplats, på en hygglig tid dessutom. Att inte 1.25,3 i ett stolopp på Skelleftetravet räckte längre än det gjorde kan knappast hon klandras för.

Ett fall framåt blev i alla fall för stallet. Ängslilja galopperade förvisso (typ 139 meter) och hon blev också planenligt som vi hade trott bland de allra sista i mål, sexa av sju närmare bestämt. Men, hon gick underkant 1.36 sista 1900, på ett för henne bra sätt dessutom. Det, plus ett par bomullstussar i hennes öron tar vi med oss till nästa start om fyra dagar. Då kan ett felfritt lopp räcka ganska långt!

Jerker.

torsdag 25 augusti 2016

Omvända förutsättningar

Alla våra hästar i startklar ålder startar på Skelleftetravet ikväll. Alla tre.

Ängslilja startar i ett treåringslopp. vi har inga större förhoppningar där utan kör för en peng.

Desto större förhoppningar har vi ett stolopp senare under kvällen där Katla Kiro är (för stor?) favorit och Ängskalla är första utmanare.

För ganska precis ett år sedan fick Katla sitt genombrott i den äldre lokala eliten i just detta lopp då hon besegrade Bodbäckssiv och Ängskalla, förvisso stod hon då fyrtio meter före dessa när startskottet small. Den gången var Ängskalla stor favorit men jag varnade för kompisen i denna blogg. Idag är förhållandet det motsatta, Katla är stor favorit, men jag vill varna lite grand för Kalla. Så mycket sämre chans, gentemot sin kompis, som streckprocenten anger, har hon inte.

Ska bli en kul kväll hur som helst. Med förhoppningar och drömmar som ska infrias och överträffas!

Jerker.

onsdag 24 augusti 2016

Vår nya stjärna

Jag har läst och hört så mycket peppande saker på nätet de senaste dagarna. Det är underbart att läsa om och prata med alla positiva idésprutor som finns därute. Känner du dig träffad så är du sannolikt en av dem.

För ca tio veckor sedan fick stallet ett nyförvärv i form av det tvååriga stoet Marre R.F. Jag har sett och följt henne på håll alltsedan hon var litet föl och alltid tyckt om henne. Detta utan att knappt ha sett henne live. Men, vad rackar´n, nätdejtare träffs ju inte live de heller, från början i alla fall.

Jag har alltid varit lite småsugen på att få henne till vårt stall men tiden, utrymmet och diverse andra möjligheter har haft sina begränsningar. Emellertid uppstod en lucka i dessa begränsande faktorer i början av sommaren och vi skyndade oss att köpa innan tillfället skulle gå oss förbi. Utan att ens provköra. Det är så en travamatör gör när hen vill vara lite crazy. Yolo liksom.

Marre var grundtränad och t o m premad vid det tillfället så det var bara att fortsätta träningen. Hon kan springa ganska fort men "bygger och far" när hon springer, vilket jag ser som positivt då jag tror att den handbromsen kommer att gynna henne i längden. Utvecklingskurvan blir inte lika brant stigande och därmed tror jag att hennes lekamen kommer att hålla bättre. Jag tror att det är lättare att gå över gränsen med en från början perfekt travande individ.

Marre gick, som jag skrev i mitt förra inlägg, i alla fall en 44-tid i kvalet helt ensam, på ett bra sätt. Och framför allt så betedde och beter hon sig på ett så bra sätt, så framtiden ser ut att bli lika spännande som trevlig med hästen.

Jerker.


måndag 22 augusti 2016

Stolpe ut och en klockren i krysset

Norrländska Elitstoet med Kalla blev knas. Chansartad invändig styrning resulterade i trafikproblem. Kalla fick fritt hundra kvar och spurtade bra till sista pengen.

Guldtäcket med Katla blev ännu knasigare. Hon gjorde ett mycket bra lopp och utan en kraftig störning trehundra kvar vette rackarn hur det hade slutat. Hon tappade farten men fick så småningom upp ångan igen och blev femma. Men blev tyvärr diskad för trängning i efterhand. Helt åt pipan felaktigt tycker jag, förvisso lite partisk i målet. Min kusk Ove tycker också att det var en totalt felaktig diskning. Och framför allt, den som påstods ha blivit generad, fattar ingenting. Såret skulle dock komma att plåstras om tio dagar senare.

I torsdags var vi ner till Bergsåker med Katla och uppdraget gick ut på att hämta in både ett och två tillägg på de hugade kombattanterna. 1200 kvar vred Ove ut henne som första i tredjespår. Där kom hon att bli hängande till bortre långsidan när full marschorder då gavs. Katla borrade ner skallen och spände glosögonen i hela fältet och loppet var avgjort på några hundra meter. De dagar Katla vaknat på den sidan är hon grym.

Med i finkan var också vårt, sedan två månader, nyförvärv Marre R.F. Katla behövde moraliskt stöd på E4:an så då fick Marre följa med och gå kvallopp, vilket hon gjorde med den äran. 1.44,1 mol allena är förvisso bra gjort, men det bästa tycker jag ändå var att hon uppträdde så fint trots att det var hennes första långresa.

Jerker.

fredag 5 augusti 2016

Elitstoet och Guldtäcket

Sommaren har varit fantastisk. Vi har fått ett välskapt hingstföl och två av två märrar är dräktiga. En ny, fin tvååring har flyttat in i vårt stall. Höskörden har gått bra och mer än så. Hästarna har presterat på tävlingsbanan. Barnens ponnysar har gått bra. T o m vunnit lopp!  Det mesta har gått friktionsfritt. Utom bloggen. Den har inte uppdaterats, av olika anledningar. Men nu kör vi igen.

Idag fredag startar Ängskalla i Norrländska Elitstoet på Umåker. Kalla var grym som målfotoslagen i sto-SM för en månad sedan. Därefter gjorde hon en start som jag önskar ogjord. Hon hade inte återhämtat sig efter tömningen i SM:et och med facit i hand så borde hon ha fått återhämta sig lite längre än vad som var fallet. Nu känns hon fin igen. Jag tror att hon kommer att göra ett bra lopp igen, dock står hon minst sagt byngligt inne i loppet, därav ligger vi lite lågt. Hamnar hon på pallen så är jag nöjd.

På söndag startar Katla Kiro i Guldtäcket på Dannero. Hon borde i ärlighetens namn hellre ha gått ut i Elitstoet hon också då proppen var perfekt för henne. Men Guldtäcket är Guldtäcket. De segerrikaste hästarna från respektive bana är kallade. Nu var vi bara tvåa på listan över skelleftehästarna förvisso, men då ettan Bodbäckssiv tackade nej så fick vi chansen. Efter ganska så lite funderande valde vi att spänna bågen och inte tacka ja till att delta i äventyret. För det är just vad det är, i alla fall för oss. Trav är inte bara tävling. I detta specifika fall innebär det också upplevelsen av att få vara en del av de utvalda. Vi får, i flera dagar, drömma och hoppas om att vi kanske kanske kan få vara med när upploppet nalkas och agnarna ska skiljas. Det är med viss tillförsikt vi ser fram emot loppet då genrepet för en vecka sedan slutade med seger och ett nytt, prydligt svenskt rekord. Många tuffa kombatanter återfinns sannerligen i startlistan, men en viss försiktig optimism om en framskjuten placering har vi ändå. Om Katla skulle ha en bra dag och plocka fram tigerhjärtat som tror jag att hon kan bli en obehaglig överraskning för det stora flertalet motståndare. Och skulle så inte bli fallet så var vi i alla fall med!

På återhörande!

/ Jerker

söndag 8 maj 2016

En underbar födelsedag

Så var det dags igen. Att fylla år. Under lördagen gjorde jag det för fyrtiofjärde gången. Och kanske den roligaste gången. Dagen tillbringades på ponnytrav på Umåker. Jag fick den bästa presenten jag skulle kunna få, den att få se glädjen i mina barns ögon (och deras kompisars också för den delen) då deras ögonstenar levererade på tävlingsbanan.

De hade båda shettisarna till start, dvs Kumlaby Tabasco a k a Tabbe och Duracell Av Friheten a k a Durre. Tabbe deltog i två lopp och blev tvåa i båda och Durre bärgade en bronspeng i sin enda start för dagen. Båda väl understödda av sin respektive drivers för dagen, Hanna Gustafsson och Elsa Säll. Mina söner håller som bäst på att fixa egna licenser, men de är någon månad bort ännu. Pojkarna har gjort ett fint jobb med hästarna i vår och det fick de nu betalt för. Skriver härmed den stolta fadern.

Ponnytrav är något helt nytt för mig och något som jag inte överhuvud taget varit insatt i tidigare, fram tills för ett knappt år sedan. Det är en fascinerande värld sett från min horisont. Framgångar är precis lika roliga som i det "riktiga" travet, medan motgångarna inte alls svider lika mycket. Allt att vinna således.

Jag inser också mer och mer hur viktig denna plantskola är för svensk travsports framtid. Stjärnkusken i all ära, men i jämförelse med ponntravet så står sig tv-spektaklet slätt. Jag är av den bestämda uppfattningen att det bör läggas långt mycket mer krut på shettisar, russ och ponnykuskar än vad som nu är fallet. En satsad krona på ett barn eller ungdom ger en betydligt större avkastning på sikt, jämfört med att lägga samma krona på en vuxen rookie. Om det ena nu måste ta ut det andra, vilket inte alls behöver vara fallet. Måhända får man inte en lika snabb avkastning på ett sjuårigt barn som på en hårdrockstrummis, men i längden blir den garanterat mycket större.

Jag hoppas verkligen att Svensk Travsport och inte minst respektive travsällskap satsar ännu mer på ponnisarna och ungdomarna i framtiden. Mycket fungerar bra, men på sina håll kan det bli ännu bättre.

För det är barnen och ungdomarna som är svensk travsports framtid.

Jerker.

Kasper, Kumlaby Tabasco, Dante och Alvin

söndag 1 maj 2016

Prem och montédebut

Valborgsmässoafton, kanske min favoritdag på året, tillbringades detta nådens år 2016 på Skelleftetravet. Kvällens målsättning var att prema Ängsgnista och att ha kul med Ängskalla. Båda dessa mål uppnåddes.

Gnista hade en jobbig dag med en massa strul i förberedelserna, ändå gjorde hon bra ifrån sig och klarade av sitt premielopp med bravur. Två omstarter i loppet gjorde att hon blev en aning trampig och när väl den giltiga starten gick iväg så tog hon inte tag i grejorna, alternativt så fick inte drivern henne att ta tag i grejorna. Hur som haver så kom vi hem på 2.00,3 och jag är mycket nöjd med hennes insats. Nu ska vi skruva ner tempot lite grand för hennes del enär hon ska få en månad med mental träning. Det börjar bli lite varmt i luvan och det är dags att pulla upp lite, jag har en skön känsla av att detta kan vara en riktigt fin häst. Men jag måste spela korten rätt för att få ut det mesta och bästa ur henne. Det blir min utmaning.

Kalla gjorde montédebut. Tänk så lätt det är med monté. Allt man behövde göra var att skritta barbacka fyra, fem gånger, sen var det iordningställt. Eller också var det andra faktorer som gjorde att hon presterade som hon gjorde. Nu blev hon "Bara Fyra", men hon är typ aldrig riden förut över huvudtaget och hon mötte förhållandevis rutinerade konkurrenter. Hon kom i mål på 1.26,6, förvisso med en ansenlig mängd mjölksyra i omlopp, men hon höll ändå ihop aktionen och gjorde allt som man kunde önska utifrån givna förutsättningar. Dessutom gjorde ridande Ingela ett toppjobb med hästen under hela kvällen. Men den stora hjältinnan var ändå Kalla. Jag är full av beundran för denna häst som ideligen ställs inför en massa krav av oss runtomkring och för det allra mesta alltid löser situationen på bästa möjliga sätt. Hatten av för hedersmercan!

De´e´mycke´nu. Start imorgon igen med Katla Kiro. På Umåker. Och innan dess kanske vi hinner klämma in en fölning, då storasyster Odile Kiro går i väntans tider, vilket vi också gör för den delen.

Jerker.

lördag 30 april 2016

För skojs skull

Trav är på riktigt. Det må vara en lek för Tarzan och säkert mången andra, men inte för mig. Det är på blodigt allvar. Livet i komprimerad form med alla tankar, värderingar och känslor på en och samma gång. Allt ställs på sin spets när Sheriffen Kallar På Travarna.

Men det måste få vara Bara Roligt ibland också. Idag är det delvis det. Allvaret finns också närvarande i det att vi ska prema Andelshästen Ängsgnista. Leken består i att vårt stall gör montédebut. Ängskalla äntrar ovalen när brasorna och körerna börjar falna strax efter kl halv tio ikväll och hon gör det under sadel.

Ängskalla har bjudit oss på så många godsaker genom åren. Vi har deltagit i Kriteriefinal, vi snubblade förvisso (bokstavligt talat) på målsnöret i derbykvalet, men vi har tillsammans med henne fått uppleva Sto-SM, Guldtäcket, Frankrike mm. Nu lägger vi dessutom till monté på CV:et. Ska bli riktigt skoj. Och det är därför vi är med denna gång. För skojs skull. Jag har verkligen ingen aning om hur det ska gå. Hon kan vinna, hon kan bli diskad och allt där emellan. Det känns som att det denna gång får gå precis hur det vill. Hur som haver, roligt ska det bli!

Jerker.

måndag 25 april 2016

Andelshästen

   Sedan sent i höstas har vi en andelshäst i stallet. Ett tvåårigt sto vid namn Ängsgnista e. Lome Kongen u. Ängsjahna.

   Hon kördes in ganska sent. med mina mått mätt. Hon kom i vagn i oktober och har tränats ganska intensivt sedan dess för att, så att säga, "hinna ikapp tiden". Det har varit mycket fram och tillbaka, ett upp och ett i minne, en del glädjestunder och kanske, i ärlighetens namn, ännu fler gråa hår som kommit. Det sistnämnda i första hand inte av åldersskäl på undertecknad.

   Ängsgnista har hela tiden visat prov på vilja att kunna springa men det har varit i princip omöjligt att göra det i gångarten trav, då hon (eller rättare sagt hennes ben) med ackuratess har föredragit passgång. Så sent som för ett par månader sedan var jag ganska ordentligt bekymrad och kunde inte se hur hon någonsin skulle komma att hitta rätt i växellådan. Men, plötsligt händer det. Sedan några veckor tillbaka så fungerar det lika hastigt som lustigt mycket bättre. Så pass bra att jag efter gårdagens snabbjobb beslöt idag på morgonen anmäla henne till lördagens premielopp på hemmabanan på Valborgsmässoafton.

   Ängsgnista har gjort sådana framsteg att hon så här i slutet av april som tvååring, är den klart bästa tvååring som vi haft i vårt stall.

   Och det bästa av allt, det finns några få andelar kvar i henne. Är du intresserad av att hoppa på tåget innan det lämnar perrongen så är det inte för sent. Ta kontakt på Jenny via Stall Jedas hemsida, så får du veta mer om vad som gäller.

   Jerker.

måndag 21 mars 2016

Vad blir'e för mat?

Äta bör de annars dör de. Hästarna. Men vad äter de? Vet du? Jag tyckte att jag hade lite koll, men på förekommen anledning så har jag nördat in mig lite extra på några av våra hästars dieter.

Inte helt enkelt till en början, men ganska kul efterhand när man får snurr på det. Generellt kan väl sägas att våra hästar har lite för bra hö när det kommer till tävling. Jag fick mig en ögonöppnare till livs då jag upptäckte att en foderstat innehållande ett alltför proteinrikt hö kan vara nog så knepigt att balansera upp med diverse kraftfoder och tillskott.

När det kommer till det numera högdräktiga stoet Odile Kiro (fölar inom en månad!!!) och de yngre förmågorna lämpar sig turbohöet desto bättre.

Hur som haver så kommer vissa korrigeringar att göras på Katlas och framför allt Ängskallas repektive matsedlar.

Och så får vi i vanlig ordning drömma vidare om vilka stordåd just dessa förändringar kommer att leda till.

Jerker.

måndag 14 mars 2016

Ängskalla Opel

Inom travets underbara värld är det allt annat än ovanligt att man skyller på yttre faktorer när det inte gick som man hade tänkt sig. Så jag använder mig härmed av den livlinan. Ängskalla. Funkar. Aldrig. På. Tung. Bana. Näst sist trots fin resa och, på förhand, överkomligt motstånd.

När det gått dåligt så brukar det, för mig, aldrig ta längre tid än hemresan innan den fortsatta matchningen är spikad. Propphäftet brukar allt som oftast plockas fram före nattmackan. Den här gången började vi dock bläddra i en annan publikation. Hingstkatalogen.

Jag skrev i förra inlägget att avelsboxen återfinns ett år bort för Kallas del. Se där ett exempel på hur fort det kan svänga i hock... f´låt trav.

Om vår märr inte kan hävda sig mot "lokalt motstånd", så lär det inte bli lättare senare i vår och sommar när de riktiga elefanterna börjar dansa. Nåväl, hon får ett par starter till på sig, men det närmar sig...

Och då stor vi inför en grannlaga uppgift. Att välja hingst till ett av Sveriges vinstrikaste ston genom tiderna. Och hon är dessutom vår egen.

Jerker

torsdag 10 mars 2016

På´t igen

Med en till synes aldrig sinande optimism har undertecknad varit i anmälningstagen igen. Denna gång är det vår grand old lady Ängskalla som ska försvara våra färger. På söndag, på Umåker.

Kalla tycker om vintern, det är sen gammalt. Vinter, is och snö, det är grejor det. Hon lever alltid upp under de kallaste månaderna. Jag har nu genomlevt en sisådär sju, åtta vintrar tillsammans med hedersmercan, emellertid har jag inte listat ut exakt vad som förhöjer hennes form emedan de flesta andra har vikande diton. Kanske det handlar om underlaget, kan också vara luften, månne den fria tillgången på mumsig rundbal, eller så kanske det är så enkelt som att det luftiga tävlingsschemat helt enkelt ger utrymme till mer återhämtning och därmed minskat slitage på kropp och själ.

Inför denna säsong har jag och hustrun diskuterat timvis och åter timvis huruvida vi ska tävla en säsong till eller om vi ska vika in årorna och sätta föl i Ängskalla. I nuläget ser det ut som att vi ska köra ett år till. Men Orsa kompani lovar inget bestämt.

Kalla gick ett lättare intervallpass idag och allt ser kanon ut inför söndagens start.

Värst emot: Banan. Risk att den nyrivna banan blir slirig, vilket alls icke gynnar vår donna. Blir det fin bana och möjlighet till bra fäste, med eller utan brodd, då tror jag att det blir en trevlig söndag för alla som håller en extra tumme för vår häst.

Tack för alla beröm, glada tillrop, gillningar, delningar osv, efter föregående blogginlägg. Jag lovar att det sporrar till att skriva vidare!

/ Jerker.

söndag 6 mars 2016

Luftslottet som sprängdes

Allt blev fel för Katla igår. Körande Ove valde tredje inner och det såg bra ut tills ledaren packade ihop för dagen 5-600 kvar. Det är små marginaler i travlopp. Hade Katla, så här i efterhand fått sitta kvar i andra utvändigt, hade resultatet blivit ett annat än det blev. Katla backades nu istället sist och avslutade strålande via underkant 1.25 sista 400 och då rundade hon den beryktade korvkiosken. Det viktigaste var trots allt att hon skulle fungera aktionsmässigt och det gjorde hon. Det, i kombination med att hon gick fortast av alla sista 300, tar vi med oss till nästa start, vilket blir om ca 2,5 vecka i Boden. Då ska de få åka.

Jag fortsätter med en dåres envishet att hävda att hon inte var felanmäld, även om hon inte riktigt fick bevisa det denna gång.

/ Jerker.

torsdag 3 mars 2016

Living the dream

Nr 3 "känns som felanmäld"
Det började suga lite i bloggartarmen så jag tänkte att det var bäst att smida medan järnet var varmt och innan suget skulle försvinna. Och skriva ner några rader.

Att hålla på med hästar och trav handlar för mig om att sätta upp, infria och helst överträffa mål och drömmar. Många av de uppsatta har redan både infriats och överträffats. Men det står en fortfarande tusen åter. En av dem är att starta en egen uppfödning på V75. Även om en känd tipster ser det som en "felanmälan".

Allt sedan Katla Kiro såg dagens ljus i maj 2010 har jag sagt att hon är vår finaste uppfödning. Understundom har jag också sagt henne vara vår bästa häst i stallet. Trots att hennes bästa kompis Ängskalla hittills har dubbelt så mycket pengar på kontot. John Östman som kört både Kalla och Katla sa en gång att "Kalla är primadonnan och Katla är krigaren". Vilket stämmer ganska bra. De dagar Kalla funkar är hon grym, men Katla brukar inte behöva bra dagar, hon krigar varje gång. 

Den gångna hösten har hon utvecklats ett par snäpp och hon börjar nu hinna ikapp de pengar hon drog på sig i unghästloppen. Hon vann på Umåker annandag jul och har sedan dess varit nere i gruvan och vänt. Det har blivit många, långa, hårda intervaller i varierad terräng. Ibland snömodd och ibland på krispiga isvägar. En del pullert har också tillagts i receptet. Som ska resultera i ett smörgåsbord av framgångar under innevarande år.

Katla är så väl förberedd som hon kan vara inför årsdebuten på lördag på Bergsåker. Kan tyckas hårt att gå ut direkt på V75, men alternativet att möta Tekno Odin på hemmaplan för ett par veckor sedan kändes inte så lockande det heller. Om hon sen är felanmäld eller inte, det lär väl visa sig. Jag anser inte det. Jag sticker ut hakan och tror att Katla kan bli en obehaglig överraskning för mången spelare. Hon kan ha lite problem att hitta rytmen, men gör hon det och får fäste i banan och är med 700 kvar, då springer de knappat ifrån henne i alla fall.

Hur som haver, vi når och infriar det uppsatta målet att starta vår egen uppfödning på V75 på lördag. Om det, bara att starta, överträffas med en framskjuten placering, vet vi om knappa två dygn.

Gillar du det du läser så får du gärna göra just det, "gilla". Du för även gärna "dela" och rekommendera och på andra sätt hjälpa till att få detta läst. Så kanske det blir tätare mellan inläggen än som nu blev fallet, ett halvår mellan gångerna...

Hoppas på ett snart återseende.

Jerker.