En tredjeplats som värmde

Jag brukar då och då i denna blogg hemfalla åt första gången. Och hur speciellt det kan vara. Igår var det första gången som jag selade ut en häst till start som jag tränar men inte själv äger.

H.E.C.Dalove. Han kom till oss för sisådär tolv dagar sedan. Så vi har inte hunnit skruva på så många reglage för att påverka honom till det bättre. Men han gjorde hur som haver en bra insats och krigade till sig tredjeplatsen i de allra sista stegen, med den klassiska marginalen "emaljen". Han rekordsänkte sitt voltrekord med nästan två sekunder. Hans gamla rekord var 1.30,6. Nu gick han 1.28,8, avslutade sista varvet 1.27 och sista 500 1.26. Om jag säger att det var en kul upplevelse så överdriver jag i varje fall inte situationen.

Det här var som sagt första gången som jag tävlade med häst som jag tränar men inte äger. På förhand var jag lite spänd inför hur det skulle kännas. Jag trodde att det skulle kännas lite mer avspänt. Vilket det också gjorde. Tills startkommandona drog igång. Då var allt som vanligt. Pulsen. Adrenalinet. Spänningen. Under loppets gång spelade det ingen som helst roll om jag ägde 0 eller 100% i hästen. Och efter loppet var det minst lika roligt som om det hade varit min egen häst.

Så även detta lopp har i efterhand setts om och om igen. Det har dissekerats, tagits tid och funderats om vad som gick enligt plan och vad som hade kunnat gå ännu bättre. Och så här med några timmars perspektiv så har även propositionerna plockats fram och den framtida matchningen gjorts upp. Precis som vanligt alltså.

Under dagen så styrde också sonen Alvin in barnen ponny Tabbe till en fin femteplats i hård konkurrens. En härlig dag på travet sålunda.

Men,vi höll på att missa hela konfekten. Efter två av de tretton milen till Umeå så havererade nämligen vår bil. Situationen räddades dock av dagens änglar. Malin och Elsa Säll kom och tog med sig transporten, hästarna och barnen (så att de skulle hinna i tid till ponnyloppet) och mamma och Sverker mötte upp med en reservbil så att jag och hustrun också så småningom kunde ta oss till tävlingarna. Slutet gott allting gott. Och nu står vår havererade bil hemma i garaget i väntan på mekaniker. Och de fyrbenta krigarna i respektive box mumsande på en välförtjänt giva hö.

Jerker.