måndag 9 oktober 2017

Steggbest Minne och tack för i år

I förrgår kördes Steggbest Minne på Skelleftetravet. Årets mest omskrivna lopp på min hemmabana. Och det finns med mina ögon sett fog för det. Loppet har körts sedan 1978 till minne av den störste avelsgiganten på kallblodssidan i Sverige. Steggbest blev trettio år gammal och dog 1977. Han begravdes på travbanans innerplan och en minnessten finns framför måldomartornet som en påminnelse om hans existens och gärning. Hederspriset till hans minneslopp är f ö sedan några år tillbaka, kanske det finaste i sitt slag i kallblodssammanhang. En replika av minnesstenen, ca femtio cm hög snidad av den skicklige sameslöjdaren Jonas Sandström, en av våra lokala medlemmar som lägger ner ideella timmar för loppet, för föreningen och i förlängningen för sporten.

Steggbest Minne har som sagt körts i nästan fyrtio år, men sedan 2010 har loppet fått en ansiktslyftning. Rejält höjda prispengar och mycket större satsning från sällskapet har gjort att loppet numera anses vara ett av de viktigaste i hela landet. Loppet har sedan 2010 sett alla de bästa kallbloden under innevarande period skära mållinjen som etta, från Sverige, Norge och Finland, med ett undantag, Tekno Odin, men det är förhoppningsvis bara en tidsfråga. Steggbest Minne har några gånger under 2010-talet varit det snabbaste kallblodsloppet under året och inte sällan har vinnaren noterat låga 1.20-tider.

Årets upplaga var på förhand en av de bästa. De fem snabbaste på svensk mark i år + ett par raketer till fanns med bakom bilen. Det var upplagt för fartfest, vilken dock kom på skam pga en , förvisso hygglig, men ändå regnvåt bana. Lome Brage avgick med segern efter en klassisk spets-och-slut. Han vann på 1.21,8ak och fick för besväret med sig 150.000 friska riksdaler. Vi tar med oss hans fina insats in i höstmörkret och så hoppas i alla fall jag att han återkommer nästa år. Och kanske då får möta tidigare nämnda Tekno Odin. Och kanske en fräsch Lannem Silje? Man kan väl få drömma...

Steggbest Minne innebar också att den sista fasta punkten på vårt lokala Sleipnerarbete därmed var avklarad. Föreningen har raggar ihop och skänkt goodibags och täcken till alla startande, ordnat med hederspris och segertäcke till vinnaren och sist men inte minst personligen hälsat alla välkomna och pratat en liten stund med de i kretsen runt varje häst. Vikten av det senaste kan inte nog betonas. Jag har haft förmånen att få starta i en del större lopp med egna hästar de senaste åren. Och dessutom med viss framgång. Men, när allt kommer omkring, tiden har gått och de intjänade pengarna är förbrukade, då återstår bara minnet av loppet. Och då inte bara själva racet, utan också allt som förhoppningsvis varit däromkring. En middag, ett täcke, en tavla eller som sagt inte minst bemötandet och omhändertagandet som man förhoppningsvis får vid deltagandet. Detta med vikten av minnet av loppet kan inte nog betonas, jag vill t o m hävda att det kan vara tungan på vågen om man återkommer eller inte till en viss bana, eller ett specifikt lopp.  Ni är många där ute som gör ett bra jobb avseende det goda bemötandet. Keep up the good work!

Avslutningsvis vill jag tacka alla i min lokala sleipneravdelning för ett bra jobb under hela året, i det stora och i det lilla. Tillsammans har vi skapat, skapar och kommer att skapa en bra tillvaro för folk och fä runt vår kallblodstravare och därmed är vi en tillgång för hela den svenska travsporten, lokalt, regionalt och nationellt.

Jerker.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar