Bra kväll på Bergsåker

En bra kväll på Bergsåker, för kallblodssporten i det stora och för oss i det lilla. En kväll som inte bara serverade elva kallblodslopp, utan som också serverade elva kallblodslopp av riktigt hög sportslig kvalité! Kull- och klasstoppar av båda könen huller om buller. Ska man klaga på något så är det att det nästan blev svårt att hänga med i allt det goda som serverades. Men det kan man ju leva med.

För vår del så blev det en lång men lätt hemfärd till Skråmträsk i den mörka septembernatten efter att både Marre R.F. och Katla Kiro presterade och kämpade på topp. Båda bidrog med nya rekord och friska kulor in på kontot, inget av det gjorde speciellt ont.

Marre var på förhand bland de som var minst spelade och streckade. Det var få som frågade på förhand, men de som gjorde det fick klara besked, hon skulle med på varje inlämnad bong. Jag var inte det minsta förvånad att hon sprang så fort som hon gjorde (några ynka tiondelar från svenska rekordet), att det sen också skulle räcka nästan hela vägen till seger var heller ingen större överraskning för mig. Hon hade ett par träningspass innanför västen ner mot de tiderna, men som sagt, ingen frågade och ingen visste, därmed blev det nästan jackpot för de få utvalda. I det här fallet tycker jag att mången s k tipsexpert kan ta på sig en dumstrut alternativt byta titel.

Marre sprang och sprang och förlorade med en halv längd till slut. Undrar hur långt det hade räckt om Ove hade vågat dra propparna... Han sa efteråt att det sannolikt inte hade hjälpt, känslan var att hon hade kunnat springa väldigt mycket längre i samma tempo men sannolikt inte fortare. Och med tanke på att det var knappa fyrtio mil hem sedan så är vi glada att han inte chansade. Hedersmarre blev väldigt trött efter loppet och får nu ta igen sig en liten vecka, så får vi se sedan var det blir start nästa gång. Hon sprang i alla fall ihop till havre av ett värde av 50.000 kronor och landade på 1.28,4 över full väg.

Katla gjorde återigen en fin prestation. Åt för dagen omöjliga Mofaksan fanns inget att göra, Men Katla spurtade från tionde till tredje plats över upploppet och hade loppet var två meter längre så hade hon varit tvåa också. Men det var mindre viktigt, huvudsaken att hon fungerar. Herderskatla noterade nya rekordet 1.24,5 och fick med sig 15.000 riksdaler och torde därmed vara klar för de stora finalerna på Umåker i november för femte året i rad!

Även Katla får ta igen sig ett tag. Tunt / obefintligt med snabblopp uppe hos oss nu när småbanorna inte kör längre. Jag får ibland frågan om det körs för lite kallblodslopp i vår region. Svaret är nja, problemet är snarare att det körs för lite trav i vår region under vinterhalvåret, vilket i sin tur så klart leder till alltför få kallblodslopp. Jag förstår inte hur det hänger ihop, det att man inte kör trav på småbanorna på vintern. Det finns ju exakt lika många hästar i regionen då som det gör på sommaren. Och i alla fall jag vill tävla lika mycket även under sex kallaste månaderna. Men man ska väl inte förstå allt.

Men nu suger vi på framgångens karamell tills vidare och gnäller mer någon annan gång!

Jerker.