Min fru Ranja sammanfattar hela vår kriterieupplevelse på sitt instagramkonto ganska bra med ett enda ord: Wihoo!
Men jag ska försöka vara lite mer utförlig. Till att börja med så är hela den här Dannerohelgen helt magisk, framför allt om man har en häst med i någon av huvudlöpningarna och därmed får åka med på den traditionsenliga båtturen på Ångermanälven kvällen innan. Vilket var fallet för oss. Sedan så är det något med stämningen på Dannero som går utanpå det mesta. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på men det känns som att det är människorna där på plats som är själva poängen. Dels såklart tjänstemännen på banan, platschef, sportchef, kanslist osv, men också många andra, de som jobbar i inskrivningen, de som säljer glass, de som hjälper till och fixar med att låna ut hagar och hjälper till med utfodring för oss som vill ha sovmorgon på hotellet med mera med mera. Dessutom har vi ju banan. Många snackar om Bollnäs och Halmstad, jag hävdar att Dannero är av samma klass, kanske inte en supersnabb bana, men underlaget, ja man blir glad av att bara stå och titta på det. Helt fantastiskt på alla sätt. Så sträck på er alla verksamma på Ådalens pärla, ni gör detta till ett kanonevent varje år och vi längtar redan till nästa år.
Marre då. Vi kom till Dannero på lördag eftermiddag och släppte ut henne med Katla i en hage en stund och sedan fick de göra en tidig kväll. Och de togs väl omhand av hjälpsamma människor på banan. Söndag morgon blev det ånyo hage ett par timmar.
Så småningom värmde jag henne några kilometer innan vi ryckte av dojorna och Ove fick testa den nya balansen i snabbare farter. Verkade som att de skulle komma att gå bra.
Dags för defilering och det välbekanta pirret i magen gjorde sig påmint. Det blev värre och värre, ända tills Marre joggade förbi och Ove sa "det känns perfekt" med ett nöjt leende. Då sjänk pulsen temporärt. Starten gick och hon hamnade i fjärde invändigt, med favoriterna uppradade framför. Inget hände förrän på sista bortre då tempot, liksom undertecknads puls steg betänkligt. Fältet sprack upp, två ekipage ryckte ifrån fältet och försvann i fjärran. Sist i klungan satt Marre med torrt krut. In på upploppet låg hon fortfarande åtta men det kändes som att det här skulle kunna bli bra, vilket det också blev. Marre lossade kanonen och tog placering för placering upploppsrakan ner och när röken hade lagt sig så slutade hon på en lika hedrande som glädjande tredjeplats. Ett snyggt rekord och 87.500 friska kronor in på kontot. Helt otroligt att Vår Lilla CC, med god hjälp av kusken fick till detta. Att vi dessutom fick dela ögonblicket med uppfödarna gjorde inte saken sämre.
Tänk att vi än en gång fick vara med om en framgång i ett stort lopp trots vårt ringa material. Tacksamhet är det ord som kommer till mig. Än en gång.
Nu suger vi på den här karamellen och så laddar vi om bössan för kommande stordåd senare i höst!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar