Ahh, vilken krystad allitteration. Men likväl, jag har fem fina märrar på min lista. De gamla hedersmärrarna Kalla och Katla (ja, Katla börjar vara gammal hon också), Blivande treårsstjärnan Marre och så är hela anrättningen kryddad min ett par toppstammade tvåårsston, Kristine och Rappodina.
Under lördagen fick Marre åka in till banan och babyrejsa mot fyra andra treåringar, i den mån det fortfarande kallas babyrace när pållarna nu uppnått tävlingsbar ålder. Optimismen växer sig allt starkare avseende hennes kommande säsong. Det har varit en strulig vinter där vi inte riktigt kommit rätt på det. Ett flertal gråa hår senare, och det vette katten om inte några har fallit av också, så verkar det peppar peppar vara på rätt väg igen. Igår var distansen, den senaste veckan så omtalade, 3640m, typ. Och Marre landade på en tid strax under 1.50. Med en betydligt snabbare avslutning. Och dessutom på ett bättre sätt än någonsin tidigare i vinter.
Detta med ston och deras tävlande är viktigt. Det är viktigt att de ges tillfälle att bli tävlingshästar, det är viktigt att de ges möjligheter att tjäna fina pengar och det är viktigt att vi får fram så många snabbloppsston som möjligt. Det sistnämnda för att i förlängningen skapa så många attraktiva fölston som möjligt.
Varför är det då viktigt? Jo, för hela kallblodssportens skull. För inte alls särskilt länge sedan så var stonas funktion, om man ska vara lite krass, att producera föl. Men bl a i och med införandet av "fördel ston" och höjda prispengar i årgångsloppen för ston så har de en mer jämlik tillvaro som tävlingshästar gällande förtjänstmöjligheterna. Och detta är återigen viktigt. Inte minst för att uppfödarna ska våga satsa och få ekonomi i sin verksamhet även om de "råkar" få ett stoföl. Man hör ofta ett rungande "Grattis!" om det dimper ner en hingstunge, det grattiset ska vara lika självklart ifall man får tillökning av det täcka könet anser jag. Men för att de ska ske så måste stona gynnas ännu lite till på tävlingsbanan och tränare och ägare måste, och kommer därmed också, att våga satsa hårdare på märrarna. Stona på kallblodssidan har varit på väg ikapp hingstarna / valackerna när det gäller intjänade pengar per år, men det senaste två åren har det börjat luta åt fel håll igen. Det här har man från centralt håll så klart koll på och arbetar med. Vilket återigen är mycket viktigt.
För mig är det en självklarhet att om man kan göra stona lika attraktiva att äga, träna och tävla med, då är hela kallblodssporten gynnad av det. Uppfödarna får mer betalt och framför allt vågar de betäcka, utan att behöva "riskera" att få ett sto. Tränarnas vilja att ta in ston i träning ökar. Ägarna vågar satsa på ston eftersom de också kan tjäna fina pengar. Summa summarum får vi ut fler hästar på banan och när allt kommer omkring är det ju det som allt handlar om. Många lopp med många hästar i varje startlista. Med en liten population så är det av yttersta vikt att så stor andel som möjligt blir tävlingshästar. Och detta uppnår vi lättast genom att ge våra ston så goda möjligheter som möjligt att göra sig gällande på tävlingsbanan.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar