Examen.
Den där sista dagen som man siktat mot och längtat till. Men också den där dagen med ett vemodets skimmer över sig. Den där känslan att allt är över, att återgå till vardagen och att skiljas från sina nya bekantskaper när det börjar vara som roligast. Men, men det är livet på en pinne.
Dagen hade bara en enda programpunkt. Slutprovet. I ärlighetens namn inte den svettigaste examinationen jag genomlidit, men den skulle ändå göras och nu är den gjord.
Jag ska ärligt säga att jag är lite förvånad över att jag faktiskt har lärt mig en hel del de gångna två veckorna, om svensk travsport, om företagande och om mig själv.
När provet var skrivet och inlämnat så var det dags för de där femtio milen i bil igen, för fjärde gången på tolv dagar. (Nu är det en hel vecka till nästa gång, men det är en helt annan historia.)
Väl hemma så fick jag en härlig kram av mina barn och det känns som att imorgon så kommer livet att återgå till det normala igen, åtminstone en månad till. Sen blir jag proffs på riktigt. Men just nu är det som min fru så väl uttryckte det alldeles nyss: "Jag förstår att du fortfarande är kvar i bubblan."
Tack mamma, Sverker och svärmor för att ni gjorde det möjligt för mig att åka på kursen.
Jerker
Grattis och lycka till nu :)
SvaraRadera